viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 14 januari 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Gårdagens ymniga snöfall har bytts ut mot den skånska varianten av vinterväder, nämligen snöslask. Det här är en form av väder jag har genomlevt, eller snarare genomlidit, under ett oräkneligt antal dagar i mitt liv. Faktum är att det nog inte finns något annat väder som jag känner så väl. Men trots att slask har tagit så mycket av mitt liv i anspråk kan jag inte påstå att det är det någon väderlek som jag håller av nämnvärt. Finns det förresten någon som föredrar slask framför andra väderlekar på vintern? Hur kan en sådan persons inre te sig? Sörjigt, måhända.

Det svenska ordet slask är, när det gäller snö, ett slags ljudhärmande ord, och alla vet ju hur det låter när man trampar i slask, så inte behöver jag beskriva det för er. Varför vi valde samma ord för köksho är däremot mer oklart. Kanske har det med diskvattnets olustiga uppenbarelse att göra. Men trots att slask är en föga omhuldad väderlek, vill jag ändå dröja kvar vid tanken på att ordet, ty det för tankarna till lite mer positiva associationer, så som den av mig mycket uppskattade regionen Śląsk. På svenska har vi valt att bevara det tyska namnet Schlesien, vilket är en företeelse som lätt kan bli till ett trätoämne om man dryftar saken med någon som förespråkar att alla borde använda polska namn på de regioner som idag ligger i Polen.

Nåväl, en svensk kan dessutom lätt göra sig lite lustig över att Śląsk liknar ordet slask, och det finns faktiskt en svag gemensamma nämnare mellan de båda orden. Några forskare menar att Śląsk kan härröra från floden Ślęza samt till Ślężaberget, som i sin tur kan ha fått sina namn från det slaviska ordet “ślęg” som betyder våt eller fuktig. Detta tordes syfta till att berget äger flera vattendrag och området runtomkring är fuktigt. Andra forskare menar däremot att det tyska namnet Schlesien kommer från en stam kallade “silingen”, som var en del av den större mycket större stammen vandalerna, vilka migrerade till Ślask omkring 100 år före vår tideräkning. Enligt denna teori är det den folkgrupp som gett upphov till namnet på floden, berget och slutligen regionen. Men de olika forskarna har inte kunnat enas om huruvida namnen på floden Ślęza och Ślężaberget kom före eller efter deras ankomst, vilket innebär ursprunget till namnen Ślask och Schlesien föremål för diverse tvister i forskarvärlden.

Summan av kardemumma är att Ślask och Schlesien faktiskt kan spåras till något fuktigt, om än inte just snöslask, men om de båda i sin tur kan härledas till det svenska ordet slask är däremot inte på något sätt ställt bortom allt tvivel.

Bilderna har väl inte direkt med saken att göra, eftersom de varken föreställer slask eller är fångade i Ślask, men de får duga.


En pärla i Övre Schlesien

Category: by sophie engström, Centraleuropa, Historia, Kåseri, krönika, poland
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 4 minuter)

Över fem miljoner invånare bor i ett området som löper från Schlesiens vojvodskap (på polska Województwo śląskie) i södra Polen, till nordöstra Tjeckien, och centralorterna är polska Katowice och tjeckiska Ostrava. Fem miljoner, nästan lika många som bor i Norge, trängs på en yta 5000 kvadratkilometer. Norrmännen, om man nu ska ta den jämförelsen, har nästan åtta gånger så stort utrymme att vistas på. Så det är trångt, i det som kallas Övre Schlesiens storstadsområde, som på polska kallas Górnośląsko-Zagłębiowska Metropolia, eller rätt och slätt Metropolia GZM. Området består av 41 kommuner, stora som små, och är det största storstadsområdet i EU.

Nu är det lätt att tro att detta tättbebyggda område enkom består av stora trista höghusblock, som färgats grå av all kol som eldats i husen. Det kol som eljest varit, och till många delar fortfarande är, områdets huvudsakliga inkomstkälla. Kolgruvorna har här legat tätt. Men precis som tidigare angivits på denna bulletin, gömmer Övre Schlesiens storstadsområde pärlor.

Nikiszowiec är en sådan pärla, som ligger gömd mellan järnvägsspår, gruvlavor (se beskrivning nedan), skorstenar och lockande grönska. Platsen är uppkallad efter ett gruvschakt som på tyska har fått namnet Nickischschacht. Redan under 1800-talets första hälft hittade man kol och de första gruvschakten fanns på plats år 1826. Mot slutet av 1800-talet var gruvan mycket inkomstbringande, men det kvartstod ett problem, som man faktiskt inte hade löst under de decennier som gått sedan man invigde gruvan; det fanns inga bostäder till gruvarbetarna.

Först byggde man arbetarbostäder i närliggande Giszowiec, men det visade sig snart vara alltför ringa till antalet. 1908 tog man därför beslutet att bygga ytterligare bostäder något närmare gruvan. Tanken var att de färdigställda bostäderna skulle rymma 5000 boende på en yta 20 hektar. Man fastslog även att det därtill skulle byggas skolor, inrättas sjukvård, konstrueras vattensystem, instifta en brandkår samt byggas kyrka till de boende.

Det var de båda arkitektkusinerna Emil och Georg Zillmann som fick uppdraget att rita och utforma bostadsområdet. Kusinerna var hemmahörande i Berlin, enär detta ådrog sig på den tid då området låg i Kejsardömet Tyskland. Arbetet inleddes 1908 och pågick ända fram till första världskrigets utbrott, då arbetet gjorde ett uppehåll. Kyrkan, som är ett riktigt praktexemplar i nybarockstil, färdigställdes först på 1920-talet då Nikiszowiec hade blivit polskt, och den rymmer en orgel som äger hela 5350 pipor.

Nikiszowiec är, som sagt, en pärla. Husraderna, byggda i rött tegel och ofta med rödmålade fönsternischer, löper gemytligt sida vid sida, utan att för den delen bli tråkig. Här möter man nämligen välvda fönster, burspråk, terässer, loggia, arkader, balustrader, överbyggnader mellan hus, och trots att husen är byggda i samma tankestil, finns här ett myller av uttryck. Ingen port är den andra lik. Och mellan husen återfinns ofta innegårdar med blommande växter, högväxta träd och lekplatser. På Plac Wywolenia, Befrielsetorget, ligger kaféerna och restaurangerna tätt, och det är en trivsam atmosfär, så där som det ofta är på mindre orter. Det känns väldigt långt från en grå tristess som mången svensk kanske föreställer sig att man finner i detta tättbebodda storstadsområde.

Från Nikiszowiec tar man sig enklast med buss, som i ett rasande tempo kastar sig ner från den kulle som gruvsamhället återfinns på. Runt omkring kullen ligger husen tätt. Flerfamiljshus, villor, gamla, nybyggda, tjusiga sekelskifteshus med vackra ornament samsas i en säregen gemenskap. Och via ett komplicerat vägnät, där avfarter och påfarter väver en tillsynes oändlig väv av människors vilja att förflytta sig, hamnar vi slutligen i pulserande och det alltid lika intagande Katowice.


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Sophie Engström


Foto: Gustav Söderström

Källor
https://www.zabytkitechniki.pl/poi/1715
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Nikiszowiec
Om gruvlave: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lave

—-

Man kan, med all rätt, vara kritisk till användningen av begreppet “Övre Schlesien”. Schlesien är ju den tyska benämningen på regionen. Bättre hade varit att utgå från polska språket och göra ordvalet Śląsk/Slonsk eller Silesien, och om jag återkommer till regionen lovar jag att använda någon av dessa istället.