Georgien – viewpoint-east.org

En dag med Saakasjvili

Posted on December 5, 2017 at 21:53.

Category: by sophie engström, Georgien, krönika, ukraina
Tags: Porosjenko, Saakasjvili, Ukraina

(Läsningstid: 3 minuter)

En märklig dag går mot sitt slut. Den inleddes fridfullt med pepparkaksbak till studenterna. Men plötsligt avbröts vårt lugn av en mullrande georgier. Ja, jag talar om Saakasjvili, den ökända ex-presidenten från Georgien som blev guvernör i Odesa, för att sedan förvandlas till en våldsam (ja, betoning på det ordet) kritiker av president Porosjenko och hans regering.

Redan när jag såg hans framfart i Odesa var jag tveksam om mannen var sina sunda vätskor. Han dryper av ett förakt mot den ukrainska regeringen, och det kryddar han med lite överdriven självgodhet. Jag har många gånger stört mig på att han tycks tro att han bättre förstår hur det ukrainska samhället fungerar än ukrainarna själva.

Men det var vid hans agerande vid den polsk-ukrainska gränsen i september i år, som jag verkligen började undra hur det stod till. Saakasjvili skulle inte få komma in i Ukraina igen, sa president Porosjenko som hade ogiltigförklarat Saakasjvilis ukrainska pass. Han gjorde stor affär av detta, och till och med Julia Tymosjenko anslöt till hans framfart genom Polen mot den ukrainska gränsen. Och givetvis lyckades hans skapa tumult. Med hjälp av sina anhängare lyckades han nämligen ta sig över gränsen. Det hela var farsartat och mycket pinsamt för Porosjenko och hans regering.

Idag tog hela affären en mycket underlig vändning. Ukrainas säkerhetspolis, kallad SBU, arresterade honom i hans hem. Eller rättare sagt, på taket till hans hem. Ja, du läste rätt. Han tog sig upp på taket där han basunerade ut till den häpna skaran nedanför, att han var oskyldig till vad man än anklagade honom för, samt att han hotade att kasta sig ut från taket. De fem eller sex våningarnas fall hade definitivt gjort slut på sagan Saakasjvili. Det hela är så bisarrt att jag måste skratta när jag skriver.

När polisen äntligen lyckats baxa in den välde georgiern i polisbilen, strömmade hans anhängare till. Vi har ju sett vad de är kapabla till när de fick honom över gränsen, så alla förstod ju att dispyten knappast var över.

Och mycket riktigt, efter ett antal timmar lyckades Saakasjvilis anhängare få ut honom ur polisens bil. Vilket fiasko! Den som planerade arresteringen av Saakasjvili borde faktiskt skämmas en smula.

Nu springer i alla fall denne georgiske vettvilling omkring på Kyjivs gator och kräver att president Porosjenko ska avsättas. Om jag trodde att det gick att tala honom till rätta hade jag föreslagit det, men jag är synnerligen tveksam till att Saakasjvili är en person man resonerar med.

Anklagelserna mot Saakasjvili är dock inget att skratta åt. Enligt riksåklagaren har han planerat en statskupp tillsammans med ryssarna för att avsätta nuvarande presidenten och tillsätta den redan avsatte före detta presidenten Janukovytj. Saakasjvili är annars känd för att vara en av Putins värsta kritiker och fiender. Nu skulle de alltså ha gått ihop för att avsätta Porosjenko. Man vet ju inte vad man ska tro! Bevisningen, som finns i Youtube-filmen nedan, tycks ju se äkta ut. Men jag är lekman och kan inte bedöma sådant.

När folk säger till mig att jag bor i en bananrepublik brukar jag protestera. Men idag kan jag i alla fall hålla med att något är riktigt bananas i Ukraina, och just nu tycks det som om det är en riktigt stor och kaotisk georgisk banan vi fått på halsen.

Nå, vad ska man säga efter en sådan här dag? Ja, jag vet inte, men studenterna tyckte i alla fall om pepparkakorna. Och om Saakasjvili bryr de sig inte nämnvärt.

Watch the moment when supporters freed former Georgian President Mikhail Saakashvili from Ukrainian security forces: pic.twitter.com/aeCEGAPR75

— dwnews (@dwnews) December 5, 2017

En bra sammanfattning av dagens händelser.

Riksåklagarens anklagelser mor Saakasjvili. Engelsk textning.

Bloggaren OdessaTalk om situationen.

Saakasjviki när han greps i morse. Sedan fritogs hans av sina anhängare.

En musikalisk resa till Georgiens eldiga kärvhet

Posted on May 20, 2017 at 23:25.

Category: by sophie engström, Georgien, music
Tags: Giya Kancheli, INSO-Lviv, Roman Jusypej

(Läsningstid: 2 minuter)

Jag ska inte skriva om musik. Det har jag lovat mig själv så många gånger, men eftersom jag inte är särskilt stringent eller uthållig bryter jag givetvis det löftet. Och det är två män som bär det ansvaret. Giya Kancheli och Roman Jusypej.

Den georgiska tonsättaren Kancheli har en konstig inverkan på mig. Varje gång jag hör hans musik vill jag störta ut från ett stup, flyga rakt in i solen, falla i en melankolisk gråt, och ibland bara le drömskt. Min strupe snörps åt. Jag får svårt att andas, samtidigt som mina lungor är sprängfyllda av luft. Det finns egentligen ingen annan tonsättare som har en sådan inverkan på mig.

Georgiens landskap, temperament, historia och särpräglade tonbild finns i varje ton av hans musik. Jag har aldrig varit där, men genom hans musik har jag själsligen besökt landet hundratals gånger. Man kan resa på många vis, fysiskt, genom drömmar eller böcker och även genom musik. Kancheli gör det så oerhört lätt för mig att inte köpa en resa dit. Jag har varit där, men på ett annat plan.

Kvällens konsert med INSO-Lviv innehöll flera kompositioner av Kancheli, men jag nöjer mig med att lyfta fram Roman Jusypejs framförande av Kapote. Jusypej tillhör de solister som är ett med sitt instrument, i hans fall bajan. Det förefaller mig som om han lever genom varje ton, varje rörelse. Han är musiken. Han framför den inte bara.

Och här förstår ni säkert varför jag inte kan skriva om musik. Orden räcker inte till. Min strupe snörps ihop. Jag lyfter mina armar, och flyger med Jusypej och Kancheli rakt in i solen.

Kapote finns inte på webben att höra. Men egentligen gör det ingenting. För kvällens magiska stund hade inte någon kamera eller inspelningsmanick klarat av att fånga.

Ni får istället försöka föreställa er hur det skulle kunna vara, genom att höra, och se (!) på hårfagre Giorgi Zagarelis bragd. Att framföra ett stycke som egentligen är skrivet för den unike violinisten Jurij Bashmet, kan inte vara lätt. Särskilt som tonsättaren själv sitter i lokalen. På slutet av videoklippet får ni därför se Kancheli själv. En både kärv och eldig person på en och samma gång.

Kanske precis så som Georgien är. I alla fall när jag reser dit tillsammans med Kancheli och Jusypej.

Från kvällens konsert.

Drömmen om Georgien

Posted on April 6, 2014 at 12:49.

Category: by sophie engström, Georgien, photo by prallin
Tags: Georgien, mat, vin

(Läsningstid: 3 minuter)

Jag har aldrig varit där. I Georgien. Men under de senaste åren har jag känt en tilltagande längtan. En längtan som nu börjar te sig alltmer ohanterlig. Vad är det då som lockar? Frånsett det vackra och dramatiska landskapet, så lockar vinet, maten och mineralvattnet. Allt verkar dessutom göras annorlunda i Georgien. Man gräver ner vinet när man ska lagra det. Man gräver ner ugnen i marken när man bakar bröd. Man kryddar maten på ett sätt som jag inte känner igen från någon annan matkultur. Man har ett konstigt alfabet som är fullkomligt omöjligt att förstå, och man avskedar hela poliskåren när man ska skapa förändring. Georgien tycks ha ett folk som både är segt och explosivt på en och samma gång. Fascinerande.

Men som sagt är det främst maten, vinet och mineralvattnet som lockar. Det georgiska köket är utsökt och väldigt varierat. Det brukliga verkar vara att beställa in flera små tallrikar med förrätter som man delar på. Sedan avslutar man med något grillat, och man grillar helst över öppen eld, med vedklabbar. Jag har flera favoriter, men deras Chatjapuri, ett ostbröd med ett ägg på, är helt formidabelt god. Sedan finns deras fantastiska aubergine-, bön- och grönsaksdippar. Getosten Sulguni har också en utsökt smak som man kan krydda det mesta med, verkar georgierna tycka.

Här hittar ni nästan alla georgiska recept som finns.

Vinet är rustikt och det röda är en klar vinnare. Georgierna själva verkar föredra de halvsöta eller söta vinerna, men jag tycker bäst om de torra. Till vinet dricker jag Borjomi, ett salt mineralvatten som ska vara extra hälsosamt.

Nu har jag ju aldrig varit i Georgien, men det betyder ju inte att jag behöver misströsta. I Lviv har vi flera ställen där vi kan äta georgisk mat. Min personliga favoritrestaurang är Kavkaz, men Staryj Tiflis är inte heller dum.

Sedan har vi det senaste och roligaste inslagen av georisk matkultur i Lviv. På marknader och i gathörn har det börjat dyka upp små bagerier, där man kan köpa nybakad Lavash eller Chatjapuri. Inne i bagerierna möter man den stora stenugnen, och ofta är det stekande hett inne i bageriet. Här kommer några bilder från en av de georgiska bagerierna i Lviv.

Jag länkar också till ett reportage från Aljazeera om Georgien. Landet har under den senaste tiden fått utstå ökad press från Armenien och Ryssland. Det finns till och med en oro att landet kommer splittras i två delar! Det är därför viktigt att stödja Georgien. På alla tänkbara vis. Som att äta deras mat och dricka deras vin (och det senare kan ni faktiskt finna på svenska Systembolaget).