Dagen har präglats av ytterligare ett veterinärsbesök av det mer akuta slaget. Katten har klämts på, bestulits på både blod och urin (ja, det är nog så hon ser på saken), för samma symptom som de två tidigare gångerna. Den enda nya informationen som framkom under dagens besök var att det fortfarande finns bakterier i hennes urin, vilket faktiskt innebär att den fem dagars långa antibiotikakuren inte hjälpte. Men som alla och envar vet är antibiotika inget som magen uppskattar, så symptom på magproblem har med andra ord tillkommit. Därtill har hennes njurvärden tyvärr försämrats, även om veterinären inte verkade anse att det var av det mer alarmerande slaget just nu. Listan över olika preparat som hon ska ges växer också för var dag som går och den är snart lika lång som hennes morrhår.
Så nu återstår bara att vänta på provsvar, som i enlighet med svensk kutym tar god tid på sig. Med andra ord får katten vänta tills nästa vecka innan hon får besked om nästa steg i behandlingen, om bakterierna är resistenta eller går enkelt att behandla.
Väl hemma från det föga uppskattade besöket hos veterinären såg katten nästan helt normal ut igen (bildbevis bifogas), och låt oss hoppas att veterinärskonsten inom en snar framtid lyckas utröna vad som ger henne sådana besvär. En katt på 19 år förtjänar det, skulle man kunna tycka.
Det är säkert bara mina fantasier, men jag inbillar mig ibland att katten föredrar Joseph Haydn (1732-1809) framför andra tonsättare. Och jag kan minsann hålla med henne om att han är en synnerligen trevlig tonsättare. Men dagens datum är verkligen inte ett datum att fira för oss som håller av Haydns musik, enär det dessvärre är det datum som mästaren Joseph Haydn gick ut tiden 77 år gammal. Under sin livstid skulle han åstadkomma 106 symfonier, 68 stråkkvartetter, 13 operor, 14 mässor, tre oratorier, säkerligen uppemot 50 konserterna för olika soloinstrument, en herrans massa kammarmusik och så vidare. Således är det mycket svårt att välja ett verk bland alla dessa som är mer betydelsefullt och viktigt än de andra. Inte heller katten vill svara på vilken hon föredrar framför de andra, så jag tycker vi lämnar denna fråga därhän. Och inte är det särskilt roligt att tänka på hans dödsdag heller, så något om det kommer inte dagens anteckning handla om.
Låt oss istället vända oss till hans födelse, och varför inte ta en tur till den plats där han såg dagens ljus för första gången, nämligen österrikiska Rohrau, ett litet samhälle fyra mil öster om Wien. Rohrau ligger vid den lilla floden Leithas flodbädd, en flod som med finurliga krokar kryssar sig genom det österrikiska landskapet innan den uppslukas av Donau i Ungern. Floden är viktig för Rohrau på många sätt och vis, vilket också syns på stadens stadsvapen, som bland annat pryds av vass som skjuter upp ur ett vågigt mönster.
Det är för mig lite oklart när Rohrau grundades, men det framgår i alla fall att platsen var viktig som vägskäl redan under romarriket, samt att Rohrau nämns första gången 1240 som ett säte för riddare. Under 1500-talets slut skulle man bygga det första slottet i Rohrau och på 1700-talet skulle fasaden föräras med en mycket särpräglad barockstil kallad Josephiansk stil, en betäckning som dock inte anspelar på Joseph Haydn, utan på kejsaren Josef II. Denne kejsare var starkt influerad av Voltaire och upplysningen och skulle under sin regenttid vara en riktig reformivrare, vilket faktiskt ledde till att han kom i luven på sin egen mamma, kejsarinnan Maria Teresia.
Jag märker att vi börjar glida farligt långt från ämnet, alltså Rohrau och Joseph Haydn som föddes här år 1732. Joseph Haydns far livnärde sig på att bygga hjul, ett yrke han hade ärvt från sin far, samt att han hade en viktig ställning i Rohrau. Mamma lär ha haft anställning på det ovan nämnda slottet innan hon gifte sig. Ingen av föräldrarna var skolade inom musik eller kunde läsa noter, men fadern vurmade för folkmusik, och det var också han som upptäckte att sonen Joseph var duktig musiker. En av Joseph Haydns bröder, Michael Haydn, var likaledes en mycket duktig tonsättare av främst kyrkomusik. Han har dessvärre hamnat helt i skuggan av sin mycket mer produktiva och framgångsrika bror. De hade även en bror som skulle bli en efterfrågad tenor. Vad som hände med de fyra systrarna är däremot tyvärr mer oklart.
Nåväl, fadern upptäckte alltså att sonen Joseph var en skicklig musiker, så sonen skickades därför, blott sex år gammal, ut i den stora världen för att få utbildning. Något som alltså skulle visa sig vara ett mycket framgångsrikt beslut. I Rohrau ser man som sig bör Joseph Haydn som sin och där finns självfallet ett museum i det som en gång var hans barndomshem. Jag skulle tro att det nog är mer välbesökt än slottet. (Akvarellen nedan föreställer Haydns barndomshem.)
Och på frågan hur det går för katten kan jag tillägga att hon kämpar på, även om faran inte tycks vara över. Vi får helt enkelt ta en dag i sänder och hoppas på att allt avlöper lika uppsluppet som Haydns tonspråk ibland kan vara.
Dagens anteckning blir kort. Kvällen avslutades med ytterligare ett akutbesök hos veterinären då katten åter började visa tecken på illamående. Hon kräks inte, äter men vägrar allt annat än tonfisk för katter.
Ordinationen blev en ny injektion mot illamående och så hem hem igen.
På kliniken var det full rulle. Hundar med skadade tassar. Hundar som hade ont i magen. Och en upphittad katt som skulle undersökas. Och så Kosma, som var rasande och inte alls sugen på att bekanta sig med en ny helt okänd vetrinär.
Nu kan vi bara hoppas att sprutan börjar verka, att katten inte är för arg och sist men inte minst, att hennes provresultat igår inte visade helt galet. Ty resultatet från gårdagen sa nämligen att att hon inte alls är så illa däran som man kan tro.
Eftersom jag inte lyckats fånga en anständig bild på katten får ni betrakta bilder från den blommande Wisława Szymborska-parken.
Dagen har ägnats åt vetrinärbesök av det mer akuta slaget. Helt oväntat hade katten nämligen fått nog av sin njurmat och hon vägrade att ta en enda smula i sin lilla huggtandförsedda mun. Detta är ett tilltag som inte rekommenderas för några katter, men de med försvagad njurfunktion bör inte under några omständigheter sätta sig själv på sparlåga på detta sätt. Så därför bar det av till vetrinären och katten undersöktes och fick med tillhörande djungelvrål lämna blod för analys. Sedan vätskades hon upp, som de säger, och fick injektioner mot illamående. Men trots denna behandling, eller månne på grund av den, vägrade katten äta den diet som föreskrivs till katter med hennes diagnos. Efter nogsamt övervägande, samt efter att ha rådfrågat vetrinären, serverades hon slutligen lite tonfisk. Som väntat slank den ner, och faran var över i alla fall för stunden, ty nu återstår de svåra förhandlingarna om att återgå till njurmat.
Nå, dagar som denna är det sålunda inte lätt att skrapa ihop några rader till dagens anteckning. Jag är nämligen övertygad om att ni inte är särskilt intresserade av att få en genomgång av hennes provsvar eller läsa om olika turer med matskålar och tankar kring hur man bäst krusar en katt. Men trots att dagen alltså helt gått i kattens tecken lyckades sommarens första ros fastna på bild.
Rosor är som bekant en av våra mest älskade blommor. Finns det någon annan blomma som besjungits, skildrats i text eller bild så som rosen? Och det är kanske inte så konstigt, ty de är ju oss överlägsna både i prakt och doft. De är därtill riktiga veteraner här på jorden i en jämförelse med oss människor. De första rosorna dök nämligen upp för ungefär 40 miljoner år sedan, de är alltså runt 35 miljoner år äldre än oss. Man tror att de första rosorna spirade i dagens USA, men det finns säkert de som bestrider denna uppgift, ty rosorna fanns också tidigt i dagens Asien.
Sedan vi människor uppstod på jorden har vi använt rosor till att parfymera oss, balsamera döda kroppar, och vi har även ätit dem. Dessutom har vi använt dem som läkeväxter då de har ansetts ha haft en rad hälsofördelar. Vi har också gett dem olika symbolvärde, som att de vore en symbol för kärlek, sexualitet, evig ungdom och vi har även fört krig i deras namn, jag syftar alltså på Rosornas krig, alltså det engelska inbördeskriget om tronen mellan 1455-1485.
Men i dagens tillvaro är kanske rosen främst ansedd för dess fördelaktiga utseende och vällukt. Som denna, vilka jag fångade på bild på min väg hem genom Podgórze efter besöket hos vetrinären.
Medan ni under dagen med största sannolikhet har vältrat er i fastlagsbullar (eller semlor för den som väljer att kalla dem så), har vi här i Polen firat katter, ty idag infaller kattens dag här i Polen. Ja, jag vet att det är förvirrande, då man i Sverige firar kattens dag den åttonde augusti, men i Polen har man alltså valt den 17 februari, vilket passade nog infaller precis efter alla hjärtans dag.
Inspirationen till valet av dag kommer faktiskt från Italien, som instiftade dagen på 1990-talet efter att en journalist vid namn Claudia Angeletti föreslog att katter borde få en egen dag. Efter nogsam undersökning kom hon fram till att den 17 februari var bästa valet av dag.
Man kan nu fråga sig varför just detta datum och förklaringen är logisk på ett italienskt vis. Siffran sjutton ska inom italiensk vidskepelse tydligen kunna föra med sig otur och mystik. Månaden februari valdes för att den ligger i Vattumannens stjärntecket och människor födda i det tecknet anses vara självständiga, precis som katter.
För exakt 20 år sedan föreslog den polska journalisten Wojciech Albert Kurkowski att Polen borde fira kattens dag på samma datum som Italien, och polackerna som älskar sina katter var inte sena att haka på hans förslag. Idag är dagen en väletablerad högtidsdag i Polen och många celeberar dagen med att skänka en gåva till härbärgen för hemlösa katter, lägga ut mat till de katter som inte har tak över huvudet och ge extra kärlek till sina egna katter (om man har sådana).
I Polen bor det också väldigt många katter. Statistik från EU visar att det bor över sju miljoner katter i Polen, vilket ger att Polen är ett av de mest tätbekattade länderna i Europa (bara i Tyskland, Frankrike och Italien bor det fler katter). Det finns även källor som menar att så många som 41% av hushållen i Polen har katt, vilket är en nästan obegripligt hög andel. Som jämförelse kan man ta Sverige, där blott 20% av hushållen berikas av katters närvaro. I Polen finns det också nästan 100 organisationer som som arbetar med djurskydd, vilka gör en viktig insats för de ungefär två och en halv miljon hemlösa katter.
Även i grannlandet Ukraina firas idag kattens dag, men där är inte statistiken lika tillförlitlig som här i Polen. Vissa källor anger att det bor ungefär lika många katter i Ukraina som i Polen, men jag tror att det är en underdrift, ty varje kvarter, ja, faktiskt nästan varje trappuppgång, tycks ha en grupp hemlösa katter som stryker runt. Det verkar dock vara klart att andelen hemlösa katter i Ukraina har stigit lavinartat sedan Rysslands aggressionskrig mot Ukraina samt att det blivit färre hushåll med katter (tidigare var det ungefär 22% av hushållen som hade katt).
Men vilken statistik bör man räkna in katten på bilden nedan? Hon är ju född i Sverige, närmare bestämt på Hisingen, uppvuxen i Ukraina och lever nu som pensionär i Polen. I det senare landet hon har blivit införd i det register där husdjur rekommenderas vara registrerade, så trots att hon är från Hisingen kan hon kanske betraktas som tvättäkta polack, med vissa svenska och ukrainska inslag. Något som jag däremot kan säga med med bestämdhet är att för henne är det kattens dag varje dag, ja, stort sett dygnet runt.
På kattens framtassar finns fem tår. Fyra på själva tassen och två längre upp på benet. Baktassarna har däremot bara begåvad med fyra tår på vardera tass. Det ger 18 tår totalt, vilket också är lika många år sedan dessa framtassar tillkom. Katter går faktiskt vanligtvis på tå genom livet. Uttrycket “tassa lätt på tå” kan alltså möjligen härledas till kattens tassar. Denna försiktiga gångstil har ju också gjort dem till mycket goda jägare, vilket dessvärre inte är lika roligt för våra småfåglar. Tassarna på bilden har mig veterligen aldrig lyckats sätta klorna i någon stackars fågel, men däremot har tyvärr en och annan fjäril fått sätta livet till.
Det är givetvis inte bara gångstilen som ger katten dess tysta gång, utan även trampdynorna, som består av bindväv och hud. Dessa skulle nästan kunna liknas vid små krockkuddar som skyddar katten från att sätta ned tassen för hårt. Och trots att de tassar så lätt passar deras tassar på att sätta små doftmarkeringar i marken, ibland till olika rivalers förtret. Därtill reglerar katten sin temperatur genom tassarna, men jag har förvisso också hört att de gör detsamma med hjälp av sina öron.
I dessa små tassar finns också sensorer som kan känna vibrationerna i marken. Det finns de som menar att katter därför kan känna i marken när någon tyngre kommer mot dem, men detta kan ju förvisso också förklaras av katternas exceptionellt goda hörsel. Hur det än förhåller sig med den saken så har i alla fall denna katt någon slags sensorer som gör att hon kan ana när det vankas ett veterinärbesök eller resa. Det är nästan så att man skulle kunna tro att hon har ett sjätte sinne.
Men igår slapp hon inte undan, trots försök till ljudlös flykt. Hon hamnade alltså trots motstånd i sin transportbur för avlägga en visit hos veterinären. Där lämnade hon ytterst motvilligt ifrån sig ett blodprov, som idag visade på häpnadsväckande framsteg. Till veterinärens stora förvåning har hennes njurvärden nämligen förbättrats, vilket sannerligen inte tillhör vanligheterna hos vare sig människor eller djur, så som katter.
Man skulle nu kunna tro att ett sådant resultat vore nog med glädjeämnen för en dag, men under förmiddagen hade jag också en rendezvous med våra nya studenter. Och jag kan intyga att ingenting är lika stimulerande som att få se så många nya ansikten som vill lära sig svenska. Mycket snart kommer de ta stora kliv genom det svenska språket, och bara tassa lätt på tå i luciatåget.
17 december 2021
Dagens okända
Porträtt på Celina i Artur Zjypnika
Fotograf Wilhelm eller Gustaw Russ
År 1930-talet
Förr i tiden var inte vanligt att djur fick komma till porträttfotografen. Kanske berodde det på att djur inte hade samma ställning i familjen som de har idag. De var möjligen inte riktigt familjemedlemmar. Vi vet inte heller om denna kisse var del av familjen Zjypnika, om katten bodde hos fotografen eller om det bara var en kringstrykande katt som fångades in för själva fototillfället. Celina, flickan på fotografiet, håller dock ett säkert grepp om den lilla, och det finn ändå något fortroligt och självklart över hennes grepp.
Namnet Celina är förresten en polsk variant av det grekiska namnet Selene, och betyder “månens gudinna”. Artur betyder “den noble” eller “Tors följeslagare”. Vad lille kisse heter förtäljer inte våra källor. På webbsidan catdogsnames ligger namnet Luna, alltså “måne”, på första plats över polska kattnamn. Så låt oss dikta ihop att den lystrade till det tilltalsnamnet. Om nu katter ägnar sig åt sådant som att lystra till namn…
Och till fotograferna, Wilhelm och Gustaw Russ, återkommer vi till imorgon.
This website uses cookies to improve your experience. We'll assume you're ok with this, but you can opt-out if you wish.AcceptRejectRead More
Privacy & Cookies Policy
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
