Längst ut på piren i Höganäs hamn syns en staty som föreställer en utsträckt hand. Statyn är rest till minne av de 7000 danska judar som flydde över sundet 1943. Denna flykt, samt mottagandet, tillhör ett kollektivt minne i trakten kring sundet. Hart när varje fiskeläge längs med kusten har berättelser om modiga svenska fiskare som med risk för liv och lem seglade ut i sundet för att låta de flyende gå ombord på deras skepp till säkerheten i Sverige.

Under årens lopp har många skildrat denna heroiska insats av danska och svenska fiskare som ådrog sig under några veckor i slutet av 1943. Händelsen har också varit något som svenskar har kunnat känna sig stolta över, i motsats till vår undfallenhet mot, och till och med samarbete med, tyskarna. Många har känt sig kallade att beskriva flykten och de insatser som gjordes i Sverige, men tyvärr tenderar man att glömma, eller möjligen medvetet undvika, att återge hur stämningen var i Sverige då de danska judarna anlände.

På utställningen “Flykten 1943“, som just nu pågår på Citadellet i Landskrona, lyckas man däremot att återge hur intrikat situationen faktiskt var. Ty ungefär samtidigt som de danska judarna företog sig flykten från det ockuperade Danmark pågick det antisemitiska demonstrationer i Landskrona. Nu var staden ingalunda unik på något sätt, utan liknande demonstrationer förekom över hela Sverige. Men det som gör dessa sammankomster så iögonfallande var alltså att man demonstrerade mot att tillåta att judar kom till Sverige, trots att man nog var medveten om vad som väntade de judar som deporterades till förintelselägren.

De danska judar som satt på båtarna visste dock vad som skulle ha skett om de inte hade flytt. Ett år tidigare hade nämligen de norska judarna deporterats till Tyskland via Danmark och ryktena hade spritt sig som en löpeld genom det danska samhället. Det var måhända därför som man i Danmark såg till att försöka föra ut alla judar innan de mötte samma öde som de norska. Men det var inte gratis och många judar fick använda alla sina besparingar för att fly. Dessutom var det nog flera som oroades över hur framtiden skulle te sig i grannlandet, ty Sverige hade ju vikt sig för Tyskland samt att det som sagt rådde starka antisemitiska strömningar i Sverige.

“Flykten 1943” lyckas inte bara skildra flykten och tiden i Sverige övertygande, utan de lyfter även hur livet tedde sig för dessa när de återvände till Danmark efter krigsslutet. Det var nämligen inte så att de möttes med öppna armar. Många hade fått alla sina tillgångar beslagtagna av tyskarna och i deras hem bodde nu andra familjer. Flera danska judar valde faktiskt att söka sig vidare efter kriget och en del återvände även till Sverige.

I dessa tider, när antisemitiska strömningar åter manifesteras på våra gator, gör en sådan här utställning stor nytta. Det är nämligen i mannaminne som Europas judar praktiskt taget utplånades. Det är sålunda en oerhört viktig och angelägen utställning som jag rekommenderar varmt.

Utställningen pågår till hösten 2029.