viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 13 juni 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Med sin smidiga kropp svävar den lätt över vattnet innan den vänder sin näbb ner mot vattenytan och enkelt fångar ett byte som till alldeles nyss var gömd i vattnet. Snabbt flyger den vidare, kanske mot ett bo någonstans. Det syns tydligt att det är en tärna, men vilken sort är svårt att hinna uppfatta under de få sekunder som den sveper förbi min plats där jag sitter. Kanske är det en fisktärna, eller så är det den mer ovanliga småtärnan. Enligt de polska ornitologerna finns båda sorterna i mina trakter. Lite längre ut simmar en skäggdopping, med sin omisskännliga simstil. Plupp och så har den försvunnit och dyker långt senare upp mycket längre bort. Även den har fångat något byte. Fiskarna lever tydligen ett farligt liv här i sjön Kryspinów, som ligger strax utanför Kraków.

Egentligen heter inte sjön Kryspinów. Det är så den kallas i folkmun. Kryspinów är ett litet samhälle som ligger en bit från sjön. Sjöns riktiga namn är Zalew Na Piaskach eller Zalew Budzyński, och den ligger inte heller i Kryspinów utan mellan samhällena Budzyń och Cholerzyn. Varför folk har valt att kalla sjön för Kryspinów är lika oklart för mig som många andra polska finurligheter. Och det är till och med fel att kalla vattnet för en sjö, ty egentligen är det ett sandtag som man etablerade under 1970-talet för att bygga Krakóws flygplats. Sandtaget avvecklades tio år senare när flygplatsen var klar. Men får oss som gärna badar i Kryspinów är den helt enkelt en sjö. Värt att notera är också att Kryspinów mäter en och en halv kilometer på längden och fyrahundra meter på bredden, med ett djup på nio meter på sina håll, men de flesta håller sig förstås vid vattenbrynet.

En sparvhök glider förbi strax ovanför mitt huvud, och några oroliga småfåglar ger ifrån sig sina varningsläten. Det blir tyst en stund innan tjattret åter tilltar. Här vid Kryspinów kan man också få se häger och stork, men om man inte ser någon av dessa kan man alltid begrunda ändernas eller svansarnas livsföring. Under vattenytan gör gäddorna, abborrarna, karpen, mörten och andra fiskar sitt bästa för att gömma sig för de olika fåglarna. Tydligen med varierande framgång.

Som avrundning kan jag tillägga att temperaturen i vattnet idag var behaglig och stranden fridfullt lugn, så där som stränder ofta är innan skolornas sommarlov trätt in. Och med dessa förutsättningar ångrar man aldrig ett bad.


Ett bad i Rosa sjön

Category: by sophie engström, Historia, Kåseri, krönika, ukraina
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

9 december 2022
Dagens ukrainska oblast
Cherson oblast, eller Chersonsjtjyna
Lemurijske ozero eller Den rosa sjön

Då var ni välkomna till Chersonsjtjyna, och då är det väl dags för att ta ett välgörande bad. I Lemurijske ozero (Лемурійське озеро) eller Rosa sjön (Рожеве озеро) kan man nämligen bada i hälsosamt salt vatten. Sjöns tillkomst är dock omtvistad och ingen har lyckats komma med en helt vattentät förklaring. Därför har det skapats en hel del legender om dess tillblivelse. Den mest förhärskande teorin bygger på att den uppkom efter att ett sovjetiskt bombplan störtade på platsen 1969, och i arbetet att gräva upp resterna av flygplanet grävde man en enormt djup grop. Efter en tid började rosa vatten flöda upp ur hålet. Folk vallfärdade till den, och snabbt spreds ryktet att det också var väldigt hälsosamt att bada i den.

Vattnet i Rosa sjön är mycket salt. Faktum är att den nästan är lika salt som Döda havet. Färgen beror på att algen Dunaliella salina strömmar upp ur hålet som man grävde när flygplanet hade störtat. Det är en av de mest härdiga alger som finns på jorden. När algerna flyter upp till ytan och möter solens strålar bildas betakaroten, och därav färgen på sjön. Synintrycket förstärks också av att stränderna runt sjön är extremt vita. När vattnet från Rosa sjön avdunstar under de varma sommarmånaderna, bildas salt, som sedan flyter upp till stränderna.

Rosa sjön kallas ju även Lemurijske ozero, vilket betyder Lemursjön. Namnet härrör från en teori att sjöns färg beror att den färgats av resterna från det förhistoriska Lemuriska havet i den försvunna kontinenten Lemurien. Förespråkarna för denna märkliga teori menar att det har funnits en kontinent som skulle ha försvunnit i Stilla havet eller möjligen Indiska oceanen. Namnet Lemurien anspelar på de söta lemurerna. Det har nämligen länge förbryllat forskarna varför lemurer återfinns på Madagaskar och indiska halvön, men inte i Afrika eller Asien.

Nåväl, några lemurer syns inte till här i Rosa sjön i Chersonsjtjyna, men visst var det skönt med ett bad?


När paradiset stavas Zadorosjnja

Category: by sophie engström, Galizien, Kåseri, krönika, ukraina
Tags: , ,

(Läsningstid: 4 minuter)

En kvinna på höger sida om mig försöker få liv, eller möjligen, ta död på en eld. Hon släpar grenar och kvistar till platsen för hennes svårtolkade projekt. På vänster sida kommer ett sällskap med en riktig grill. De häller i kol, och olika foliepaket landar snart på dess galler.

En söt doft av ved och grillat kött blandas med badgästernas ståhej. Trots det råder här ett sådant lugn som bara lägrar sig över platser där semesterfriden bor.

Jag befinner mig vid sjön Zadorosjnja, en dryg timmes tågresa från Lviv. Hit åker många lvivianer för att fly de stekheta asfalts- och kullerstensormarna som löper mellan husen. Runt sjön finns ett datja-område som jag antar uppkommit under sovjettiden, men svällt ut sedan dess. Men blandningen mellan högt och lågt, eller snarare dyrt och enkelt, är påtaglig. Det råder en sådan där vidunderlig vilda östern-hierarki som ibland matrialiseras på denna plats. En slags ordning utan riktning.

Lite så är det med badandet. Egentligen är det väl tänkt att vi som inte är “fastliggare” (som danskarna kallar de som campar på samma plats år ut och in) ska hålla till på de badplatser där man får hyra en liten yta. Ytan består av en bungalow, eller ett litet skjul med matplats. En del hyr ett parasoll med tillhörande solstol. Där borde vi, som kommer med “badtåget” från Lviv hålla till.

Men icke.

Det kostar nämligen pengar att komma in på dessa anvisade badstränder. Den dyraste av dessa badstränder kostar runt 60 UAH (cirka 20 sek). Kanske en struntsumma för dig, men för den haltande äldre kvinna jag idag ledsagade mot gratis-stranden är det hutlöst dyrt. (Tåget hit kostade 24 UAH tur och retur. Så 60 UAH är dyrt för vissa!)

Ja, för det finns ännu platser för de mindre bemedlade lvivianerna. På andra sidan sjön finns nämligen stränder som inte kostar att visats på. Men trots att det är gratis är vi klart färre än de som valt att hägna in sig på betalstränderna. Kanske beror det på att de får förmånen att lyssna på skvalmusik som pumpas ut från stora högtalare över de badande inhägnade. Eller så är det för att de faktiskt har möjlighet att bruka en äkta toalett, och slipper bli riven i rumpan av taggit snår.

Hur det än förhåller sig med den saken, så trivs jag ändå bäst på de stränder som ännu är gratis. De känns dock lite hotade av olika höga stängsel som växer upp här och var.

Nå, nu låter jag kanske alldeles förfärligt negativ, men det är givetvis en missuppfattning. Jag är inte alls negativ. Jag försöker däremot åskådliggöra hur det faktiskt förhåller sig. Sedan min första resa till Zadorosjnja har allt fler gratis-stränder försvunnit. Den gamla damen, jag idag visade till stranden, kommer kanske snart tvingas att betala om hon vill få ett dopp.

Men väl på plats tänker jag inte alls på någonting av detta. Jag tänker på hur skönt det är att slippa alla engångsgrillar som jag alltid plågas av i Sverige. Och jag får njuta av kvinnorna vågar visa sina kroppar trots att normen för vad som är ungdom för länge sedan övergett dem. Och jag förtjusas över ukrainarnas härliga rastlöhet. Väldigt få ligger ner och solar. (Något jag själv aldrig förstått tjusningen i.) Man vaknar runt, pratar lite hit och dit med kända och okända. Man äter i princip hela tiden. Ja, till och med ståendes i vattnet kan man äta.

Och ibland försöker någon få fyr på eller släcka en eld. Ingen av oss förstår vad projektet ska leda till, men inte försöker vi gripa in, eller reta upp oss på pysslandet. Det är som det är. Helt enkelt när paradiset stavas Zadorosjnja.


På en av gratis-stränderna.


En datja prickig av skuggorna från bladverket. Kan man få hyra den en vecka eller två? kan jag inte låta bli att önska när jag går förbi.


Bland datja-ägarna finns det de som är mindre bemedlade. Ibland har de dock råd att köpa en get.


Vi är många som sökt oss till sjön för svalka. De flesta kommer dock från inhägnaderna.