viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 15 juni 2025

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Låt oss stanna kvar en stund i trädens sfär. Och varför inte hos denna ek, vilken jag ofta återvänder till. Kanske har vi något osagt. Något vi borde förtälja varandra, men jag talar inte trädens språk och eken talar inte mitt språk. Kanske beror det på att vi befinner oss i olika tidszoner. Trädets liv färdas så mycket långsammare genom tidsrymden, och i en jämförelse rasar mitt liv fram i en ursinnig hastighet.

Eken står där på sin åker i ensamt majestät, med grödorna som enda sällskap, långt från sina släktingar som har samlats i en dunge utanför bildens synfält. Eken lutar sig lite åt öster, månne för att den tvingats uthärda allt för många vindar från väster. Jag kan inte på rak arm gissa hur gammal den kan vara. Dess smala spänstiga stam säger mig ändå att den är ganska ung. Kanske har den stått där i flera decennier, eller möjligen något århundrade. Men som sagt, jag är dålig på att bedöma ålder på träd.

Polens äldsta ek heter Dąb Bartek och har valt att växa utanför byn Bartków, som ligger norr om Kielce. Det råder dock delade meningar om hur gammal den kan vara. Under mellankrigstiden fastställde några forskare dess ålder till över 1000 år, men senare forskning menar däremot att den inte är äldre än 685 år. Det skulle innebära att Dąb Bartek är mycket yngre än Kvilleken i Småland, som tydligen är över 1000 år. Dąb Bartek är, med sina 30 meter, dock mycket högre än Kvilleken (som bara är runt 15 hög), men deras stammar är ungefär lika omfångsrika (båda mäter 13 meter i omkrets).

Det finns dock en avsevärd skillnad mellan de båda, och det är den att det givetvis finns legender knutna till den polska eken. Båda legenderna om eken är förknippade med den polske 1600-talskungen Johan III Sobieski som förresten föddes på slottet Olesko strax utanför Lviv. Den ena legenden menar att kungen och hans hustru gömde en skatt vid Dąb Barteks fot och den andra legenden säger att han gömde en flaska vin och en turkisk sabel i en urgröpning i trädet. Vare sig vinet, skatten eller sabeln har påträffats annat än i folkmun, så det är möjligt att det inte ligger någon som helst sanning i dessa berättelser. Men sanning är inte heller ändamålet med legender. De finns kanske för att göra livet mindre förutsägbart, eller så är det precis tvärtom.

I Sverige förekommer inte särskilt många legender och inte ens den äldsta trädklonen i världen, som faktiskt finns i Sverige, har någon legend knuten till sig. Det säger en del om den svenska ivern att vara saklig. Old Tjikko, som trädklonen kallas, är alltså inte ett träd, utan har genom de 9500 år den funnits haft flera olika stammar, men delar av rotsystemet är lika gammalt som trädklonen. Inte ens det förbryllande namnet kan förknippas med någon legend, utan ska ha kommit sig av att upptäckarnas hund hette just Tjikko.

Nåväl, jag tvivlar på att det finns någon legend knuten till eken jag ofta återvänder till, men om några hundra år har man kanske kommit på någon legend om en nordisk vålnad som hemsöker den stackars eken.


Jul i Kraków

Category: by sophie engström, Centraleuropa, Galizien, Historia, Kåseri, krönika, poland
Tags: , , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

23 december 2019
Dagens polska affisch
Wesołych świąt
Av okänd
År 1932

Nu är vi inne på sluttampen av årets adventskalender! Det trodde jag inte själv när jag började den första december. Man kan ju dock säga att min adventskalender detta år rönt något mindre uppmärksamhet än förra årets. Kanske är det mitt val av affischer, eller så är det algoritmer som ställer till det. Vad vet jag…

Nåväl, som näst sista affisch väljer jag ett julkort från 1932. Titta på de två trevliga kumpanerna, med påfågelfjädrar i hattarna, som kommer bärande på ett hus. Åh nej, det är inte ett pepparkakshus, utan en krakowitisk julkrubba! (På polska Kraków szopka.)

Redan på medeltiden började man att iscensatta Jesu födelse. Det var riktiga teateruppsättningar, med människor och även djur. Ibland gjorde man även dockteater. Man skulle kunna säga att dessa spel var upprinnelsen till Krakóws julkrubbor. Spelen blev omåttligt populära. Men man piffade ofta upp berättelsen, genom att tillsätta karaktärer som egentligen inte hade någonting med Jesus att göra.

Exempel på sådana karaktärer var kung Johan III Sobieski. Denne Johan, eller Jan som polackerna kallar honom, föddes 1629 på slottet Olesko, som ligger strax utanför Lviv. Johan III Sobieski har kanske främst gått till eftervärlden genom sitt resuluta agerande vid slaget om Wien 1683, där hans polska här räddade Österrike från att hamna under ottomanskt styre.

Även om Johan III Sobieski agerade med stort hjältemod, så hade han ju väldigt lite med Jesu födelse att göra. Kanske var det sådana här tilltag, att förändra berättelsen om Jesus, som gjorde att kyrkan verkade för att spelen skulle förbjudas.

År 1736 förbjöds således spelen i kyrkorna, vilket innebär att spelen istället flyttade ut på gator och torg. Det innebar att man fick bygga små kulisser som man bar med sig. Under 1800-talets senare hälft utvecklades denna verksamhet, och nu kan vi tala om de krakowitiska julkrubbornas tillkomst – de som är så specifika för Kraków att de till och med finns med på UESCOs lista över världsarv. Krubborna är en slags iscensättning av Jesu födelse, dock utan teater. De vackra krabborna sprakar i färg, med fantasieggande figurer runt omkring. Man lät sig inspireras av arkitekturen i Kraków, och då främst stadens vackra kyrkor. Så enligt Krakóws julkrubbor föddes Jesus således inte i Betlehem, utan i Kraków.

Efter att Polen återfått sin självständighet 1918 blev Krakóws julkrubbor alltmer populära i Kraków, och man började då att sälja dem som souvenirer. Krakóws stad beslöt 1937 att hålla en tävling för att stödja dem som tillverkade julkrubborna. Den första torsdagen i december utnämner man därför de finaste julkrubborna. De kan sedan beskådas på Krakóws historiska museum. Denna tävling har hållits varje år, med undantag för åren kring andra världskriget.

Våra två kumpaner på julkortet, som får agera som dagens polska affisch, bär typiska kläder från Kraków. Hatten på deras huvuden heter czapka krakuska, men om den får jag berätta en annan gång.