viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 5 september 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

Den står som jag lämnade den på fältet, som nu har förvandlats till en gyllene stubbåker. Trankilt och majestätiskt står den där så som sig bör, ty den är trots allt en ek.

Ekar äger genom sin livslängd och förtjusande yttre en särskild lockelse på de flesta av oss. Dessvärre har ekarna även en dragningskraft på åska och blixtar, vilket har lett till att de inom slavisk mytologi kallas för Peruns träd. Perun är som ni vet en slavisk åskgud, och det är ju inte särskilt lyckat att få dennes uppmärksamhet, vare sig om man är en ek eller någon annan för den delen.

Man skulle kunna säga att till följd av ekarnas samröre med Perun blev de också indragna i olika kulter. Det här har man lyckats slå fast genom en del remarkabla fynd. Precis där floden Desna förenar sig med den större Dnipro i närheten av Kyjiv, har man hittar ekar där fyra käkar från vildsvin har vuxit in i trädets stam. Tillsammans bildar käkarna ett kvadratiskt mönster. Man har därtill lyckats fastställa, genom C14-metoden, att man någon gång under 700-talet anlagt eldar vid trädens stammar. Sålunda har man dragit slutsatsen att det pågått någon slags ritual vid ekarna. Det återfinns också berättelser i en krönika från 900-talet om olika ritualer vid ekar på ön Chortytsja i floden Dnipro. Denna skrift låter oss också förstå att de som ägnade sig åt dessa ritualer var varjager, alltså vikingar.

Med andra ord verkar det vara lite oklart vilka det var som ägnade sig åt olika ceremonier vid ekar; om det var nordbor, alltså vikingar eller varjager, eller om de i sin tur lät sig inspireras av den mytologi som vördades i området.

Hur det nu än förhåller sig med den saken kan man ju önska att den avildade eken lyckas undvika att dra till sig Peruns uppmärksamhet. Men att den ändå tycks fått en nordbo på halsen.


Dagens anteckning – 23 juni 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

Som ett rött bälte löper den på radarn, hela vägen från Trieste i norra Italien, till Łeba vid den polska Östersjökusten. Ja, det är dagens åskoväder som avses och ingenting annat. Det har till och med utgått en sms-varning till allmänheten om att det kan komma storm med inslag av kraftigt regn och åska.

Storm eller kanske snarare åskstorm har det respektingivande namnet “burza” på polska. Ordet “burza” härrör från det protoslaviska verbet “buriti” som i sin tur är släkt med verbet “burzyć” som ursprungligen betydde “att ryta”, “åska” och “föra väsen”. Idag används verbet tydligen främst i betydelsen av “att förstöra”. I ukrainska språket använder man ordet “Гроза” (“hroza”) för åska, som tycks komma fram det grekiska ordet för skräck, således finns det inget direkt starkt släktskap med det polska och ukrainska ordet. Det svenska ordet för åska har givetvis inte något släktskap med de båda ovanstående språken, men för den intresserade kan jag nämna att det kommer från det fornnordiska ordet “as-eykja”, som betyder “asens åktur” eller liknande.

Nå, i åskoväder förekommer ju ofta blixtnedslag och på polska kallas dessa “piorun” som kommer från åskguden Perun i den slaviska mytologin. Han har påfallande likheter med den fornnordiska mytologins Tor, och faktum är att det kan röra sig om en och samma person, om man nu får kalla gudar för personer. Peruns viktigaste attribut var en yxa, stridsklubba samt åskviggar som han också svingade i sin åskstorm. Människorna under forntiden (i det som idag är Polen, Ukraina, Ryssland och Belarus) trodde man att fossiler och andra äldre stenar var de åskviggarna som Perun hade svingat när blixten slog i marken. Intressant nog hade man precis samma föreställning under vikingatiden i dagens Sverige. Tor hade däremot andra attribut, så som en hammare istället för yxa. Men båda gudarna hade alltså åskviggar.

Likaledes är det intressant att fundera över ursprunget till Peruns och Tors namn. Perun kommer från det protoslaviska verbet “perti” som ska ha betytt “slå till”. Likande verb finns idag i flera av de slaviska språken. Namnet Tor kommer i sin tur från fornsvenskans “Þōr” och “Þūr” som betyder “dånar”, vilket ger att Tor faktiskt betyder “han som dånar”.

Precis som med Tor har det funnits en olika kulter kring Perun. Man har främst hittat bevis på att man dyrkade Perun bland ruser, eller rusiska varjagerna, alltså det folk som bland annat levde i trakterna av Ukraina, Belarus och även Polen. Dessa betraktade Perun som en av sina gudar och det är också mycket troligt, menar de lärde, att Perun hade inspirerats den fornnordiska mytologins Tor. Man frågar sig ju om det inte möjligen kunde vara tvärtom, men jag lämnar den frågan därhän.

Vilken av de som båda herrarna, Perun eller Tor, som just nu dånar över mitt huvud kan jag inte med bestämdhet avgöra. I vilket fall som helst kan jag intyga att han ryter och låter sina åskviggar flyga i backen. Och det förefaller som om jag nog har åkallat dem tillräckligt mycket och bifogar därför ett foto från gårdagens vy över ett stilla landskap.