Dagens anteckning – 19 juli 2025
Category: by sophie engström
Tags: Constantin Régamey, Dagens anteckning, Fryderyk Chopin, Karol Szymanowski, Konserter i Kraków
Stadens kärna har tagits över av hitresta semesterivrare, som med söliga och oberäkneliga gångarter gör vägen praktiskt taget nästan helt oframkomlig. Och som varje krakowit försöker jag ta mig genom centrum med blixtens hastighet, trots att jag vet att det finns massor av hinder i form av turister som har för avsikt att spärra vägen för just mig. Så var det även ikväll när jag sicksackade mig fram mot mitt jobb. Ja, jag hade nämligen en rendezvous på min arbetsplats med en alldeles speciell herre. Nåja, nu är det inte så att jag särskilt ofta går till Collegium Novums aula, men det var där som mitt möte vankades. Och inte heller var det någon herre jag skulle träffa, utan istället musik av en viss Karol Szymanowski. Det var också för hans skull jag tog mig till kvällens konsert på festivalen för polsk musik.
Karol Szymanowski skrev sin första stråkkvartett (op 37) år 1917 under en traumatisk och omtumlande tid i hans liv. Hans familj hade tvingats lämna sitt familjegods Tymoszówka (som idag ligger i Ukraina och heter på ukrainska Tymasjivka) sedan ryska revolutionärer och kommunister tagit området i besittning. Familjen hade tagit sin tillflykt till Kropyvnytskyj (då Jelizavetgrad) i centrala Ukraina och Szymanowski försökte genom sin tonsättarkonst bearbeta de upplevelser han hade erfarit under flykten och när han förlorade sitt hem. (Han skulle aldrig återvända till Tymoszówka.) Kvartetten följer egentligen en traditionell form, med sina tre satser, men tonspråket i den är ofta djärvt och nyskapande. Som exempel kan man ta avslutningen i den sista satsen, där varje instrument spelar i olika tonarter, alltså en polytonal teknik. Det här greppet förstärker en orolig och kaotisk känsla, som också måste ha varit något som Szymanowski kände inombords under denna tid.
Konserten fortsatte med ett för mig nytt stycke, nämligen Constantin Régameys stråkkvartett nr 1 från 1948. Regamey föddes i Kyjiv 1907 och hans familj var polsk-schweizisk. Redan 13 år gamla lämnade han Kyjiv och flyttade till Warszawa, där han senare började studera på universitet för att ta examen i orientalisk filologi. Några år därefter debuterade han som musikkritiker med en essä om Szymanowskis fjärde symfoni. De båda var också mycket nära bekanta. 1945 flyttade Régamey till Lausanne, där han skulle bo fram till sin död 1982.
Régameys första stråkkvartett är fylld med dissonanser och harmonierna tycks skära av varandra innan de riktigt formas. Precis som Szymanowskis första stråkkvartett är det ett oroligt känsloläge som dominerar, men det hindrar inte att det trots allt är vackert och tilltalande.
Kvällens sista stycke var Fryderyk Chopins andra pianokonsert (op 21), som ikväll framfördes som en pianokvintett. Jag brukar tycka att inledning ofta känns onödigt tung och otymplig, men med en stråkkvartett i orkesterns ställe föreföll verket mer öppet och vackert skirt, och gav ackompanjemanget dessutom en angenämare karaktär. Nu får jag säkert smäll på fingrarna för den kommentaren, men jag har dessvärre en lite problematisk relation till Chopin, som är en tonsättare jag sällan, och till och med lite motvilligt, lyssnar på. Felet är dock inte alls Chopins, utan kommer sig av att jag för några år sedan överdoserade, ja, rent av missbrukade, Chopin. Men tilläggas bör att jag aldrig har varit på en konsert med Chopins musik som jag inte har uppskattat, och det gäller sålunda även kvällens konsert.
Musikerna ikväll var den strålande kvartetten Quatuor Sine Nomine som har sin hemvist i Lausanne samt den eminenta pianisten Sylviane Deferne.
