viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 6 april 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Igår, när jag sökte information om Wojciech Sowiński, snubblade jag över Ignacy Feliks Dobrzyński. Det var förvisso inte första gången som jag mötte honom, ty jag har både läst om honom och fått höra hans tonsättningar tidigare. Och igår väckte han åter en gång till liv min nyfikenhet på honom. Orsaken är att jag sedan tio års tid har närt ett intresse för tonsättare från det som kan kallas för den polsk-litauiska periferin. Jag anspelar alltså på det Polsk-litauiska samväldet som en gång sträckte sig långt österut i det som idag ligger i Ukraina.

Ignacy Feliks Dobrzyński föddes år 1807 i en musikerfamilj i Romanów, som idag heter Romaniv (Романів) och ligger nära Zjytomyr. Hans pappa, som hette Ignacy Dobrzyński, var utbildad i Wien och var musiker, tonsättare och dirigent. 1779 fick pappan en anställning som dirigent för orkestern på palatset i Romanów, där den polske adelsmannen Józef August Iliński höll sitt hov. Palatset de bodde i byggdes under 1700-talet och var en enorm byggnad, så hovet måste ha varit stort. Det ska ha innehållit över hundra rum fördelade över en huvudbyggnad och med två tillhörande flyglar. På palatset fanns det en stor konstsamling och en helt unik interiör, så som ett skrivbord som hade tillhört Marie Antoinette och en säng som tillhörde Katarina den stora (oklart om hon sov i den någon gång). Runt om palatset låg en park med ett kapell och djurpark med exotiska djur. Man hade även låtit uppföra ett operahus, och det kan ha varit där som Ignacy Feliks Dobrzyńskis pappa arbetade. 1876 brann hela palatset ner och lågorna slök också alla dessa dyrgripar. Operan klarade sig, men förvandlades snart till ruiner, då man aldrig lät byggdes upp palatset igen. På Google Maps lyckas jag gissa med till var palatset kan ha legat, enär det fortfarande finns en damm med en ö som ser märkbart konstgjord ut.

Nåväl, låt oss återgå till Ignacy Feliks Dobrzyński. 1825 flyttade han till Warszawa där han studerande för Józef Elsner, vem annars? Dobrzyński hade redan inlett sin tonsättarbana under sin tid i Romanów, och tonsättningarna fick av beröm av Elsner. 1827 framfördes således hans första verk (en ouvertyr med opusnummer 1). Under 1830-talet var hans verkliga storhetstid, och hans verk framfördes i Wien, Warszawa och till och med i Leipzig där en annan Felix, nämligen Mendelssohn, dirigerade en tonsättning av Dobrzyński. Det var också under denna tid han skrev det förtjusande stycket Sextett i Ess-dur, (op 39).

Under 1840-talet hamnade han i ekonomisk knipa och blev tvungen att bosätta sig i Berlin för att arbeta som pianolärare. Han trivdes dock inte i Berlin och längtade hela tiden tillbaka till Warszawa, och tio år senare kunde han så slutligen återvända för bli dirigent vid Stora teatern (Teatr Wielki) i Warszawa. Under denna tid verkade han också för att bilda en musikhögskola i Warszawa samt att han var medlem i Lvivs musiksällskap.

Mot slutet av sitt liv led han av dålig hälsa och kunde inte delta i kulturlivet, men han fortsatte arbetet med sin tonsättarkonst ändå fram till sin bortgång 1867. Och han skulle tonsätta nära 200 verk, av vilka vi tyvärr inte får höra särdeles ofta här i Kraków.

Jag bifogar ett foto på de tulpaner jag har studerat medan jag knåpade på denna text, samt en bild föreställande Ignacy Feliks Dobrzyński och det omnämnda palatset i Romanów, eller Romaniv som byn heter idag.


Dagens anteckning – 5 april 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Små vita tussar singlar ner mot marken, och för ett ögonblick får jag för mig att det det är bladen från körsbärsblommorna som har lämnat sina platser i blommornas stjärnformationer. Det visar sig dock vara fel, för det är tydligen ett förvirrat snömoln från Nordpolen som irrat sig för långt söderut. Men trots virriga snömoln är jag varm både i hjärtat och i sinnet, ty det är jag alltid när jag kommer ut från vår pianostudio, Fortepiano atelier, som framför musik på tidstypiska instrument. Ikväll har jag fått höra två verk av för mig tidigare helt okända tonsättare.

Första stycket var en pianokvintett av Wojciech Sowiński. Man tvistar om han föddes 1803 eller 1805, men det tycks ställt utom allt tvivel att han såg dagens ljus för första gången i den lilla byn Łukasziwka, som idag ligger i Ukraina och heter Lukaskivka (Лукашівка). Sedan är det ganska skralt med information, frånsett att han studerade i Wien och därefter fortsatte sina studier i Italien. Han flyttade 1828 till Paris och ska ha medverkat vid Fryderyk Chopins debutkonsert 26 februari 1832 i Paris. Där ska han också ha framfört egna verk. Han verkade som lärare i Paris fram till sin död 1880. Wojciech Sowińskis verkförteckning tycks inte heller vara lång, men bland dem finns alltså en pärla som den pianokvintett som framfördes under kvällens konsert. Verket, som består av fem satser, publicerades 1861 och bär opusnummer 87, är mycket intressant och egensinnigt på många sätt. Jag önskar att jag kunde hitta en inspelning av stycket, men tyvärr finns inga sådana att tillgå.

Kvällens andra verk var en underbar kvartett (op 2) av Józef Krogulski, och om honom finns det mer information att tillgå. Han föddes i Tarnów år 1815 i en musikerfamilj och det skulle tidigt visa sig att han var en mycket begåvad pianist. Som ung pojke hade han sina första framträdanden och omtalades omgående som ett riktigt undebarn. Familjen flyttade därför till Warszawa så att Józef kunde utbilda sig vid musikhögskolan. Bland hans lärare återfinns ingen mindre än Józef Elsner (som också var Fryderyk Chopins lärare). Józef Krogulski skulle sedermera turnera land och rike runt och hade flera bejublade konserter i Tyskland, där hans vitsord som pianovirtuos befästes. Han framträdde även i bland annat Lviv, Kyjiv, Lublin och många fler platser.

Redan i unga år började Józef Krogulski skriva egna tonsättningar, och hans verkförteckning är förhållandevis lång, men den borde ha blivit längre. Tyvärr ådrog han sig tuberkulos under någon av alla sina turnéer och en illasinnad förkylning gjorde att han gick ur tiden blott 26 år gammal. Den utmärkta kvartett som framfördes ikväll lät Józef Krogulski tillägna sin lärare Józef Elsner och den spelades för första gången inför publik i Warszawa den 11 februari 1835. I den första satsen hörs tydligt att han låtit sig inspireras av Mozart, men i den andra satsen byts stämningen ut och här hörs romantikens tongångar framträda. Den tredje lekfulla satsen sveper oss in i den fjärde dansanta satsen, som också är en hommage till den polska folkdansen Krakowiak. Och min steg hemåt efter denna underbara konsert, genom den kyliga men vårklädda staden som gett dansen dess namn, går självfallet som i en dans.


Józef Krogulski (1815-1841).


Wojciech Sowiński (1803/1805-1880).

Inget av ovanstående verk verkar finnas tillgängliga på internet, men väl en pianooktett av Józef Krogulski.


Dagens anteckning – 26 januari 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Det är säkert inte många av er som har lyckats undgå att det är Wolfgang Amadeus Mozarts tvåhundrasextionionde födelsedag imorgon. Han kan ju dessvärre inte vara med och fira själv, men det hindrade inte oss andra från att festa om en smula till hans ära en dag i förväg. Själv gick jag på födelsedagskalas hos Fortepiano atelier för att hedra denna gigant bland tonsättare. Pianisten Natalia Kurcab och mezzosopranen Viktoria Lerche-Kurpas hade satt samman ett fint program bestående av sånger av Fryderyk Chopin, hans lärare Józef Elsner samt Maria Szymborska, bland annat med Grande valse i F-dur från 1819. Avslutade gjorde de med två sånger av Mozart, som återspeglar vår samtida uppfattning om honom som en sexfixerad lustigkurre.

Jag tror att alla har ett Mozart-ögonblick, ett tillfälle då Mozarts musik har skänkt någon extra krydda åt tillvaron. Mitt Mozart-ögonblick borde ha varit när pappa framförde Mozarts klsrinettkonsert tillsammans med Helsingborgs symfoniorkester, men jag var inte där eftersom jag gick i skolan på annan ort. Istället får jag dra mig till minnes det senaste tillfället när Mozarts musik gjorde starkt intryck på mig, och det var förra hösten när Krakóws filharmoniska orkester och kör framförde hans Mässa No.16 i C-moll (K.427), tonsatt troligen 1782-83. Jag minns särskilt kören, som jag också tror att jag förälskade mig i under den konserten. Deras framförande av “Qui tollis” gjorde mig fullkomligt hänförd. Ett förtjusande Mozart-ögonblick, med andra ord.

Vilket är ditt Mozart-ögonblick?