viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

En av de saker som jag kanske älskar mest med att bo i Lviv är hur enkelt det är att hitta roliga filmer till min Olympus Om-1. I Sverige kan man givetvis hitta mer fashionabla filmer, dyra tjusiga, men jag gillar de där udda filmerna. När jag bodde i Sverige försökte jag till exempel hitta gamla filmer på loppisar, men jag hade faktiskt aldrig någon lycka.

Men här i Lviv kan jag förhållandevis enkelt hitta roliga filmer. Vi har en svartvit film som heter Limitied Liablity, och det stämmer verkligen, för du vet aldrig hur det blir med ljuset i bilderna. Just nu säger min fotobutik filmer som är för filmkamera. Ja, alltså sådana filmer som används när man spelar in film. Och ja, det går att använda i min kamera. Det roliga med den filmen är att bilderna blir filmiska. Trots att bilderna är tagna med en stillbildskamera, och inte alls är tänkta som bilder i en film. Om ni förstår vad jag menar…

Den senaste filmen blev så bra att jag inte kan välja. Därav mängden bilder.

Filmen heter förresten Vision 250D (och det senare indikerar också ASA).

(Läsningstid: 2 minuter)

Nu har januari dragit sin sista suck för den här gången. Fläktat iväg för att jobba på andra sidan halvklotet. I alla fall för en tid. Vi vänder oss mot ljuset. Väntar på ljuset… Väntar på värme. Är det inte så livet är ibland? Vi väntar… Väntar på bussen, på tåget, på vännen, på flyt, på våren, på sommaren, på hösten, på vintern, väntar på kaffet, väntar på att ugnen ska bli varm. Och när bussen väl kommer väntar vi på at få gå av. Vi väntar på att komma fram. Men inte är det plågsamt, det där väntandet. Jag tycker faktiskt att det är rogivande. Och ganska… uppiggande. Och förnyande. Nu är det i alla fall måndag. Den första februari i nådens år 2016. Och jag väntar inte mer än vanligt.

Bilderna är tagna av mig med min gamla Olympus OM-1. Filmen heter Limited liability och den var på 400 ASA.