Det är dramatiska förändringar som sker på den ryska musikscenen. Vinsten av Eurovison Song Contest förra året är kanske det som många tänker på, men under ytan myllrar det av mycket mer nydanande och kreativa musikprojekt än så. En av de mer tongivande aktörerna är Sasha Dzhem eller Sasha Dza. Han kreerar avantgardistisk hip hop men är också grafittimålare och skivbolaget how2makes grundare. Tillsammans med hans samarbetspartner, den Roma Mujiuce, bildar de cut2kill. Vi träffades för att språka om deras syn på den ryska independent-musiken, dess framtidsutsikter och de egna ambitionerna.

sasha dza + roma mujuice = cut2kill

– Att grunda skivbolaget how2make var faktiskt inget svårt beslut. Situationen för independentmusiken i Ryssland är svår. Trots att Moskva är en gigantisk metropol med unika möjligheter ser situationen inte mycket bättre ut här. Det finns helt enkelt för få skivbolag eller radiokanaler som intresserar sig för musik utanför mainstreamfåran, säger de och slår uppgivet ut med händerna.
Sasha Dzhem, som är den ursprungliga grundaren av skivbolaget, kommer inte ursprungligen från Moskva utan är uppvuxen i Vladivostok, en hamnstad i östra Ryssland med gräns mot Kina. Att hitta tidsfördriv i Vladivostok var inte lätt. Sasha botade tristessen med sin kreativitet och han började som DJ och beatmaker inom electronica och hip hop. Efter en tid började dock kretsen i Vladivostok kännas för trång.
– Jag kände alla DJs skatare, graffiti-folk, hip hoppare i Vladivostok…! Vi var som en stor familj, men det blev introvert. Bristen på utrymme och nya musikaliska influenser blev så akut att jag först flyttade till Kina och bodde där i 7 månader innan jag 2003 stack till Moskva.

cut2kill (4) from Eugénie on Vimeo.

Piratkopiering gav eget skivbolag

Den första tiden i Moskva försörjde Sasha sig genom att sälja amerikansk och europeisk hip hop, rap och techno på Gorbusjka, en marknad för piratkopierade CDs och hushållselektronik i Moskva. Under början och mitten av 2000-talet fick den internationellt rykte om sig att vara den största marknaden för piratkopierad musik i Europa. Men marknaden har också varit en möjlighet till sidoinkomster för musiker. Sashas affärer gick ganska bra och han sålde ungefär 100 piratkopierade CDs per dag. Det var här han fick idén till ett eget skivbolag.
– Jag kände en hel del musiker i Moskva som höll på med experimentell hip hop och electronica och tänkte att jag kunde börja sälja deras musik på Gorbusjkan. Första plattan vi gjorde hette “Kak Zdhelat” (“Hur man gör”) av hip hopparen Mc Vasiliy. Faktum är att det blev succé och jag insåg att det var ett bra sätt att sprida ny rysk musik. Jag valde att döpa skivbolaget efter den första plattan. Kak Zdhelat blev How2make.
Idag är bolaget välkänt bland ryska musiker inom experimentell electronica och hip hop, och de har både ryska och europeiska artister. Sashas mål är att sätta den ryska musiken på Europas musikaliska karta.
– Det är inte som på 90-talet, då många ryska band bara var dåliga copy cats på västerländsk musik. Den stora nackdelen är att den ryska publiken publiken inte är van vid den typen av experimentella musik som vi spelar. Den europeiska publiken verkar mer öppen. Jag hoppas att vi kan nå ut till fler lyssnare om Europa får upp ögonen för oss, säger Sasha.
Men Roma, som är född och uppvuxen i Moskva, invänder att Moskva är mycket olik resten av Ryssland, att staden är som ett land i landet. Det som händer i Moskva når sällan ut ur metropolen till landsbydgen.
– Moskva är så mycket annorlunda. När jag har turneér utanför Moskva blir jag ibland riktigt mörkrädd. I vissa orter är det som om inget har hänt. Som om det fortfarande vore 1990-tal. Folk lyssnar på samma skit nu som då och låter sig styras av giriga skivbolag, understryker Roma.
Han menar att hans egen stil är mer självständig än många musiker kunde vara under 90-talet, främst beroende på att det är lättare för honom att hitta ny spännande musik via nätet. Men det är svårt att få sin musik utgiven.
– Skivindustrin tillåter inte experimentell musik och jag har bara fått en platta utgiven (“Cool Cool Death”). Den innehåller gammalt material som faktiskt är ganska slätstruket jämfört med det jag gör idag, säger han självkritiskt.
Mujuice färskare material finns på how2make och han menar att det är där han vågar experimentera med nya former och uttryck. Han hävdar att skivindustrin har en agera, att skapa passiva lyssnare. De vill inte ha artister som tillåter lyssnarna att växa. Lyssnarna ska enligt dem bara vara konsumenter som går att ledas in i rätt fålla.

Vill utmana genrer

Sasha Dzhem senaste egna release, “Bublle grog”, på how2make är en lekfull prestation med inslag av experimentell elektronisk ljudkonst korsat med noise och mer lättillgänglig hip hop. Det är tydligt att Sasha Dzhem vill, precis som Mujuice, utmana förutsättningarna för musiken och inte fastna i en genre. Plattan gavs ut på How2make, men eftersom det är mycket svårt att distribuera CDs i Ryssland har han samarbetat med skivbolaget Dresscode records och det amerikanska blognätverket Livejournal.
Sasha vill ge en ljusare bild än Roma och menar att musikscenen har förändrat under de senaste åren. Kontakterna mellan musiker över geografiska och genregränser har blivit vanligare. Influenser är inte bara lokala, utan också globala. Uttrycksformerna skiftar kanske beronde på geografisk plats, men han känner sig lika hemma i tankar och idéer hos en fransk, japansk eller rysk DJ. Skillnaderna finns där, men likheterna är fler.
– Jag tycker inte det finns några egentliga och genuina “musikstilar”. Allt är bara ett hopkok eller korsbefruktningar mellan vad folk tror är genuina musikstilar. Jag blir ganska trött när jag får frågan “Vad spelar du för musik? Är det i den eller den genren?” Vad spelar det för roll? Lika likgiltigt tycker jag det är var man kommer ifrån. Jag håller på med musik, och det är faktiskt en global företeelse, säger Sasha och får medhåll av Roma:
– Musik är som en sönderslagen spegel. Vi blandar och lånar, sätter samman bitar som kanske inte alltid hör ihop, men ur skärvorna skapas något nytt. En ny bild som sedan en annan musiker eller lyssnare speglar sig i och kanske slår sönder för att skapa något nytt, ler Roma.