(Läsningstid: 3 minuter)… är en fråga som visserligen bara några få ukrainare brottas med. För det finns nog nästan inte någon som tror att Ukraina verkligen vill, eller kan, bli en del av den EU-gemenskapen. Men härrom veckan fick jag ändå anledning att fundera över denna fråga, när jag hade en kortsemester i underbara Krakow. När man åker tåg från den ukrainska gränsen till Krakow slås man av den enorma skillnaden i levnadsförhållanden som till och med syns genom ett tågfönster. Polen verkligen exploderar av infrastrukturprojekt. Infrastruktur är en god markör för välfärd. Längs hela sträckan från ukrainska gränsen till Krakow byggs det t.ex. dubbelspår och stationerna renoveras. En nybyggd motorväg syns också genom fönstret. När man sedan stiger av tåget ser man även att landet har många synliga sociala projekt och till och med fler än jag ens ser i Sverige. Det är inte utan viss förvåning jag ser hur bra Polen mår av vara en del av den byråkratiska jättekolossen EU.
Jag vill påpeka att jag är egentligen inte är någon ensidig EU-förespråkare, men i en jämförelse med Polens östra granne, kan jag bara undra om det kanske är så att länder med behov av stor samhällelig upprustning faktiskt kan tjäna stort på att gå med i EU.
Sedan Polen blivit ett EU-land har landet lyckats få bättre placeringar på Transparency Internationals lista över korruption. Som ett exempel kan man ta att bara sedan 2009 har Polen gått från plats 49 till 41 år 2012. Det är helt OK placering, men klart att den kan bli bättre. Men hur ser det ut för andra EU-länder? Polen ligger klart bättre till än Italien (72), Slovakien (62) eller Tjeckien (54). Ukraina däremot har, under samma period, gjort kräftgång på listan och befinner sig just på på plats 144 av 174 platser.
Många pekar på att Ukraina står i ett vägskäl, mellan att närma sig EU eller den tullunion Ryssland leder. För en region som Lviv skulle det vara katastrofalt om Ukraina närmade sig Ryssland. Regionen lever på de myrstigar av handel och kontakter som går mellan Polen och Ukraina. Samtidigt är det så att Ukraina måste börja arbeta med sin utbredda korruption om man närmar sig EU. Och det är inte så enkelt. Det är nämligen de som sitter på makten som samtidigt är de som tjänar på korruptionen.
Men att närma sig Ryssland är inte heller helt problemfritt. Jätten i öster har nämligen problem. Ryssland största problem är inte demokratin utan just korruption. Det är korruptionen som upprör medborgarna mer än demokratiproblem och de leder dessutom till att de svagaste i samhället drabbas. (Lyssna på Johanna Melins reportage från Noginsk i Ryssland).
Så frågan om Ukrainas vägval är knappast så enkel som det ofta sägs. Och ingen av alternativen verkar helt bra. Från mitt perspektiv vore det faktiskt bäst om Ukraina slapp välja. Jag skulle önska att det fanns möjlighet att samarbeta och utvecklas med Polen. Att få ta del av polackernas nyvunna självförtroende och vägledning hur man tyglar korruptionen. Kanske vore Polen en bättre och mer realistisk inspirationskälla än flera av de övriga länderna inom EU.
