viewpoint-east.org

“Den ryska bokmarknaden är i en enda röra”

Category: by sophie engström, literature, russia, Uncategorized
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

När jag besökte “Museernas Natt” i Moskva, träffade jag mångsysslaren Nick Ohkotin, initiativtagare till den oberoende bokdistributören Berrounz, ägare av Proekt OGI bookstore och Interbok i Stockholm. Vi pratade en del om situationen för den ryska bokindustrin och om hans arbete med Moscow International Open Book Festival.

– Tanken med “Moscow International Open Book Festival” är att visa besökarna att böcker inte bara har reducerats till kommers. Vi vill istället sätta fokus på litteraturen och författarnas tankar om kreativitet och skapande. Vår avsikten är alltså inte att sälja böcker i mängder, det sker på vanliga bokmässor, utan att fokusera på literaturen och författarna, säger Nick.


Nick Okhotin på Proekt_Fabrika under Museernas natt i Moskva 15 maj 2010.

Ungefär 80% av det som försiggår på “Moscow International Open Book Festival” handlar om litteratur, men för att överleva och locka till sig besökare har man bjudit in andra aktörer. Förra året bjöd de till exempel in den amerikanska anarkisten och filosofen John Zerzan. Det var en verkligt populär programpunkt. Andra populära inslag på festivalen, som inte hade en direkt koppling till litteratur, var en diskussionsduell mellan olika kulturföreträdare. De hade till exempel en duell mellan en filmkritiker och en filmskapare.

Nicks ambition med festivalen är att försöka göra festivalen något mer eklektisk än den varit tidigare, så att bidrag som beskrivits ovan blir mer vanliga. Han ser det som en viktig vitamininjektion för att inspirera det kulturella debattklimatet och likaså bokmarknaden, som han för övrigt anser den vara i stort behov av nya impulser.

Men att vara yrkesverksam på den ryska bokmarknaden är allt annat än riskfritt. För ungefär två år sedan mördades till exempel en förläggare för ett förlag som ger ut skolböcker och det är just där som korruptionen är som störst, menar Nick. Han försätter med att påpeka att hela bokmarknaden är en enda röra. Det verkar som om det finns en avsaknad av mål och visioner, säger han och menar att det finns många exempel på dåliga projekt i bokbranschen.

– “Piramida” är ett sådant exempel. Det var en bokaffärskedja här i Moskva som fanns på många platser. Butikerna låg ofta på exklusiva adresser. Deras hyror måste varit skyhöga. Proekt OGI Bookstore var en av många som engagerade sig och satsade i Piramida. Men problemet var att det inte fanns någon egentlig tanke eller idé bakom affärsidén, så de gick helt enkelt givetvis omkull. Vi förlorade runt 10.000 € vilket är ett enormt belopp för vår verksamhet. Det var nära att vi inte skulle klara det.

Nick hoppas därför på framtiden, men han ser inte särdeles ljust på den.

– Boken som form har svårt att konkurrera mot nya informationsvägar och läsplattan kan ju antingen vara en välsignelse eller det sista dråpslaget mot bokmarknaden. Förutsättningen är ju att folk fortsätter att läsa, men ibland är jag orolig att attityden till litteratur håller på att förändras, menar Nick. Och med den ryska litteraturens stolta tradition i åtanke kan jag inte låta bli att förfäras när en besökare på Fabika instämmer och berättar att det knappt finns något som helst intresse för inhemsk (eller internationell) litteratur bland yngre.

– De spelar dataspel eller surfar och verkar inte ha något intresse alls för att läsa, och Nick är enig med besökare.

Problemet med svikande intresse för litteratur är visserligen ett hyfsat globalt problem. Men för ett land som Ryssland, som ofta hänvisar till sin litterära dignitärer, får det kanske vidare konsekvenser. För hur går det med den ryska själen om den inte har någon kontakt med Dostojevskij eller Pusjkin?

Sholem Aleichem, Kom in från glömskans förmak! Del II

Category: by sophie engström, gender, jiddish, literature, russia, ryssland, ukraina, ukraine, yiddish
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

… fortsättning från gårdagen …

Något som han kritiserade i flera verk var utnyttjandet av fattiga. Han kritiserade till exempel Kyivs judiska plutokratin som hänsynlöst utnyttjade mindre bemedlade i staden. I hans verk Spekulanten (som kommer att recenseras här på viewpoint-east.org troligtvis nästa vecka) framkommer den kritiken med all önskvärd tydlighet.

Men det finns en annan komplexitet i många av Aleichems verk, som även den kommer att beröras i nästa veckas recension, och det är han ofta åskådliggör samhällsförändringar genom kvinnor och mäns relationer. I Classic Yiddish Fiction hävdas att han, i till exempel Tevye berättelserna, framställde det traditionsenliga i judisk kultur genom männens agerande och krafter mot social förändring genom kvinnors agerande. Detta är ett intressant påstående, som jag kommer att återkomma något till.

aleichem2

En annan aspekt av hans författarskap är ironin. Aleichem var mycket inspirerad av författaren Sholem Abramovith (även han en förespråkare för jiddish) samt Gogol. I Aleichems verk återfinner man ofta en typ av självkritiserande ironi som, enligt honom själv, är en viktig del av den judiska humorn. Men hans ironi har en tendens att ändra perspektiv. Understundom vet man inte om romanfiguren är självironisk/självkritisk eller om det är författaren, alltså Aleichem, som ironiserar romanfiguren. Detta är dock ingen osäkerhet som skapar en oangenäm förvirring hos läsaren, utan faktiskt bara en frisk metanivå som ger flera parafraser till egna misstag, dumheter eller förvirringar.

Hans konstnärliga stil är monologisk. Hans verk är ofta brev eller samtal som övergår i monolog – till exempel bekännelser för Rabbin eller till Gud eller en skriftställare som då inte alltför osökt heter just Sholem Aleichem. Hans verk Spekulanten är av sådan karaktär, den består av en brevväxling mellan den synnerligen otursförföljde Menachen Mendl och hans sarkastiska och klagande hustru i hembyn.

Jag ville skriva om Sholem Aleichem här, dels för att jag tycker hans författarskap och författarstil är mycket intressant, men också för att lyfta fram en författare som idag tyvärr befinner sig i glömskans förmak. Jag hoppas få återkomma till honom flera gånger, men att finna bra översättningar av hans verk är inte helt lätt. Att lära mig jiddish framstår kanske inte som ett lockande alternativ i dagsläget, så jag får nog försöka hushålla med de översättningar som finns. Jag hoppas i alla fall att er bekantskap med Sholem Aleichem kommer att bereda er lika mycket glädje som det ger mig.

Sholem Aleichem, Kom in från glömskans förmak! Del I

Category: by sophie engström, gender, jiddish, literature, russia, ryssland, ukraina, ukraine, yiddish
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Sholem Aleichem är en författare som kanske är okänd för många svenskar. Men han har på senare tid upptagit alltmer av min uppmärksamhet. En del kanske känner igen hans namn från musikalen Spelman på taket som hans romanfigur Tevje mjölkutköraren utgjorde förlagan till. Noteras bör att Tevje mjölkutköraren förekommer i flera olika noveller av Aleichem, så grunden till Spelman på taket vilar alltså på flera verk och inte ett som ofta felaktigt påstås.

sholem_aleichem_100313_620px

Sholem Naumovich Rabinovich föddes den 2 mars 1859 i den ukrainska byn Perejaslav, i dåvarande Tsarryssland, i en fattig judisk familj. Han sägs mycket tidigt ha beslutade sig för att ägna sig åt författarskapet, och en av hans tidiga mer häpnadsväckande alster lär vara en judisk tolkning av Robinson Cruse. Sholem Aleichem är en pseudonym som i översättning blir “fred vare med dig”.

Aleichem förde ett ganska kringflackande liv, vilket kan illustrera hur många judar hade det i dåtidens Tsarryssland. Antisemitismen var utbredd och flera judar råkade ut för progromer och fick därför flytta alternativt fly för sina liv. De fick inte heller mantalsskriva sig var de ville. Som exempel fick det inte mantalsskriva sig i Kyjiv, utan bara under vissa förutsättningar, mot rätt betalning samt vid rätt tid. Detta gjorde att Aleichem, och många andra bodde i byar kring Kyjiv. Aleichem bodde bland annat i Bojarka, en liten by sydväst om Kyjiv.

Aleichem yrkesbana var dessutom ganska brokig vilket kanske inte berodde på hans judiska ursprung utan snarare på en del okloka beslut. Han försökte sig bland annat på en karriär som börsmäklare, men han slutade som helt utblottad. Hans hustru, som kom från en förmögen familj, lär ha stått för en del av familjens försörjning. Aleichem försökte även emigrera till USA två gånger. Första gången 1907, men han blev tvungen att kapitulera redan 1908 efter en rad misslyckanden. 1915 emigrerade han en andra gång och han stannade till sin död året därpå. Aleichem var mycket kritisk till den judiska assimileringen i USA och några av hans senare verk kritiserar “amerikaniseringen” av nyanlända judar.

Inledningsvis skrev Sholem Aleichem på ryska samt på hebreiska, men långsamt växte sig beslutet starkt att skriva på jiddisch. Han blev slutligen en mycket stark förespråkare för jiddisch i Europa och han uppmuntrade många yngre författare att skriva på språket, som dessförinnan främst hade varit ett talspråk utan stark Litteraturscen. Aleichems beslut att skriva på jiddisch skulle också göra det lättare för andra att ta vid. Han var en stark förespråkare av zionismen, men man skulle kunna hävda att en för stark betoning av Sholem Aleichems zionistiska verksamhet riskerar att helt förta hans kanske viktigaste arv, konsten att genom ironi synliggöra en frän samhällskritik.

… fortsättning följer i morgon ….

Pingviner mot allt – en lönsam kombination?

Category: by sophie engström, literature, ukraina, ukraine
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Den rysk-ukrainske författaren Andrej Kurkov har uttalat sig om det förestående ukrainska presidentvalet. För den svenska publiken har han gjort sig ganska känd för de båda burleska och absurdistiska romanerna “Döden och Pingvinen” samt “Pingvin försvunnen“.

kurkov
Andrej Kurkov, bild från wikipedia.

På frågan om hur han ser på förestående val svarar han till Deutsche Welle att han inte har särskilt stor tilltro till kandidaterna eller till deras politiska ambitioner.

– Det största problemet för Ukraina är att det inte finns några politiska partier, ingen ideologi. De olika partierna företräder bara olika finansiella grupperingar, säger han vidare till Deutsche Welle.

Andrej Kurkov fortsätter med att peka på att oavsett vilken av de starka kandidaterna som vinner valet, Viktor Janukovitj eller Julia Tymosjenko, så kommer Ukraina att närma sig Ryssland. I förra veckan noterade jag att det finns en möjlighet att Rysslands premiärminister Vladimir Putin har satt sitt pund på Tymosjenko, då de lyckades förhandla fram en ovanligt gynnsam gasuppgörelse inför nästa år. Men igår hävdade Putin till Reuters att han absolut inte stödde Tymosjenko i valet. Man kan kanske tillägga att även om han stödde Tymosjenko så skulle han aldrig erkänna det. Det vore politiskt oklokt, och inte alls lika slugt som Putin ibland lyckas agera.

Det är svårt att avgöra om Kukov har rätt. De ukrainska politiska klimatet är allt annat är lätt analyserat, men faktum är att Kurkov har rätt i att mycket tyder på att Ukraina kommer att ändra kurs, något österut då, efter valet. Frågan är bara om det i egentlig mening kommer att påverka relationerna med EU? Enligt min bedömning kommer de inte nämnvärt påverkas. Relationerna med EU är inte intensiva särdeles, och Ukraina har dessutom visat prov på en ganska korrupt ekonomi i förberedelserna inför (herrarnas!) fotbolls-EM 2012 som landet står värd för, tillsammans med grannlandet Polen.

Däremot tycker jag att Kurkov gör en fyndig reflektion när han menar att väljarna är hjälplöst uttröttade till leda på allt vad some heter politik och vill inte rösta. Det är bara några få ambitiösa unga valarbetare som verkligen bryr sig om valet, säger han. Kurkov menar också att om man verkligen vill ha folkets stöd så bör man vara en sann antagonist och helt enkelt döpa om sig till “Mot Allt” och då också vara emot allt. För det är just så folket känner.

För den som läst någon av Kurkovs romaner känns humorn igen – politikern “Mot Allt” skulle kunna befinna sig i hans litterära kabinett. Det märkliga är väl bara att “verkligheten” tycks har hunnit ikapp honom. Jag ser därför i en inte alltså för avlägsen framtid hur pingviner strövar med slokörad husse på standen till den isfria Dnepr.