Ett hart när ensamt moln på himlen speglar sin luddiga fysionomi på Wisłas yta. Det är nästan som en tanke, ty molnets form är till förväxling lik en fisk. Måhända en mört, eller en abborre. Och se där, under ytan vid stranbrynet syns faktiskt små fiskar simmar omkring i den slags ordning fiskar vill ha det. Att fånga dem på bild, eller artbestämma dem är något som jag dessvärre inte förmår ens med dessa.

I Wisła sägs det finnas ungefär 30-40 olika sorters fisk och de olika karpsortena verkar dominerar. Mört, löja, sarv, stäm, vimma, braxen och så vidare. Jag kan inte se skillnad mellan dessa. Här finns också abborre, gös, gädda som tillsammans gärna äter upp de förra om de får chansen.

Men i djupet kan det tydligen också gömma sig ytterligare ett hot mot alla andra fiskar, nämligen malen. Dessa är väldiga fiskar som i dessa trakter kan bli över två meter långa och väga hela 70 kilo, och de tillhör därmed de största insjöfiskarna. De kan dessutom bli mycket gamla, och det är inte ovanligt att de blir 70 till 80 år, då de torde vara ganska malätna vid det laget (ursäkta ordvitsen). Malen har faktiskt inte fjäll, utan kroppen täcks helt av ett slags slem typiskt för denna fisk. Den har därtill långa strån, likt morrhår, längst fram på huvudet som fungerar som känselspröt och smaklökar.

Malar föredrar att vara vaken om natten och då jagar den som sagt gärna andra fiskar, men den är tydligen inte kräsen utan kan lätt sluka små grodor eller i vissa fall även sjöfåglar. Det finns faktiskt nutida skildringar om att den även gett sig på människor, men det torde vara ett undantag.

Fast inom slavisk mytologi förknippas malen med vattenmannen Vodjanoj. Ni vet det ondskefulla väsen som sägs ha fört bort badande människor, särskilt små barn, och då helst om natten. Malen ska enligt denna sägen ha agerat som Vodjanojs häst, och den fick därför öknamnet “djävulens häst”. Dessutom betraktades malen själv som sällsynt ondskefull och man såg till att försöka hålla sig väl med den på alla upptänkliga sätt. Bland annat undvek man att äta malen, eftersom man trodde att dess herre, alltså Vodjanoj, skulle kunna komma och hämnas.

Idag underviker man att äta mal av andra orsaker. Den är nämligen fridlyst i Sverige. I Polen är beståndet lite större, men det finns flera regler för att förhindra att malen fiskas ut. Bland annat måste den väga över 70 kilo samt att man inte får ta upp fler än en mal per dygn. Men jag vet inte om jag tycker den låter särskilt aptitlig, då den ska ha ett ganska fett kött och inte heller ska det vara ovanligt att den smakar lite dy. Hua.

Så med andra ord är det nog bäst att låta bli malen. Om inte annat för det där med Vodjanoj.