Regnet klamrar sig fast över nejden och låter sin fuktiga fysionomi tränga in i varje endaste skrymsle. September har ju den egenheten att den gärna vill ge oss en försmak på den ruggigare delen av hösten.
Som alla vet är ordet september sprunget ur att månaden en gång var den sjunde i raden av månader. Men på 200-talet före vår tideräkning i dåtidens romarrike fäste man ytterligare två månader på raden av månader för att göra året lite mer rättvisa.
Men inte alla språk har hängt på denna något ologiska harang, utan det finns de som istället har går sina egna vägar. Bland alla de språk som valt ett annat sätt att se på månaden september återfinns givetvis polskan. Här har man istället valt att utgå från från naturen, ja, hart när alla månadernas namn är plockade från naturen, något som man också delar med ukrainskan och förstås belarusiskan.
På polska heter september “wrzesień” vilket betyder ljung. Det är ju inte så märkvärdigt, ty ljungen blommar ju särskilt vackert under årets nionde månad. Och tankebanorna travar på samma väg i ukrainskan där september kallas för “veresen” (Ве́ресень) och i belarusiskans snarlika “verasen” “Верасень”. På båda språken betyder orden förstås ljung.
Och visst är det så att ljungen är vacker nog för att hyllas med en månad. Denna växt, som har sin egentliga hemvist på hedarna och inte i balkonglådorna, låter sina trädliknande blomställningar växa ungefär tjugo till femtio centimeter ovan markytan. Den finns över praktiskt taget hela Europa och har faktiskt sökt sig hela vägen söderut till Spanien och norrut till Island. Man kan därtill finna den både vid kusterna och den har inga problem med att klättra högt upp, ja, faktiskt hela vägen upp i Alperna.
Allt detta är kanske känt för alla och envar, men en och annan av er tordes lyfta lite förvånat på ögonbrynen när ni får lära att ljungen faktiskt kan bli hela femtio år gammal, fast det tillhör förstås inte vanligheterna.
Jag har dessvärre inte lyckats fånga någon ljung på bild dagen till ära, så ni får istället njuta av ett par blomstrande fönster i mitt grannskap, som sannerligen vågar utmana både den grå väderleken och husväggen de är fästa vid.
