Category: by sophie engström, photography
Tags: Lviv, turism
Lvivs alla årstider är vackra, men färgerna under höstmånaderna är något som hänför mig varje år. I år är hösten dessutom ovanligt sen, och ännu har päronträden inte fått röda blad.
Category: by sophie engström, photography
Tags: denmark, Lviv, photography
Category: by sophie engström, photography
Tags: Lviv
All cities have their shapes. Some are slim other are rich. Some are dull. Other are laughable. Most of them also have many shapes. Some have almost all inclusive.
Lviv’s shapes speaks a special language of many masters. Some masters where elegant. Some just tried to confuse. Making us lost in reality. Like the Soviet Era. They even planted great trees, just to confuse and defuse.
I find the Soviet firs especially intrigues. I always feel how impuissance capture me when I see them. They crush all my thoughts in just standing there. Fearlessly, looking at me. Stretching out their arms to grab me. Into emptiness.
Category: by sophie engström, photography
Tags: Lviv
Category: by sophie engström, photography
Mars var en fantastiskt fin månad. Förra året var mars snöstormarnas månad, men i år gav den en försmak av sommaren. Det fanns därför massor av tillfällen för att vandra runt och kontemplera över människors rörelser i staden, stadsplanering, trädens knoppar, vildhundarnas och vildkatternas tillvaro. Med mig på dessa filosofiska turer har jag alltid Canon AV 1. En trogen gammal vän, men som med senare filmen hade vissa problem. Antagligen var det bara batteriet som gjorde att slutaren inte orkade reagera. Batteriet är nu bytt och jag hoppas att jag framöver slipper se fler tomma bildrutor på de framkallade rullarna.
Category: by sophie engström, photography, ukraina
Tags: Lviv, Skåne
Det händer ibland. Inte så ofta nuförtiden som tidigare, men det händer. Fast bara ibland. Att jag saknar Skåne. Tidigare sa jag nog att jag ville “åka hem till Skåne”, men nu är Lviv min stad. Min hemstad på riktigt. Den första stad jag bott i, som jag verkligen trivs med (och jag har bott på många olika platser, så jag har något att jämföra med). Det händer att jag saknar att gå till Möllan i Malmö, och ta en falafelrulle och snacka med falafelbagarna. Det händer att jag saknar Stadsbiblioteket i Helsingborg, att få sitta i deras fik, bläddra i en dagstidning från Norrland och dricka beskt bryggkaffe. Det händer att jag saknar att ta en tura med Pernille över sundet till Helsingör, smacka på en räksmörgås och smutta på en Grön Tuborg. Det händer. Men det sker alltmer sällan. Mina rötter växer sig starkare här. Jag står stadigare på Lvivs mark. Jag följer stadens rytm bättre. Snart känner jag inte till någon annan än denna rytm, de makliga bondska rörelserna på trottoarerna i bjärt konstrast till biltrafikens hetsighet. Jag är en del av detta, lika mycket som det andra, det skånska, som finns i mig. Jag är två eller flera, men ändå bara en endaste. Den en endaste skåningen i Lviv.
Ja, just, detta är vår stad.
Category: by sophie engström, photography, ukraina
Vi har bara haft en vända snö denna vinter. I början av december. Sedan smälte snön bort, och därefter har det varit barmark. Det är inte så dumt faktiskt. Jag föredrar nog isfria gator och grönskimrande träd under vinterhalvåret. Men frågan är hur bra det är för naturen. Får den sin vintervila? Hur blir det i vår? Och kommer vintern extra sent i år och vi får snö i april? Några bilder från förra vintern, som var extremt snörik… Vackert var det i alla fall, även om gatorna var förfärligt glatta.
