viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 12 mars 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

De beskrivs väl sällan med mer än sitt namn, de där molnen som svävar ovanför våra huvuden. Detta trots att det finns en hel vetenskap om dem, där deras namn bestäms med avseende på alla olika arter, former, avstånd från marken och så vidare, så är de i vardagligt tal mest bara moln. Men ibland får de förstärkande prefix, så som regn-, åsk-, snö-, dim-, ång- eller ja, stjärnmoln. Det finns ju förstås också andra prefix, som ger något mer negativa associationer, så som avgas-, rök-, krigs- eller varför inte orosmoln. Sedan kan de vara helt digitala, likt de moln vi stoppar in allt möjligt i nuförtiden, och kanske även denna text.

Jag vet inte vilken typ av moln som Franz Liszt (1811-1886) avsåg när han år 1881 skrev “Nuages gris” (S.199), på svenska “Gråa moln”, men kanske var det något inre moln som kom sig av att han började bli till åren kommen. Han var då 70 år, och hade sett och hört musiken utveckas, och han hade själv varit en bidragande orsak till att musiken hade förändrades. Han hade därför legat i fejd med både Robert Schumann och Johannes Brahms, men försonades med de båda innan de gick ur tiden.

Nåväl, det korta stycket “Nuages gris” komponerades under en enda dag, närmare bestämt den 24 augusti 1881, och stycket skulle på många sätt peka framåt mot framtiden. I detta experimentella stycke hör vi nämligen hur harmonierna upplöses, hur de förefaller ha en egen inneboende symmetri och form som Liszt formade den där dagen. Stycket visade således vägen mot hur framtida tonsättare skulle utveckla musiken, så som Gustav Mahler eller Arnold Schönberg. Andra skulle senare dessutom influeras mer direkt av Liszts “Nuages gris”, och däribland finner vi Claude Debussy, som 1892-99 skrev sin “Nocturnes” (L 98), med första satsen som heter just “Nuages” (“Moln”).

Låt oss nu leka med tanken att någon skulle skriva ett stycke till det fotograferade molnet nedan. Titeln “Ett grått moln” gör den inte full rättvisa, enligt mig. Jag skulle istället föreslå att titeln borde anspela på dess svanslika karaktär och med ett suffix. Måhända “Molnsvans” eller “Molnknorr”. Men hur detta stycke skulle låta är jag inte rätt kvinna att svara på. Någon typ av ljudmoln torde det definitivt handla om.

Dagens anteckning – 7 mars 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

När vintern håller oss i sitt grepp, är det svårt att föreställa sig att våren ska söka sig till vår avkrok. Det är kanske därför som vi varje vår överraskas av att träden börjar knoppas, att gräset vecklar ut sina nya gröna strån, att fåglarnas sång blir mer utförligt sirlig, att solens strålar värmer och bländar oss och att blommorna slutligen börjar blomma. Denna pånyttfödelse upphör aldrig att hänföra oss. Vi krälar därför runt i myllan för att med hjälp av våra mobiler och kameror föreviga varje framsteg våren gör. Kanske tänker vi oss att vi ska titta på dessa bilder nästa vinter, för att erinra oss att våren kommer att återvända.

På 1800-talet hade man som bekant inte tillgång till mobiler utrustade med teknik som ger högupplösta bilder. Det var kanske därför som Robert Schumann (1810-1856) under vintern 1840-41 beslöt sig för att skriva sin första symfoni tillägnad just våren. Kanske ville han påminna sig själv om att ljuset och värmen faktiskt kommer åter. Han hade precis gift sig med sin stora kärlek pianisten och tonsättaren Clara Wiek-Schumann (1819-1896), och det var också hon som hade uppmuntrat honom att skriva symfoniska verk, istället för de verk för mindre ensembler han tidigare hade komponerat. Hon menade att hans vitala fantasi inte fick tillräckligt med utrymme i dessa verk. Hans musik har en symfonisk känsla, slog hon fast.

Robert Schumann började därför skissa på sin första symfoni (i B-dur, op 38), mitt under den stränga vintern och under några intensiva veckor slutförde han arbetet som han döpte den till “Frühlingssinfonie”, vårsymfonin. Inspirationen hämtade han från de sista raderna (“O wende, wende deinen Lauf/Im Tale blüht der Frühling auf!”) i Adolf Böttgers dikt “Frühlingsgedicht”.

Men Schumann var ingen vän av programmusik, och ville alltså inte skildra en berättelse likt en symfonisk dikt, med en detaljerad berättelse om våren. Han ville istället att verket skulle höras som en musikalisk resa genom våren, och visionen var att musiken skulle förmedla vårens spirande liv, dess energi och glädje.

I de inledande takterna låter han hornen och trumpeterna slå an våren. Schumann ville skapa en känsla av att ljudet, eller fanfaren, kom från ovan och att de skulle väcka oss, och antagligen även våren, ur vår vinterdvala. Därpå gestaltade han hur hur grönskan tar över sceneriet, hur fjärilarna fladdrar förbi och hur allt ljudsätts så som det hör våren till. Ja, helt i enlighet med Robert Schumanns symfoniska fantasi, vill säga.

Dagens anteckning – 16 januari 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Det var mitt under den mörkaste och mest instängda tiden av pandemin som jag hörde Juliusz Zarębskis pianokvintett i g-moll (op 34) för första gången, och den drabbade mig med våldsam kraft. Egentligen var det meningen att jag skulle ha fått uppleva konserten på plats, men pandemin satte käppar i hjulet och jag fick nöja mig med att få höra den strömmad från den konsertlokal där jag skulle ha suttit, om det inte vore för pandemin. Just då kändes som om jag kanske aldrig skulle få uppleva en konsert live, få gå på kafé eller att jag skulle få återse mina kära kollegor och studenter. Det var svart, med andra ord, och Zarębskis musik trängde in i varje por av mitt medvetande. Jag tyckte också att jag tydligen kunde skönja att pianokvintetten hade skrivits under Zarębskis sista år i livet. Han dog i sviterna av tuberkulos blott 31 år gammal.

Efter det tillfället har jag fått höra Zarębskis pianokvintett på plats en gång, men kvällens konsert med musiker från Krakóws filharmoniska orkester, är hittills det finaste framförandet jag fått äran att bevista. Jag upplevde det som att musikerna hade tolkat den precis som jag gjorde första gången. Hur dansinslagen pendlar mellan eufori och galenskap. Hur glädje byts mot sorg, och i nästa andetag precis tvärtom. Som om tonerna återspeglade den kamp mot döden han som han måste erfarit. Verket är tillägnat hans lärare Franz Liszt, och man kan dessutom tydligt urskilja läromästarens syn på komposition. Det är dramatiskt, och med tydlig instrumentell virtuositet för alla stämmor. Det kommer säkert inte som någon överraskning för någon att Liszt ansåg att Zarębski tillhörde en av hans främsta studenter.

Som andra stycke framfördes ikväll Robert Schumanns pianokvintett i ess-dur (op 44) från 1842. Kvintetten är tillägnad Clara Wiek, senare Schumann, och det kan tyckas som ett märkligt beslut att spela detta verk, efter ett verk som tillägnats Robert Schumanns antagonist Franz Liszt. Men jag vill tillstå att det var ett ypperligt val. De båda verken ackompanjerade varandra väl och man kunde tydligt höra inslag i dem som talar till varandra. Jag tänker då kanske främst på de dansanta och nationalistiska anslagen. Schumann verkade förvisso i en tysk kontext, vilket på vissa plan står i kontrast med Zarębskis uttryck som bär spår av polsk folkmusik. Men eftersom de båda ingår i den romantiska traditionen talar de ändå samma språk, trots de att de verkade i olika delar av denna stilart.

När jag ikväll satt och lyssnade på hur musikernas briljanta framförande av dessa två verk, erfor jag en stark rörelse över att få träda in i den förtrollande tilldragelse som en konsert med kammarmusik innebär. Och den positiva känslan trängde in i var por av mitt medvetande. Härmed förknippar jag ingalunda Zarębskis pianokvintett med pandemin.

—
Musikerna:
Sławomir Cierpik piano
Paweł Wajrak volin
Justyna Dybek-Boczek violin
Anna Migdał-Chojecka viola
Franciszek Pall cello

(Tilläggas bör att det mellan verken hölls en mycket intressant föreläsning om tvister i judiskt familjeliv i Kazimierz, Kraków, under 1700-talets andra hälft, men jag vågar mig dessvärre inte på att sammanfatta denna föreläsning.)