Tag: Kraków

Läsningstid: 2 minuter

Hon står och tittar med drömsk blick på den passare som hon håller i sin ena hand. Det är oklart vilket avstånd hon vill mäta. I sin andra hand håller hon ett hoprullat pappersark. Är det måhända en karta hon håller i, och hon tänkt sig att mäta ut stegen med sin passare till en annan husvägg, långt från den där hon är fjättrad vid sedan årtionden.

Men man kan ändå fråga sig varför, ty det förefaller ju som om hon redan befinner sig i ett slags paradis. Där blommornas klockor som vittnar om en annan slags tillvaro, lite vackrare än vår. Och bakom henne syns en fågel av okänd och exotisk art ta sin tillflykt mot nya höjder. Dess näbb ger intrycket av att vara vass som en synål, medan vingarna är krusiga som en hovdams underkjol.

Och vid den drömska kvinnans fötter syns vattnet fåra sig i välartade böljor, på pricken lika, med ett exakt avstånd från varandra. Genom böljornas glesa bestånd tittar en fisk upp, med blicken fäst vid kvinnans tår. Har den månne tänkt sig en munsbit? Kanske är det inte så konstigt ändå att kvinnan tänkt sig att ta till flykten från sin husvägg.

Men ponera nu att allt detta helt uppåt väggarna. Och att det till äventyrs inte är en karta hon håller i sin hand. Hon har kanske inte tänkt att mäta stegen för sin flykt, utan är i stadd att rita ett hus med sin passare.

Eller så har hon redan fullbordat sitt verk, törrhända är det också huset jag står vid.

Läsningstid: 4 minuter

“Ska ni till rum 6”, frågar den oklanderligt klädda mannen med en korrekt bakåtkammad frisyr. “Nej, vi ska till rum 3”, svarar kvinnan vid min sida, som av vänlighet valt att föra min talan. “Och det ska också de andra här”, forsätter hon och pekar mot den långa raden av väntande som sitter på stolar, som om vi vore nålade mot väggen. “Jaha”, säger mannen och ser lite lättad ut, när han förstår att inte alla väntande önskar stå, eller snarare sitta, före honom i kön.

Tystnaden bereder åt ut sig. Blott den låga, men ack så enerverande, skalmusiken i högtalarna maler på.

Mannen fingrar lite på sitt papper han håller i handen. Man kan tydligt se att han vill fråga något mer, men något hindrar honom. Men så tar han mod till sig, och frågar taleskvinnan vid min sida om det möjligen är rum 6 vi sitter utanför. Jodå, det där är rum 6, intygar hon genom att nicka mot dörren. Han ser återigen lättad ut, men det är som han har ytterligare en fråga.

Men jag lyckas inte längre hålla koncentrationen på mannens frågestund och gör som alla andra i kön, tittar på papperet som jag håller i min hand. Jag har nämligen ett liknande papper som den frågvisa mannen, och som taleskvinnan vid min sida. På min andra sida sitter en annan man. Han är inte lika frågvis, men har desto fler papper i sina händer. Fyra räknar jag till att det är. Och på en liten post-it-lapp står hela fyra olika siffror uppräknade i en prydlig lodrätt rad. 3, 8 och så två till lite längre upp i sifferorningen. Han ska med andra ord besöka flera rum. Med jämna mellanrum bläddrar han genom sina papper, för att intyga sig om något. Sedan låta han sig tillbaka. Men vips är han tillbaka i bläddrandet.

Jag känner mig plötsligt mycket tacksam över att jag bara har två papper i min hand, ett som är remissen från mitt jobb som säger att jag måste göra en periodisk hälsokontroll, och ett papper där jag kryssat i rutor som säger att jag inte tror mig ha några allvarliga sjukdomar. Och ska jag bara besöka två rum.

Den frågvisa mannen avbryter mina tankebanor, som egentligen bara hoppar hit och dit, med frågan “skulle frun kunna säga vad det står på skylten vid rum 6?”. Taleskvinnan, som tydligen tycker om att vara hjälpsam, läser upp vad som står med stora bokstäver på skylten vid rum 6. “Det är ögonläkaren”, svarar hon, och fortsätter med att läsa upp namnet på läkaren samt vilka tider denna ska befinna sig på mottagningen. Bokstäverna är inte alls små, snarare tvärtom. Mannen måste verkligen se mycket dåligt. “Åh, vad bra. Då har jag hamnat vid rätt rum”, säger mannen, nu oerhört belåtet, och ser nu helt lugn ut. Även taleskvinnan ser lugn ut, kanske av bara tanken på att hjälpa någon så behövande som mannen med sin kraftigt försvagade syn.

Men nu börjar det röra på sig. Mannen med alla remisserna kommer ut ur rum 3 och ser lite lättad ut, antagligen över att ett av alla rum han ska besöka är avklarat.

Och då visar det sig vara min tur.

Dessa periodiska hälsokontroller är inget jag trängtar efter, men som alla som arbetar i Polen måste även jag underkasta mig dessa undersökningar. Remissen utformas beroende på vilken syssla man har, och vissa sysslor kräver större undersökningar. Andra, som i mitt fall, kräver långt mindre undersökningar.

Nåväl, mätningen av mitt blodtryck, vägningen, längdmätning och synkontroll går i rödaste rappet. Och innan jag vet ordet av är jag hos läkare nummer två, som lyssnar på mina lungor och hjärta, samtidigt som han med uppsluppen min berättar att han son precis hade varit i Göteborg. Det visade sig till sonens förvåning vara en mycket trevlig stad. Ryktena om att staden vore så farlig kom helt på skam, säger läkaren. Jag höjer ett förvånat ögonbryn. Göteborg? Farlig? Men vi hinner inte utreda denna fråga, ty läkaren ögnar nu igenom min remiss. Stämplar med eftertryck ett dokument som säger att jag är arbetsför. Sådär som en arbetshäst ungefär. Och jag traskar, eller kanske travar, lättad ut från hans mottagning.

Utanför sitter nu nya, lika oroliga, ansikten och väntar utanför rum 3. Men vid dörren till rum 6 är det tomt. Mannen med den svaga synen har med andra ord redan fått hjälp.

—

Eftersom jag var lite nervös idag hade jag inte sinnesnärvaro att fotografera, så ni kan studera dessa fångade glimtar av Kraków.

Läsningstid: 3 minuterOvanför kyrkan på Skałka (även kallad Sankt Mikaels och Sankt Stanislaus kyrkan) har en måne sökt sig upp på himlen. Dess runda fysionomi har sedan urminnes tider skapat en ljuskälla under skördetid för dem som skördar på åkrarna. Därför kallas den ofta för skördemåne. Men i Krakóws centrum är det ingen som skördar grödor på fälten. Här tycks alla ha fullt bestyr med att jaga upplevelser. Restaurangerna är fulla till sista plats. Köerna till Wawel ringlar sig långa och andra har satt sig på slänten nedanför slottet för att beskåda solnedgången.

Men under dagen har man inte bara jagat upplevelser. Det har även varit de som jagat röster. Ja, även här är det val, men dock bara (om det nu är så bara) till rollen som borgmästare. Som någon av er kanske minns lyckades en grupp missnöjda väljare, politiker och affärsmän samla ihop tillräckligt med namnunderskrifter för att kasta ut borgmästaren Aleksander Miszalski, som valdes i demokratiska val 2024. Men några ansåg att han lånade för mycket pengar samt gick för hårt fram med att införa miljözoner som skulle förhindra att äldre bilar från angränsande områden kunde köra in i staden. Så man startade en insamling av namnunderskrifter för att kasta ut honom. Också ett konstigt system, kan man tycka. Varför arrangeras det val överhuvudtaget om det sedan går kasta ut borgmästaren om hen tar beslut man inte tycker om?

Efter att den förre borgmästaren sparkats ut gjordes faktiskt en opinionsundersökning för att mäta om det fanns stöd bland invånarna för införa miljözoner i Kraków, och det visade sig att en klar majoritet faktiskt var för att sådana infördes. Det här måste ha förvånat många och däribland affärsmannen Łukasz Gibała, som var en av dem som var drivande i kampanjen mot den tidigare borgmästaren. Gibała, som är politiskt obunden, har under decennier försökt få makten i staden, utan att lyckas. Men nu ser det faktiskt ut som han kan bli borgmästare, och det efter att ha öst in pengar från sina företag, dels i kampanjen mot förre borgmästaren samt nu i sin egen kampanj.

En del menar att han försöker köpa Kraków och de tillägger att han nästan helt har tömt sina företag på pengar och är fattig som en kyrkråtta och därför är nödgad att vinna. Men detta är alltså rykten och det är alltid vanskligt att veta hur hög sanningshalten är i sådana där.

Ikväll har det alltså varit första omgången i detta val, och hart när 40% av de röstberättigade gick och röstade. Eftersom ingen fick över 50% väntar en ny omgång med de två toppnamnen väntar om två veckor. Hur gick det för Łukasz Gibała, då? Jo, enligt vallokalsundersökningen samlade han som väntat flest röster, runt 34%. Men sanningen att säga var det inte riktigt någon övertygande seger. På andra plats hamnade Monika Piątkowska, som är kandidat från regeringspartiet Medborgarplattformen, med 24% eller möjligen 28%. Med hennes resultat kan Donald Tusk & co. dra en lättnadens suck. Det är nämligen något av en upprättelse för regeringen, eftersom den förre borgmästaren också kom från detta parti.

Nu väntar två veckor med kampanjande och med tanke på att så mycket står på spel för Łukasz Gibała och även regeringspartiet, är det mycket sannolikt att den också blivit smutsig.

Nåväl, vem som vinner får vi se om två veckor. Om det går att köpa sig en stad eller om regeringen får en revansch. Det enda vi vet med säkerhet är att en redan skuldsatt stad fått gräva djupt i sina fickor för att hitta pengar till ytterligare ett borgmästarval.

Läsningstid: 3 minuterDe här envetna, eller måhända enerverande om ni så vill, anteckningarna brukar försöka uppehålla sig kring sådant som leder bort tankarna från samtidens olika obehag. Men idag måste vi dessvärre behandla ett av dessa mindre angenäma företeelser som vår tid för med sig. Vi måste nämligen ägna en stunds uppmärksamhet åt kaninen Marcyś.

Det var i februari i år som hela Kraków, ja, faktiskt hela Polen, med förskräckelse fick kännedom om en gruvlig upptäckt. I en park i centrala Kraków hittade några förbipasserande en liten kanin som var illa däran. Det stod klart för upphittarna att kaninen hade utsatts för misshandel och tortyr. De beslutade sig därför för att ta kaninen till djurskyddet, vilka snart kunde konstatera att den lilla kaninen svävade mellan liv och död. Den hade fått sina öron avskurna. Den hade bränts och fått flera sticksår över hela kroppen.

Arbetet med att försöka rädda den lilla kaninen inleddes direkt, och veterinärerna gjorde allt för att kaninen skulle räddas. Men tillståndet blev kritiskt och efter flera operationer beslöt man för att amputera kaninens bakbenen. Hela Polen höll andan. Skulle lille Marcyś klara sig?

Och efter en tid såg det faktiskt ut som om veterinärerna hade lyckats. Marcyś blev utskriven och hamnade i det bästa tänkbara hemmet, ett härbärge för kaniner som drivs av eldsjälen Kasia. Under den första tiden i sitt nya hem såg Marcyś lite vilsen ut och pälsen skvallrade om att kaninen inte mådde så bra.

Men snart gjorde Marcyś enorma framsteg. Efter bara någon vecka kunde man på Facebook se hur kaninen hoppade fram på det tultande vis som kännetecknar någon som förlorat sina ben. Men det var inte fråga om annat än att Marcyś var lycklig. Så lycklig som en kanin kan bli.

Under tiden gjorde polisen en insats för att hitta Marcyś plågoande, men man saknade spår. Polackerna är som bekant ett envist folk och man gav sig inte utan startade en insamling till ersättning för de tips som kunde leda till gärningsmannens gripande. På bara några dagar samlade man in 13 000 PLN (c:a 37 000 kronor). Och med dessa tips kunde polisen gripa förövaren.

Det visade sig vara en 21-åring med ett lika sargat inre som Marcyś kropp och sinne. Men domstolen fann inga förmildrande omständigheter, utan 21-åringen dömdes till fem månader i fängelse, 10 000 PLN (c:a 26 000 kronor) i skadestånd till djurskyddet och för veterinärskostnader samt ett förbud mot att äga och arbeta med djur i 15 år. Nog fanns det de som tyckte det var ett klent straff, men sanningen att säga var domen, alltså förbudet mot att äga eller ha hand om djur, det högsta som finns i polsk lagstiftning.

Hemma hos Kasia fortsatte Marcyś att göra framsteg och varje dag kunde vi följare njuta av nya bildbevis på att kaninen hade fått det liv den förtjänade. Och från hela Polen strömmade presenter, såsom hö, filtar, leksaker och mycket mera, in till Kasias härbärge för kaniner. Lyckan tycktes fullständig och det var nog många av oss i Polen som drog en lättnadens suck.

Men igår förbyttes glädjen mot sorg. Kasia meddelade nämligen att lille Marcyś hastigt hade gått bort efter en operation. Hans svaga kropp orkade helt enkelt mer. Med andra ord var det en slags komplikation efter misshandeln. Och Marcyś var borta.

Det är oklart hur många i Polen som fällde en tår igår, men det var säkerligen många som kände bedrövelse över att lille Marcyś inte fick fler lyckliga dagar i sitt nya hem hos Kasia.

Men fallet med Marcyś har ändå lett till att frågan om djurrätt blivit mer allmänt diskuterad i Polen och flera brister i skyddet av djur har blottlagts. En klen tröst, jag vet, men trots allt en början och bådar gott för djuren och väl så för deras framtid.

Källan till bilden på Marcyś:
https://www.facebook.com/profile.php?id=61552290084776