Ofta syns de sida vid sida, det nya och det gamla Polen. Den gamla tomma och sönderslagna fabriken vid sidan av det nya, redan bebodda, bostadsområdet med sina färggranna utsmyckningar. Till och med inne i tågkupén möts gammalt och nytt, med nunnan som och surfar på mobilen. Hon är också den första som upptäcker att tåget är försenat, då hon följer dess framfart på en app som följer tågen i realtid.
Utanför vårt tågfönster syns höstsåddens spira grönt under ett tunt snötäcke. Rovorna ligger i prydliga högar och väntar på något okänt öde.
Men mörkret lägger sig nu över landskapet, och hindrar fler observationer ut genom fönstret. Molnen slukar, lite förstött och slentrianmässigt upp träden, som står där med sina mistlar, på centraleuropeiskt manér. I vattenputsarna syns ljusskärvor som speglar himmels sista kvarvarande ljus. Som om himlen klämde ut de sista ljusdropparna ut sin himmelska färgtub.
När mörkret slutligen tagit över syns bara den fyrkantiga rutan med ljuset från tågfönstret.
