viewpoint-east.org

I en monter på Stanisław Fischer-museet i Bochnia, några mil öster om Kraków, står ett instrument uppställt bland de andra. Med sin något strama uppsyn står den där och månne försöker blåsa upp sin resonanslåda så gott det nu bara går. Det är nästan så att man kan tycka att den ser lite högfärdig ut, där den står. Men så är det också ett unikt polskt instrument, vilken faktiskt är en del att yvas över.

Oktawka heter instrument i mitten (vi återkommer till den till vänster om dagens huvudrollsinnehavare, medan det torde stå klart för de flesta att den till höger är en violin) och är som sagt ett polskt instrument. Det kan förvisso vara så att liknande instrument finns på andra platser, men en oktawka är en oktawka och är därmed unik.

Det går givetvis inte med säkerhet att säga när den första oktawkan byggdes, men det finns forskare som menar att de har slagit fast att den första oktawkan kunde höras på 1300-talet då närmare bestämt i hovkapellet hos drottning Aldona av Litauen, som var gemål till kung Kasimir III. Det finns nämligen källor som beskriver hur en slags fiddla kunde höras bland de andra instrumenten, och eftersom oktawkan är en extremt närgången släkting till fiddlan, menar forskarna att det var då oktawkan hördes för första gången. Men som den vakna läsaren redan noterat var det möjligen inte en oktawka som hördes utan en fiddla, så det där med oktawkans egentliga födelseplats är nog svårt att bestämma.

Det är däremot allmänt känt att oktawkan var mycket vanligt förekommande under 1800-talet i bergstrakterna häromkring, närmare bestämt västra Beskiderna och Podhale. Idag ingår kanske oktawkan inte bland de mest använda instrumenten bland polska folkmusiker, men det finns de som fortfarande bygger oktawkor samt de som spelar på dem.

Så vad är få en oktawka? Jo, det är nästan en violin, eller fiddla, men de skäl som gör den annorlunda är i huvudsak två. För det första har vi dess konstruktion. Den tillverkas av ett stycke trä som gröps ur. Den består alltså inte av flera stycken av trä som fästs samman, som är fallet med fiddlan, eller violinen för den delen. Den har, som synes på bilden, inte heller någon midja. Att den har fyra strängar gör den däremot ganska normal i sammanhanget. Men det som verkligen gör en oktawka till en oktawka är dess klang, ty ljudet som lämnar detta instrument ska vara ljust, ja, en del beskriver det som gällt. Den lär ofta vara stämd en oktav högre än andra stränginstrumenten, så nog kan det vara högt och stundom skrikigt. Och dessutom man kan ju ana att det rör sig om en ganska stum klang, då resonanslådan inte kan bli särdeles stor om man ska gröpa ur en träbit av slik sort.

Och instrumentet till vänster då, undrar du kanske nu. Dessvärre fanns det ingen uppgift om den på museet, men en gissning är att det är ett annat polskt stränginstrument kallat mazanki. Detta instrument förknippas främst med Storpolen och dess konstruktion påminner mer om en vanlig violin, fast att den vanligtvis har tre eller fem strängar. Men eftersom den inte är bördig från trakten lämnar vi den därhän.

Torget i Bochnia där besökta museum ligger.