En citronfjäril flyger nedanför min balkong. Den fladdrar lite yrvaket hit och dit, som om den nyligen vore väckt ur sin vinterdvala. Men så kan det ju omöjligt vara, tänker jag för mig själv, i ett fåfängt försök att distrahera mina tankar från samtidens dystopiska klanger. Efter att ha frågat internet visar det sig, till min stora förvåning, vara som så att citronfjärilar lever ovanligt länge, och, håll i er nu, övervintrar. Nå, nu kan det ju vara så att det bara är jag som aldrig satt mig in i hur det förhåller sig med fjärilar och deras livslängd, men till mitt försvar kan ju sägas att jag är något av ett asfaltsbarn.
Fjärilen som fladdar fram och åter är alltså övervintrad och dessutom en hanne, om jag ska tro mitt lekmannaöga. Det syns emellertid bara en liten skillnad mellan hanar och honor. Honorna är något ljusare, som ni kan på plaschen nedan.
När citronfjärilarna har vaknat ur sin vintersömn börjar de förstås para sig, och honan kan lägga upp till 500 ägg. Äggen läggs på trädgrenar, och de har en särskild förkärlek för brakved och getapel (växter jag aldrig heller har hört talas om). Larverna är gulgröna och det tar ungefär en månad innan de är färdigutvecklade.
Den är ganska stor, den där hanen som fladdrar runt där nere. Kanske runt sex centimeter över vingspannet. Det är dock ingenting i en jämförelse med monarkfjärilen, som kan bli upp till tio centimeter. De syns dock inte häromkring, då de främst förekommer i Amerika. Även dessa fjärilar övervintrar och flyger från Kanada till Mexiko för att övervintra. Men det är inte samma fjäril som flyger denna enorma sträcka, utan det är en slags generationsresa över den amerikanska kontinenten. Länge visste man inte var monarkerna tog vägen under vintern, men 1975 fann man att de övervintrade på en plats ungefär nio mil från Mexiko City som kallas för Transmexikanska vulkanbältet. Man får ju hoppas att trump och musk aldrig höra talas om denna plats, för då är det troligt att de hoppar i galen tunna.
Monarkerna har även spridit sig till Australien, och där har de utvecklat en intressant överlevnadsstrategi. Larverna lever på giftiga ämnen i växter, men de skadas inte själva, utan blir bara mycket oaptitliga och fåglarna lämnar dessa därför därhän.
Citronfjärilen nedanför min balkong har nu nått en strimma solljus som välvilligt lyser genom fjärilens gula vingar, som fladdar vidare runt huset bortom mitt synfält. Jag vet inte hur de kommunicerar med varandra, men eftersom citronfjärilarna är Sveriges nationalfjäril, sa den kanske “adjöken” innan den stack om husknuten. Vad vet jag.
