Sent i går kväll anlände så åskovädret, och la sig tungt över staden med sin blöta fysionomi. Som om den ville kuva, eller rent av kväva, något. Genom ljudet av regndroppar som våldsamt kastade sig mot marken, hördes inga glada skratt. Det var givetvis en ren tillfällighet att detta hände precis samtidigt som den sena vallokalsundersökningen visade att Trzaskowski skulle besegras av Nawrocki, men det kändes ändå som ett obehagligt sammanträffande. Lite som om vädrets makter ville illustrera vad hälften av folket kände.

Dagen inleddes således med beskedet att Nawrocki verkligen vann valet, och en tryckande hetta löpte mellan stadens huskroppar. Hettan påminde om en ilska, som hade fastnat bland stadens gator. Hemlöst vandrande, på jakt efter att få utlopp för sin frustration. Många av de ansikten jag mötte på min väg genom staden ackompanjerade egentligen bara den känslan.

Men lika mycket som hälften av folket känner vrede, glädjs den andra hälften. Kanske menar de att de har räddat Polen undan en förestående kris. Klyftan mellan de olika tolkningarna hur Polen borde te sig, gapar större än någonsin. För en utomstående förefaller den vara bråddjup som en avgrund, nästan omöjlig att överbrygga.

Vad som nu kommer att ske är för mig omöjligt att förutspå. Jag är en dålig kännare av Polens politiska sakförhållande. Men ett uppslitande nyval ser i alla fall för stunden ut att ha avvärjts. Regeringen kommer inom kort utlysa en förtroendeonröstning. Om de överlever omröstningen, kommer regeringen att försätta regera, även om det lär bli svårt att få genom sin politik utan presidentens godkännande.

Det enda jag möjligen vågar hävda är att de (förhållandevis) goda relationerna mellan Polen och Ukraina, som uppstod efter Rysslands aggressionskrig mot Ukraina 2022, kan vara hotade. Den tillträdande presidentens kampanj har under valrörelsen nämligen många gånger riktat udden just mot Polens stöd till Ukraina. Och om det vill sig riktigt illa kan de goda relationerna mellan de båda länderna bara vara en kort parantes i en lång rad av årtionden och århundraden av meningsskiljaktigheter. Men ännu så länge är det svårt att sia om hur hans presidentskap kommer att bli. Det är egentligen bara att se tiden an.

Hela dagen idag, när jag trampat fram på min cykel i den gasande sommarhettan, har jag genom mina solglasögon kikat på folk. Vad har de månne röstat på idag i presidentvalet? Vem la den där unga killen sin röst på, eller de två föräldrarna med sina livliga barn, eller de äldre paret som tagit skydd för solen under ett grönt paraply?

Jag brukar inte spekulera kring människors röstvanor här i Polen, men idag var det oundvikligt, ty så mycket står på spel. Valet avgör vilken väg Polen kommer att ta under de närmaste åren. Om de väljer Trzaskowski kommer de fortsätta den inslagna banan och troligen mot EU:s origo. Om de väljer Nawrocki kan det leda till att Polen hamnar i periferin. Det senare alternativet vore inte alls att föredra.

Men det går bara i undantagsfall att gissa hur okända människor har röstat. Det skulle väl vara för den där killen med EU-flaggan på magen, eller tjejen med dreadlocks och tatueringar som stolt stegar ut från vallokalen. Vem de har lagt sina röster på är inte särdeles svårt att ana.

När jag skriver det här har vallokalsundersökningen just visat att Trzaskowski har ett mikroskopiskt övertag. Skillnaden är så pass liten att många kunniga säger att det nog är klokt att inte sätta på sig partyhatten riktigt ännu. Men jag har redan hört glada skratt från min gård. Skratt som slungas ut i den mörka sommarnatten och flyger som små pärlor över kvarteret, och som till och med får den mest pessimistiskt lagda personen (en grupp som jag tyvärr kan sälla mig till) att dra på smilbanden. Och varför inte låta känslan av lättnad bestå ytterligare några timmar även om framtiden har något annat i beredskap? Ty ingen kan ju skadas av att man glädjs en stund.

Denna dag, den första juni 2025, började också förvånansvärt förstklassigt, med nyheten om att ukrainska drönare hade slagit till djupt inne i Ryssland. Det är ju alltid en synnerligen trevlig tanke att makthavarna i Kreml svettas och våndas. Och även om de senare tänker ut någon ny ondskefull plan, har de idag fått en blåtira som inte elimineras i första taget.

Till och med åskmolnen har under dagen hållit sig på behörigt avstånd från min plats på jorden. Jag har kunnat skönja deras framfart över Karpaterna, där de väldiga molnen har bäddat in bergskedjan i ett grått och vitt hölje. På avstånd ser de nästan beskedliga och mjuka ut, men jag vet nog att sådana moln kan, med våldsam kraft, skapa förödelse. Låt oss hoppas att de håller sig borta ännu ett stund.