Dagens anteckning – 15 juni 2025
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Ek, Johan III Sobieski, legender
Låt oss stanna kvar en stund i trädens sfär. Och varför inte hos denna ek, vilken jag ofta återvänder till. Kanske har vi något osagt. Något vi borde förtälja varandra, men jag talar inte trädens språk och eken talar inte mitt språk. Kanske beror det på att vi befinner oss i olika tidszoner. Trädets liv färdas så mycket långsammare genom tidsrymden, och i en jämförelse rasar mitt liv fram i en ursinnig hastighet.
Eken står där på sin åker i ensamt majestät, med grödorna som enda sällskap, långt från sina släktingar som har samlats i en dunge utanför bildens synfält. Eken lutar sig lite åt öster, månne för att den tvingats uthärda allt för många vindar från väster. Jag kan inte på rak arm gissa hur gammal den kan vara. Dess smala spänstiga stam säger mig ändå att den är ganska ung. Kanske har den stått där i flera decennier, eller möjligen något århundrade. Men som sagt, jag är dålig på att bedöma ålder på träd.
Polens äldsta ek heter Dąb Bartek och har valt att växa utanför byn Bartków, som ligger norr om Kielce. Det råder dock delade meningar om hur gammal den kan vara. Under mellankrigstiden fastställde några forskare dess ålder till över 1000 år, men senare forskning menar däremot att den inte är äldre än 685 år. Det skulle innebära att Dąb Bartek är mycket yngre än Kvilleken i Småland, som tydligen är över 1000 år. Dąb Bartek är, med sina 30 meter, dock mycket högre än Kvilleken (som bara är runt 15 hög), men deras stammar är ungefär lika omfångsrika (båda mäter 13 meter i omkrets).
Det finns dock en avsevärd skillnad mellan de båda, och det är den att det givetvis finns legender knutna till den polska eken. Båda legenderna om eken är förknippade med den polske 1600-talskungen Johan III Sobieski som förresten föddes på slottet Olesko strax utanför Lviv. Den ena legenden menar att kungen och hans hustru gömde en skatt vid Dąb Barteks fot och den andra legenden säger att han gömde en flaska vin och en turkisk sabel i en urgröpning i trädet. Vare sig vinet, skatten eller sabeln har påträffats annat än i folkmun, så det är möjligt att det inte ligger någon som helst sanning i dessa berättelser. Men sanning är inte heller ändamålet med legender. De finns kanske för att göra livet mindre förutsägbart, eller så är det precis tvärtom.
I Sverige förekommer inte särskilt många legender och inte ens den äldsta trädklonen i världen, som faktiskt finns i Sverige, har någon legend knuten till sig. Det säger en del om den svenska ivern att vara saklig. Old Tjikko, som trädklonen kallas, är alltså inte ett träd, utan har genom de 9500 år den funnits haft flera olika stammar, men delar av rotsystemet är lika gammalt som trädklonen. Inte ens det förbryllande namnet kan förknippas med någon legend, utan ska ha kommit sig av att upptäckarnas hund hette just Tjikko.
Nåväl, jag tvivlar på att det finns någon legend knuten till eken jag ofta återvänder till, men om några hundra år har man kanske kommit på någon legend om en nordisk vålnad som hemsöker den stackars eken.
