viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 10 maj 2025

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

“Moreller” utbrast jag förtjust idag när jag hittade dessa små gyllene knippen av solfrukter på marknaden Stary Kleparz. På svenska heter de givetvis inte “moreller” utan de bär det internationella ordet “aprikoser”. Men det polska ordet för dessa frukter, vilket är “morela”, har krupit in i mitt svenska ordförråd och praktiskt helt konkurrerat ut den andra ordet. Det är omöjligt att förklara varför jag, sedan jag flyttade till Polen, har valt att göra en försvenskning av det polska ordet för aprikos. Det har bara blivit så. Kanske beror det på att ordet låter min fantasi löpa iväg kors och tvärs genom mina associationsbanor. Morela, visst låter ordet precis som de ser ut, lite mjuka och ludna? Det är helt enkelt ett mycket passande ord för denna stenfrukt.

De flesta språk i Polens närområde använder sina varianter av ordet aprikos. På ukrainska heter frukten абрикоса. På litauiska verkar man föredra att lägga till ett extra litet -os på ord så där kallas den aprikosos, men litauerna slår inte esterna med roliga tillägg, för där heter aprikos “aprikoosipuu”. Den ändelsen -puu är förresten också intresseväckande. På tyska kallas den aprikose, men de har faktiskt ett annat ord också, som är besläktat med det polska, nämligen “marillen”. Det verkar dock främst användas i Österrike, och en sökning på internet visar att det finns en österrikisk snaps vid namn “Marillenschnaps”. Nej, jag är inte sugen på att smaka. Jag föredrar färska moreller.

Det finns även andra polska ord som tagit sig in i mitt ordförråd och kastat ut den svenska motsvarigheten. För att bara nämna några exempel kan nämnas dorsz, (som på svenska heter torsk), pomidor (tomat), men däremot kallar jag äpple för just äpple och sällan för jabłko. Vidare kan nämnas jajka (ägg), ibland kallar jag smör för masło, lök kallar jag oftast för cebula, och det är inte ovanligt att jag säger pietruszka istället för persilja. Och när det gäller päron använder jag gärna både det polska gruszka och det ukrainska hrusja (груша) växelvis. Det är flera ukrainska ord som ännu finns kvar i mitt ordförråd. Jag har exempelvis en förkärlek för att kalla potatis för “bul’ba” (бульба) som betyder knöl. Det är inte många som använder detta gamla ord för potatis i Ukraina, men på marknaderna i Lviv fanns det de som använde det med stor förtjusning. Bulba finns även i polska språket, men idag säger nog de flesta nog ziemniaki.

När man hör ordet bulba, börjar nog de flesta tänka på romanen “Taras Bulba”, från 1835-1842, av den ukrainske författaren Mykola Hohol, eller Nikolaj Gogol som en vill använda, men jag förordar att använda den förstnämnda translittereringen av hans namn från ukrainska. Orsaken går att finna i hans härkomst, ty Hohol kom från en polsk-ukrainsk ätt, och som inspiration till sina berättelser utgick han från ukrainska folksagor. Romanen “Taras Bulba” är inget undantag. Berättelsen handlar om kosackernas uppror 1637-1638 mot den polska kronan. Kortfattat kan man säga att romanen handlar om Taras Bulba och hans två söner, där den ena väljer att slås på polackernas sida (och dödas av Taras Bulba) och den andra på de ukrainska kosackernas sida, men torteras till döds. Taras Bulba försöker därför hämnas, men han misslyckas och torteras även han till döds. Mykola Lysenko skrev i början på förra seklet en opera med utgångspunkt från Taras Bulba, men den spännande historien får jag återkomma till en annan gång.

Nå, varför heter Taras Bulba då just Bulba? Se, det har jag ingen god förklaring till. Någon annan kan kanske komma med den.

På fotot syns äpple, gruszka eller hrusja samt moreller. Ja, enligt mitt språkbruk.


På marknad i Poltava

Category: by sophie engström, Historia, Kåseri, krönika, Litteratur, music, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

6 december 2022
Dagens ukrainska oblast
Poltava oblast eller Poltavsjtjyna

Så har vi anlänt till Poltava oblast, eller kanske snarare Poltavsjtjyna. Det första en svensk tänker är, ja, förstås det ödesdigra slag som ledde till slutet av den svenska stormaktstiden. Men vi ska inte uppehålla oss vid något krig, utan vi ska gå på marknad. Vi ska nämligen gå på den anrika marknaden Sorotjynskyj jarmok (Національний Сорочинський ярмарок) i byn Velyki Sorotjyntsi (Вели́кі Соро́чинці).

Det verkar inte finnas några källor som vågar ange när marknaden skedde för första gången, men vad man vet är att anordnades fem gånger om året under den tsarryska tiden, och att den definitivt var välkänd under 1800-talets första hälft. Detta vet man då den blivit omskriven av ingen mindre än Nikolaj Gogol, som förövrigt också var ortens son. För de flesta svenska läsare förknippas han med den ryska litteraturen, men faktum är att han föddes i en släkt som hade rötter i både den polska adeln samt i de hetmanska kosackfamiljerna. Familjen ska ha varit mycket stolta över sina polska rötter, och Gogol själv älskade sin ukrainska härkomst och framhöll den ofta. På ukrainska heter han Mykolka Hohol, vilket vi nu övergår till att kalla honom.

Den berättelse som Mykolka Hohol skrev om Sorotjynskyj jarmok ingår i en novellsamling vid namn “Aftnar på en lantgård nära Dikanka” och utkom 1831. Berättelsen kretsar kring kärlek, djävulen och övernaturliga krafter, kryddat med en gnutta humor. Precis så som Hohol ofta skrev. På 1870-talet tonsatte förresten Modest Musorgskij berättelsen, och resultatet blev en komisk opera och tillhör tonsättarens kanske mest kända verk.

Man har i efterhand försökt utröna om Hohol var för eller emot den tidens ukrainska självständighetsivrande, men det är svårt att överföra en 1800-tals persons tankar till dagens verklighet. Hohol var antagligen märkt av den tidens förtryck av den ukrainska identiteten, och det är inte riktigt säkert att han kunde föreställa sig ett sådant scenario. Det innebär dock inte att Hohol inte skulle ha önskat det, utan snarare att han berövats möjligheten att önska sig något sådant.

Men låt oss återvända till den verkliga marknaden. När Ukraina blev kommunistiskt fick inte Sorotjynskyj jarmok anordnas under 40 år. När Ukraina blev självständigt har man dock återupptagit traditionen. På marknaden kan man köpa ukrainsk broderi, keramik och massor av annat allmoge. På marknaden framförs både musik och teaterpjäser. En magisk plats, helt enkelt. Och kanske så som i Hohols berättelse om marknaden.

Intressant läsning om Hohol: https://www.svd.se/a/JxkPAP/striden-om-gogols-sjal-har-ingen-vinnare