Dagens anteckning – 22 oktober 2025
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Ginkgo
Utanför kyrkan Sankt Franciskus av Assisi i Kraków förefaller ginkgoträdet fortfarande vara övertygad om att det är sommar. Blott små antydningar av höstens gula nyans syns i dess bladverk. Mellan bladen kan man skönja de ljust orangea frukterna, som liknar små gula plommon. Följaktligen kan man slå fast att det är en dam som som står där och livfullt spretar med sina gröna bladförsedda grenar. Var hanträdet, vars pollen har som uppgift att pollinera honträdet, står vet jag inte. Men det är inte troligt att det är särskilt fjärran, oftast handlar det bara om några hundra meter. Det har hänt att hanträdens pollen har färdas flera kilometer för att pollinera honträden, men det ska nog ses som ett undantag som inte bekräftar någon regel.
Precis som så många andra fascineras jag av denna uråldriga art, som är så gammal att den ibland kallas för en levande fossil. Tänk bara hur den har vandrat genom jordens historia och allt den sett och upplevt. Och tänk att det är möjligt att dinosaurier någon gång kan ha smaskat på trädens frukter.
Min första ginkgo-upplevelse inträffade en av mina första höstar i Lviv. Jag kommer aldrig glömma hur jag upptäckte ett enormt och mycket säreget träd som stod mellan två huskroppar, och hur dess gula löv lyste som solen själv i höstrusket. Långt senare fick jag reda på att trädet kallas ginkgo, tillhör de äldsta av våra träd och kommer ursprungligen från Östasien.
Men det var faktiskt bara till helt nyligen som jag fick reda på att det västerländska namnet på trädet härrör från en felaktig translitterering som sedan spreds av en svensk, nämligen Carl von Linné. Ja, det är inte bara jag som är ute i världen och translittererar fel till saker och ting. Även den gode Carl von Linné hade alltså fel ibland. (Och därmed slutar också likheterna mellan oss båda.) Fast det är egentligen inte sant att det var Carl von Linné som var roten till felet, eftersom han utgick från Engelbert Kaempfer, en tysk upptäcktsresande, som hade translitterat det kinesiska namnet (ginkyō). Det troliga är att Kaempfer skrev “ginkjo” eller möjligen “ginkio”, men någonstans var tryckfelsnisse framme och råkade byta ut “i”, eller möjligen “j”, till “g”. Kanske hade Kaempfer, en svårtydd handstil. Nåväl, Carl von Linné läste detta felaktiga namn och tog fasta på det och därmed dras vi med en felaktig translitterering. Men jag tror inte att urtidsträdet tar illa vid sig. Den har nog genom årtusenden fått uppleva en hel del besynnerliga skeenden.
Det första ginkgoträdet kom till Polen först på 1770- eller 1780-talet och finns att beskåda i Łancuts slottsträdgård, några mil österut härifrån sett. Krakóws äldsta ginkgoträd, även det ett honträdet, finns på botaniska trädgården och planerades för 201 år sedan. Märkvärdigt nog är ginkgon på botaniska mycket mindre än detta träd utanför kyrkan Sankt Franciskus av Assisi. Vem vet, kanske är de jämngamla systrar eller mor och dotter.