viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

När jag besökte “Museernas Natt” i Moskva, träffade jag mångsysslaren Nick Ohkotin, initiativtagare till den oberoende bokdistributören Berrounz, ägare av Proekt OGI bookstore och Interbok i Stockholm. Vi pratade en del om situationen för den ryska bokindustrin och om hans arbete med Moscow International Open Book Festival.

– Tanken med “Moscow International Open Book Festival” är att visa besökarna att böcker inte bara har reducerats till kommers. Vi vill istället sätta fokus på litteraturen och författarnas tankar om kreativitet och skapande. Vår avsikten är alltså inte att sälja böcker i mängder, det sker på vanliga bokmässor, utan att fokusera på literaturen och författarna, säger Nick.

Nick Okhotin på Proekt_Fabrika under Museernas natt i Moskva 15 maj 2010.

Ungefär 80% av det som försiggår på “Moscow International Open Book Festival” handlar om litteratur, men för att överleva och locka till sig besökare har man bjudit in andra aktörer. Förra året bjöd de till exempel in den amerikanska anarkisten och filosofen John Zerzan. Det var en verkligt populär programpunkt. Andra populära inslag på festivalen, som inte hade en direkt koppling till litteratur, var en diskussionsduell mellan olika kulturföreträdare. De hade till exempel en duell mellan en filmkritiker och en filmskapare.

Nicks ambition med festivalen är att försöka göra festivalen något mer eklektisk än den varit tidigare, så att bidrag som beskrivits ovan blir mer vanliga. Han ser det som en viktig vitamininjektion för att inspirera det kulturella debattklimatet och likaså bokmarknaden, som han för övrigt anser den vara i stort behov av nya impulser.

Men att vara yrkesverksam på den ryska bokmarknaden är allt annat än riskfritt. För ungefär två år sedan mördades till exempel en förläggare för ett förlag som ger ut skolböcker och det är just där som korruptionen är som störst, menar Nick. Han försätter med att påpeka att hela bokmarknaden är en enda röra. Det verkar som om det finns en avsaknad av mål och visioner, säger han och menar att det finns många exempel på dåliga projekt i bokbranschen.

– “Piramida” är ett sådant exempel. Det var en bokaffärskedja här i Moskva som fanns på många platser. Butikerna låg ofta på exklusiva adresser. Deras hyror måste varit skyhöga. Proekt OGI Bookstore var en av många som engagerade sig och satsade i Piramida. Men problemet var att det inte fanns någon egentlig tanke eller idé bakom affärsidén, så de gick helt enkelt givetvis omkull. Vi förlorade runt 10.000 € vilket är ett enormt belopp för vår verksamhet. Det var nära att vi inte skulle klara det.

Nick hoppas därför på framtiden, men han ser inte särdeles ljust på den.

– Boken som form har svårt att konkurrera mot nya informationsvägar och läsplattan kan ju antingen vara en välsignelse eller det sista dråpslaget mot bokmarknaden. Förutsättningen är ju att folk fortsätter att läsa, men ibland är jag orolig att attityden till litteratur håller på att förändras, menar Nick. Och med den ryska litteraturens stolta tradition i åtanke kan jag inte låta bli att förfäras när en besökare på Fabika instämmer och berättar att det knappt finns något som helst intresse för inhemsk (eller internationell) litteratur bland yngre.

– De spelar dataspel eller surfar och verkar inte ha något intresse alls för att läsa, och Nick är enig med besökare.

Problemet med svikande intresse för litteratur är visserligen ett hyfsat globalt problem. Men för ett land som Ryssland, som ofta hänvisar till sin litterära dignitärer, får det kanske vidare konsekvenser. För hur går det med den ryska själen om den inte har någon kontakt med Dostojevskij eller Pusjkin?