Det finns de källor som menar att den som namngav majs var Columbus. Men tydligen tvistar man om det verkligen förhåller så. Kanske var det någon annan som kom på namnet och han bara knyckte det (just likt honom, kan man tycka). I vilket fall som helst hade majs ett helt annat namn redan före Columbus och man åt och odlade majs flera tusentals år innan han överhuvudtaget existerade.

I purépechariket, som hade sin storhetstid århundraden före Columbus anlände Mexiko, var majs hart när helig och man skapade bland annat skulpturer av majs för att visa sin aktning för både plantan och gudar som ansågs styra över skördar och växtlighet. Det förekom även folkgrupper som menade att det existerade en slags majsens ande som man helst skulle hålla sig väl med, annars kunde man få diverse otrevliga problem. Det är dock lite oklart vad dessa folk kan ha kallat majs. Ordet “tlaolli” förekommer, men det är inte säkert att det går att knyta till exempelvis purépechariket. Hur man än kallade majs, är det många bedömare idag som menar att rikena i Mesoamerika aldrig hade uppnått den blomstring de gjorde, om det inte vore för majs.

Både i ukrainskan och polskan kallas majs för kukurudza (på ukrainska кукурудза), och om dess härkomst tvistar även här de lärde. Det finns de som menar att ordet är ett slags onomatopoetiskt ord som skulle ha färdats från Balkan till dessa trakter och vara sprunget ur de läten som används när man kallar på exempelvis höns. Men det finns de som tvivlar på detta samband och istället hävdar att det kommer ur ett rumänskt dialektalt ord för grankottar. Där ser man!

Nåväl, kukurudza för nästan alltid mina tankar till höns och dessutom vidare till kantareller. Nej, inte för att de båda är gula utan snarare för att dessa svampar på polska kallas för kurki, vilket jag fått lära mig betyder “liten höna”. När jag vrickar tungan på kukurudza kommer oftast bara ett litet kurki ut. Men tack och lov lyckades handlaren på marknaden idag ändå utröna vad jag önskade och jag fick min kukurudza.