Nu är det så att allt litauiskt fortfarande har någon sorts oförklarlig dragningskraft på mig. Vad det månde beror på är höljt i dunkel även för mig. Nåväl, den här märkliga fixeringen får en del konsekvenser, som igår till exempel, när jag var nödd och tvungen att köpa ett bröd som presenterades som litauiskt bröd, alltså “chleb litewski” på polska.
Väl hemma hamnade det snart på skärbräda och döm om min förvåning när det mörka litauiska brödet visade sig vara en skåning. Jag syftar alltså på brödet kavring, som är en skånsk stolthet, som förvisso också finns i Halland och Blekinge.
Men det litauiska brödet är givetvis ingen kavring, även om den har valt att klä sig i sådan skrud. Efter en kort men intensiv efterforskning, kunde jag slå fast att det litauiska brödet kallas för “daujėnų naminė duona” på litauiska, vilket betyder ungefär “bröd från Daujėnai”. Daujėnai är en liten, som så ofta i Litauen, ort i norra delen av landet. Invånarantalet når upp mot det hisnande siffran av 345 individer, vilket torde innebära att alla känner alla. Och av någon anledning bakar man alltså där ett bröd som har en skånsk släkting.
Brödet “daujėnų naminė duona” har bakats i Daujėnai sedan 1600-talet, och receptet liknar kavring, med den skillnaden att de inte verkar ha någon mejeriprodukt i brödet. Även kavringens historia går att spåra tillbaka till 1600-talet och den tid då Skåne tillhörde Danmark. Receptet till “daujėnų naminė duona” har gått i arv i byn, från generation till generation och har därmed blivit en viktig del av samhällets identitet. Ja, det har blivit så viktigt att brödet sedan 2014 fick en skyddad ursprungsbeteckning av EU. På samma lista hittar man exempelvis skånsk spettekaka, men, hör och häpna, inte kavring!
Det är ju egentligen anmärkningsvärt, ty kavring är ju något som nog skulle må bra av att upphöjas en smula. Och ursprunglig är den, det kan jag lova. Men kanske är mystiken kring kavringen inte lika stor som den kring den litauiska släktingen “daujėnų naminė duona”, och det är därför som kavring inte upptagits på någon EU-lista. Eller så beror det på att skånskt kulturarv och historia ibland behandlas lite styvmoderligt av de styrande i Stockholm, eller “ockupationsmaktens huvudstad”, som jag någon gång har hört någon (möjligen skämtsam) skåning yttra.
Hur det än förhåller sig med den saken bör man försöka låta bli med att hoppa i galen tunna och utgå från att det danskarna kallar för kavring är samma sak som den skånska kavringen, ty så är inte alls fallet. Den danska kavringen är nämligen ett hårt, och ofta runt, bröd som anses tillhöra en av de äldsta danska bröden. Ordets etymologi är därtill något som de lärde diskuterar ivrigt. Det kan måhända komma från att klyva (på danska kløve), eller så är det så att det är sprunget ur de danska orden för kaka, alltså “kage” samt “ring”. På något sätt har ordet för kavring sedan irrat sig över sundet och på vägen blivit mjukt och lite sött.
Så kan det gå!

Några källor:
https://lex.dk/kavring
https://lt.wikipedia.org/wiki/Dauj%C4%97n%C5%B3_namin%C4%97_duona










