Dagen har präglats av ytterligare ett veterinärsbesök av det mer akuta slaget. Katten har klämts på, bestulits på både blod och urin (ja, det är nog så hon ser på saken), för samma symptom som de två tidigare gångerna. Den enda nya informationen som framkom under dagens besök var att det fortfarande finns bakterier i hennes urin, vilket faktiskt innebär att den fem dagars långa antibiotikakuren inte hjälpte. Men som alla och envar vet är antibiotika inget som magen uppskattar, så symptom på magproblem har med andra ord tillkommit. Därtill har hennes njurvärden tyvärr försämrats, även om veterinären inte verkade anse att det var av det mer alarmerande slaget just nu. Listan över olika preparat som hon ska ges växer också för var dag som går och den är snart lika lång som hennes morrhår.

Så nu återstår bara att vänta på provsvar, som i enlighet med svensk kutym tar god tid på sig. Med andra ord får katten vänta tills nästa vecka innan hon får besked om nästa steg i behandlingen, om bakterierna är resistenta eller går enkelt att behandla.

Väl hemma från det föga uppskattade besöket hos veterinären såg katten nästan helt normal ut igen (bildbevis bifogas), och låt oss hoppas att veterinärskonsten inom en snar framtid lyckas utröna vad som ger henne sådana besvär. En katt på 19 år förtjänar det, skulle man kunna tycka.