viewpoint-east.org

Ukrainskt nyår fortsätter på Dzyga

Category: by sophie engström, music
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Igår hade vi en fantastisk ukrainsk kväll. På Dzygas Etnoklubb uppträdde skådespelare och musiker från teatern Les’ Kurbas i Lviv som spelade ukrainska jul- och nyårsvisor samt att de visade filmer från Huzuler nyårsfirande i Karpaterna.

Det händer att jag har svårt att njuta av ukrainsk folkmusik, jag finner den något monoton. Men samtidigt är det oerhört fascinerande att leva i en region där så många söker i gammal, kanske glömd, kultur. På det stora hela uppskattar jag därför konserter som dessa.

Så här skriver Etnoklubben om gårdagens konsert:

A few actors of the Les’ Kurbas Theatre have started to explore a song as a drama with its atmosphere, plot and meaning. The next step – experiments with the sound involving vocal improvisations and musical instruments. The main goal of the Project participants is to find methods to reveal the song as a unique substance, a living organism with its own life and drama.

The Project was launched in 2009. The first Raitse pilot album includes: the first part – ritual summer folk songs, wedding songs and ballads; the second part consists of carols, Christmas folk songs and ancient Hutsul legends.

The performance will be accompanied by art-video (Volodymyr Stetskovych, Lviv artist)

Och på myspace.

En resa till Ivan Trushs värld

Category: art, by sophie engström, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Efter att pulsat genom nyfallen snö, kom vi äntligen fram till konstnären Ivan Trush ateljé. Ivan Trush (1869 – 1941) föddes i byn Verkhnye Vysotske i västra Ukraina, i Lvivs oblast. Som ung antogs han till Krakows konstnärliga akademi. När Ivan Trush återvände till Lviv blev han bekant med den ukrainske poeten, författaren, politiska aktivisten Ivan Franko. Ett möte som antagligen stärkte Ivan Trush nationalism. Bland annat anslöt han sig till Shevchenkos vetenskapliga sällskap, ett sällskap som fokuserade på ukrainsk identitet, språk och kultur.

Ivan Trush konstnärskap är, enligt min mening, dock mycket mer intressant än som enbart en del i en ukrainsk nationalistisk rörelse. I hans fina ateljé finner man just prov hans bredd och fina öga för omgivningen. En av de serier som intresserar är hans resa till Egypten, Jordanien och Palestina. I hans målningar känner man nästan hur han bändas av ljuset. Jag upplever att hans nyfiken på människorna och landskapen känns genuin och ärligt.

Men den serie som intresserar mig mest är nog den som kallas Ensamhetsserien. Efter första världskriget hände något i Ivan Trush konstnärskap. Människorna försvann, och de idylliska målningarna från hans trädgård försvann. Även målningar av ukrainare i folkdräkter försvann. Plötsligt blev han intresserad av ensamma träd, eller buskar i ödsliga landskap. Vad hände med Trush under första världskriget? Varför slutade han tro på mänskligheten? Frågor som jag inte funnit svar på, men i min fantasi bygger jag vidare på vad Ivan Trush såg under första världskriget, men aldrig målade.

Från Ensamhetsserien

Min absoluta favorit är dock målningen ovan. Färgglada slingerkrasse som bryter av mot en gråbrun jord. En målning, som för mig, talar om allas rätt till olikhet. Den plats där någon växer och utvecklas, är kanske inte en efterlängtad plats för andra. Vi måste ändå tillåta varandra att vara olika och ändå se varandras skönhet. Något att minnas då världen känns alltmer likriktad.

Luciaturné i Lviv

Category: by sophie engström, photo by prallin
Tags: , , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Igår hade den svenska Luciatraditionen en miniturné i Lviv. Två företag med svenska ägare, Remit och Brainglass, hade vänligheten att bjuda in studenter som läser svenska vid Ivan franko universitetet.

Vi hoppas att detta kan bli en tradition i Lviv, att våra studenter får tillfälle att komma ut och möta företagare i Lviv med svensk anknytning.


Hos Brainglass


Sång hos Remit


Sedan blev det lussekatter, glögg och pepparkakor.

Romana Romanyshyns Röda bok

Category: art, by sophie engström, photo by prallin
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Just nu pågår en mycket fin utställning på galleri Primus i Lviv. Det är Romana Romanyshyn som ställer ut sina fina och underfundiga verk. ЧЕРВОНА КНИГА, Röd bok, som utställningen heter, innehåller illustrationen, etsningar och målningar.

Romanyshyns språk är lekfullt och inte översållat med symbolik, så som mycket konst är här. Hennes teknik är dessutom ofta lika intressant som själva motiven. Hon har bland annat jobbat med samma teknik som man använder för att göra ikoner, men hennes budskap är knappast religiöst utan fantasifullt och egensinnigt.


Romana Romanyshyn till vänster i bild.

Sedan min ankomst till Lviv är detta den absolut finaste och intressantaste utställningen jag sett. Romana Romanyshyns stil har tagit steget in i en europeisk kontext, och avståndet mellan Lvivs och ex. Berlins gallerier känns plötsligt inte så lång!

En promenad till Djävulsklippan

Category: by sophie engström, ukraine
Tags:

(Läsningstid: 2 minuter)

För någon vecka sedan begav vi oss till Djävulsklippan som ligger strax utanför Lviv. Det var en härlig promenad genom en höstklädd skog och som dagen till ära hade klätt sig i vit skrud.

Det finns flera olika sägner om Djävulsklippan och varför den heter som den gör. En är om en en drake som bodde här som livnärde sig på ungmöar från den närliggande byn Vynnysky. Men den kanske mest kända är den om djävulen som ville förstöra George katedralen när den byggdes i Lviv. Sägnen säger att han tog en stor klippa i sina väldiga klor och skulle flyga till Lviv för att släppa den över George katedralen. Men hans ork svek honom, och slutligen blev han tvungen att släppa den i skogen strax utanför Lviv. Och klippan står ju kvar, som ett tydligt bevis på djävulens misslyckande.


Vynnysky i dimma

Early Autumn in Lviv 2011

Category: by sophie engström, photography
Tags:

(Läsningstid: < 1 minut)

Tråkig artikel om Lviv på salongen.de roar inte

Category: by sophie engström, literature, ukraina
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Salongen har nyligen publicerat artikeln Fasader av sprucken gips av Åsa Nyguist Brandt. Det är alltid roligt att Lviv blir omskrivet, men just denna artikel innehåller fler felaktigheter. Lviv framställs som en ointressant byhåla, till och med utan turistbyrå! Jag anar dåligt journalistarbete.

Tyvärr är detta inte enda bristen som artikel innehåller. Lev Hrytsyuk kommenterar Nyquist Brandts påstående att [i]dag minns knappt någon i Czernowitz Paul Celan. Inte heller Rose Ausländer med orden: Celans första bok på ukrainska i Rykhlos översättning publicerades 1993 (152 sidor) (Ukraina blev självständigt 1991). 2001 publicerades Celans andra bok på ukrainska i Rykhlos översättning (224 sidor). Ausländers första bok på ukrainska i Rykhlos översättning publicerades 1998 (249 sidor). 2011 publiceras Ausländers dikter och prosa “Phönixzeit” (352 sidor) Nyquist Brandt lyckas dessutom inte alls skildra städerna och folket i regionen. Städerna känns folktomma och ointressanta. Det enda som Nyquist Brandt lyckas med är att hon spär på en redan djuptrotad “östskräck” som finns i Sverige. Inte vidare smickrande, skulle jag vilja säga.

Det är dock tråkigt att man oftast belyser de artiklar eller radioprogram som är dåliga. Därför vill jag lyfta fram Ulrika Knutssons reportage från vårt Galizien. Med en närvaro och journalistisk professionalitet lyckas Knutsson skapa en mycket levande bild av folket, kulturintresset hos folket, regionen och städerna. Lyssna på den istället! (Här är länken till programmet)

Man kan också läsa denna mycket intressanta artikel av Petro Rykhlo om Bukovinas litterära miljö.

UPD.: Läs även Bodil Zaleskys artikel om Bruno Schulz.

UPD 2.: Artikel som nämns ovan publicerades i DN 2004, därav faktafelen! Tack Bodil Zalesky for att informera oss om det. Dessutom skönt att veta att tiderna faktiskt förändras : )