viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 9 augusti 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

Längst ut på piren i Höganäs hamn syns en staty som föreställer en utsträckt hand. Statyn är rest till minne av de 7000 danska judar som flydde över sundet 1943. Denna flykt, samt mottagandet, tillhör ett kollektivt minne i trakten kring sundet. Hart när varje fiskeläge längs med kusten har berättelser om modiga svenska fiskare som med risk för liv och lem seglade ut i sundet för att låta de flyende gå ombord på deras skepp till säkerheten i Sverige.

Under årens lopp har många skildrat denna heroiska insats av danska och svenska fiskare som ådrog sig under några veckor i slutet av 1943. Händelsen har också varit något som svenskar har kunnat känna sig stolta över, i motsats till vår undfallenhet mot, och till och med samarbete med, tyskarna. Många har känt sig kallade att beskriva flykten och de insatser som gjordes i Sverige, men tyvärr tenderar man att glömma, eller möjligen medvetet undvika, att återge hur stämningen var i Sverige då de danska judarna anlände.

På utställningen “Flykten 1943“, som just nu pågår på Citadellet i Landskrona, lyckas man däremot att återge hur intrikat situationen faktiskt var. Ty ungefär samtidigt som de danska judarna företog sig flykten från det ockuperade Danmark pågick det antisemitiska demonstrationer i Landskrona. Nu var staden ingalunda unik på något sätt, utan liknande demonstrationer förekom över hela Sverige. Men det som gör dessa sammankomster så iögonfallande var alltså att man demonstrerade mot att tillåta att judar kom till Sverige, trots att man nog var medveten om vad som väntade de judar som deporterades till förintelselägren.

De danska judar som satt på båtarna visste dock vad som skulle ha skett om de inte hade flytt. Ett år tidigare hade nämligen de norska judarna deporterats till Tyskland via Danmark och ryktena hade spritt sig som en löpeld genom det danska samhället. Det var måhända därför som man i Danmark såg till att försöka föra ut alla judar innan de mötte samma öde som de norska. Men det var inte gratis och många judar fick använda alla sina besparingar för att fly. Dessutom var det nog flera som oroades över hur framtiden skulle te sig i grannlandet, ty Sverige hade ju vikt sig för Tyskland samt att det som sagt rådde starka antisemitiska strömningar i Sverige.

“Flykten 1943” lyckas inte bara skildra flykten och tiden i Sverige övertygande, utan de lyfter även hur livet tedde sig för dessa när de återvände till Danmark efter krigsslutet. Det var nämligen inte så att de möttes med öppna armar. Många hade fått alla sina tillgångar beslagtagna av tyskarna och i deras hem bodde nu andra familjer. Flera danska judar valde faktiskt att söka sig vidare efter kriget och en del återvände även till Sverige.

I dessa tider, när antisemitiska strömningar åter manifesteras på våra gator, gör en sådan här utställning stor nytta. Det är nämligen i mannaminne som Europas judar praktiskt taget utplånades. Det är sålunda en oerhört viktig och angelägen utställning som jag rekommenderar varmt.

Utställningen pågår till hösten 2029.


Dagens anteckning – 26 december 2024

Category: by sophie engström
Tags: , ,

Kullens fyr skickat ut sitt ljus över sundet. Som en hjälpande hand sträcker den sina ljusstrålar så långt den kvardröjande dimman tillåter. Jag hinner räkna till sex mellan ljuskäglorna. Nästan tvångsmässigt måste jag upprepa ceremonin. Räkna snabbt till sex. Ljuset far förbi. Fyren i danska Gilleleje svarar Kullens fyr, men mellan dess ljus dröjer det längre. Kanske kan jag räkna till åtta, men det är svårt att säga, enär Gillelejes fyr tar sig så mycket tid på sig att min blick lätt flackar vidare längs med Danmarks kust, i tron att fyren kanske flyttat sig. Det är svårare än man tror att hålla blicken stilla i mörkret. Lite längre söderut syns Svinbådans pigga gröna ljus kika fram.

Alla dessa ljuspunkter som hjälper oss att hitta i sundets mörker. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att föreställa mig hur det var under andra världskriget. Då blott fyrarna lyste, eftersom det rådde mörkläggning längs med kusterna. Och jag tänker på de 7000 danska judar som i skydd av mörkret flydde över sundet hösten 1943 till Sverige. De kunde inte skåda några pärlband av ljus i fönstren och längs med gatorna, så som det ter sig idag. Den svenska sidan rymde mörker, men också trygghet och säkerhet.

Men de kunde skönja Kullens fyr och dess ljus, och kanske var det någon av dem som också räknade sekunderna mellan när ljuset bröt sig genom mörkret. Tvångsmässigt. Och jag tänker på deras första jul och chanukka, som det året firades mellan den 21 och 29 december, i Sverige. De kastades nog mellan sorg och lättnad. Ungefär som ett fyrljus löper genom mörkret.


Om du zoomar in kan du se ljuset från Kullens fyr.


Höganäs hamn.


Julen 1943. Danska Margot, andra från vänster i andra raden, på det barnhem hon och hennes mamma bodde på efter flykten till Sverige.