viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 27 juni 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

“Jest gorąco”, säger kvinnan i den italienska butiken på min gata och torkar bort några små droppar svett som syns blänka i hennes panna. Det är onekligen hett (som ovanstående polska fras betyder) just nu. De flesta håller sig klokt nog i skuggan, och bara några fåtal vilsna och utmattade turister syns stånka fram i solgasset. Vi har ju värmeböljor varje år, men denna är som bekant ovanligt kraftfull.

Fast det är kanske inte första gången som det är så varmt på dessa breddgrader. Man vet exempelvis att tidiga sorter av vindruvor växte häromkring under en epok kallad för Miocen som pågick mellan 22-5 miljoner år sedan. I början av 1900-talet hittade man nämligen en slags fossila frön i saltgruvan i Wieliczka strax söder om Kraków. Men på den tiden fanns det ju inga människor som kunde producera vin eller dricka upp det för den delen.

Vi får helt enkelt ge oss till tåls fram till 800-talet innan vi kan med säkerhet finna bevis på att man odlade vin kring Kraków. Det verkar vara ställt bortom allt tvivel att man under den tiden började odla vin och då längs med sluttningen nedanför Wawel. Kunskapen spred sig sedan och några hundra år senare skulle munkar börja med vinproduktion eftersom vin användes under religiösa riter. Som exempel kan ges klostret i Tyniec utanför Kraków där vin odlades av Benediktermunkar redan under 1000-talet.

Hundra år senare hade adeln och kungahusen fått riktigt smak för vin och flera av slotten i denna trakt hade sina egna vingårdar, och deras intresse för vin skulle smitta av sig på vanliga dödliga som också började föredra vin framför öl och vodka. Sålunda blev vin en vanlig bordsdryck hos både rik och fattig i södra Polen. Ryktet om det goda vinet från trakten skulle också sprida sig och snart hade man export av vin.

Så här skulle de kunna ha varit än i våra dagar om det inte vore för lilla istiden. Den gav sig visserligen till känna redan på 1300-talet, men drabbade inte vinodlingarna förrän på 1400-talet och då med osedvanligt stränga vintrar som helt enkelt gjorde slut på storskalig vintillverkning i dessa trakter. Lilla istiden höll ett fast grepp om Europa ända till början av 1800-talet och då hade kunskapen om vinodling praktiskt taget gått förlorad. Men så sakteliga återtar nu vinproducenterna mark i trakten och polskt vin börjar åter få fäste i människors medvetande. Och om temperaturerna under innevarande sommar kommer består decennier eller århundraden framåt kan Polen faktiskt segla upp som ett land med storskalig vinproduktion.

Men jag måste avrunda med att understryka att jag med dagens anteckning inte försöker agitera för att den pågående värmeböljan skulle vara ett utslag av någon slags naturliga variationer. Jag är inte beskaffad med slik kunskap för att dra några sådana slutsatser. Vad som däremot intresserar mig är att det inte alltid varit så som saker och ting förhåller oss just nu. Vi tenderar att glömma det.


Sluttningarna nedanför Wawel och …


… Tyniec odlades tidigare vin


Drömmen om Georgien

Category: by sophie engström, Georgien, photo by prallin
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Jag har aldrig varit där. I Georgien. Men under de senaste åren har jag känt en tilltagande längtan. En längtan som nu börjar te sig alltmer ohanterlig. Vad är det då som lockar? Frånsett det vackra och dramatiska landskapet, så lockar vinet, maten och mineralvattnet. Allt verkar dessutom göras annorlunda i Georgien. Man gräver ner vinet när man ska lagra det. Man gräver ner ugnen i marken när man bakar bröd. Man kryddar maten på ett sätt som jag inte känner igen från någon annan matkultur. Man har ett konstigt alfabet som är fullkomligt omöjligt att förstå, och man avskedar hela poliskåren när man ska skapa förändring. Georgien tycks ha ett folk som både är segt och explosivt på en och samma gång. Fascinerande.

georgien6-1

Men som sagt är det främst maten, vinet och mineralvattnet som lockar. Det georgiska köket är utsökt och väldigt varierat. Det brukliga verkar vara att beställa in flera små tallrikar med förrätter som man delar på. Sedan avslutar man med något grillat, och man grillar helst över öppen eld, med vedklabbar. Jag har flera favoriter, men deras Chatjapuri, ett ostbröd med ett ägg på, är helt formidabelt god. Sedan finns deras fantastiska aubergine-, bön- och grönsaksdippar. Getosten Sulguni har också en utsökt smak som man kan krydda det mesta med, verkar georgierna tycka.

569px-Adjaruli_Khachapuri

Här hittar ni nästan alla georgiska recept som finns.

Vinet är rustikt och det röda är en klar vinnare. Georgierna själva verkar föredra de halvsöta eller söta vinerna, men jag tycker bäst om de torra. Till vinet dricker jag Borjomi, ett salt mineralvatten som ska vara extra hälsosamt.

Nu har jag ju aldrig varit i Georgien, men det betyder ju inte att jag behöver misströsta. I Lviv har vi flera ställen där vi kan äta georgisk mat. Min personliga favoritrestaurang är Kavkaz, men Staryj Tiflis är inte heller dum.

Sedan har vi det senaste och roligaste inslagen av georisk matkultur i Lviv. På marknader och i gathörn har det börjat dyka upp små bagerier, där man kan köpa nybakad Lavash eller Chatjapuri. Inne i bagerierna möter man den stora stenugnen, och ofta är det stekande hett inne i bageriet. Här kommer några bilder från en av de georgiska bagerierna i Lviv.

georgianbread1

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

SAMSUNG CAMERA PICTURES

Jag länkar också till ett reportage från Aljazeera om Georgien. Landet har under den senaste tiden fått utstå ökad press från Armenien och Ryssland. Det finns till och med en oro att landet kommer splittras i två delar! Det är därför viktigt att stödja Georgien. På alla tänkbara vis. Som att äta deras mat och dricka deras vin (och det senare kan ni faktiskt finna på svenska Systembolaget).


Årets ost- och vinfestival i Lviv

Category: by prallin, by sophie engström, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

I helgen var det dags för årets ost- och vinfestival. Producenter och återförsäljare av vin, osttillverkare samt återförsäljare, samlas under tre dagar för att introducera nykomlingar eller sälja gamla favoriter. Om man jämför årets festival med förra årets festival får den dock sämre kritik av mig. Festivalledningen har gjort några val som är underliga, då förra årets festival var så lyckad. För det första har man flyttat festivalen från Lvivs kulturpalats till vårt centrala torg, Plosha Rynok. På planen framför kulturpalatset finns det gott om plats för bord och bänkar, sittplatser där trötta festivalbesökare kan smaka på vin och ost som de köpt. På Plosha Rinok fanns det nästan inga bänkar, vilket innebar att alla sprang runt och vinglade med sina glas och ostar. Dessutom var det mycket färre lokala vinproducenter och många roliga inslag, som t.ex. ekologisk juice, hade försvunnit. Antagligen berodde det på höjda hyror av båsen. Årets festival hade därför flera choklad- och kaffebås, då de har råd att betala. Trevligt, visserligen, men de hade ju sin festival för några veckor sedan.

Karpatisk osttillverkare på besök. Hon hade massor av god och väldoftande Bryndza.

Traditionell ukrainsk hårdost var också populär.

Lokala producenter av vin fotograferade innan anstormningen av nyfikna besökare. Kan man verkligen odla druvor till vin här? var en vanlig fråga. Bröderna hävdade bestämt att det går.

Festivalen invigdes med en manuell vinpress.

Någon som fick äran att dansa vindans.