viewpoint-east.org

I nationalismens sankmark – om det polsk-ukrainska ordkriget

Category: by sophie engström, krönika, poland, ryssland, ukraina
Tags: , , , , , , , ,

(Läsningstid: 5 minuter)

Vi lever i Sovjetunionens skugga. Nej, jag menar inte att vi lever i någon trist betongförort i någon namnlös postsovjetisk stad, dricker gin och tonic på burk eller går på drogen krokodil. Jag menar att vi alla lever i skuggan av diktaturens tankegods. Och vi lever också i skuggan av andra världskriget. Båda fysionomierna präglar vår tid, och hur vi tänker. De skuggar våra tankar, och får oss att tappa navigationen i mörkret. Vi navigerar rakt in i nationalismen, och där har vi liksom kört fast. Varje gång vi försöker röra oss tycks det mig som om vi glider länge och länge upp på land. Nationalismens land. Upp på ett land vi tror är fast, men de som kan sin historia vet hur luriga sankmarker som gömmer sig där. Det är lätt att tampa ner sig djupare ner i dyn av nationalistiska floskler, och till slut är det omöjligt att ta sig upp. Man sjunker till ofattbart låga nivåer. Det är det som hänt både Ukraina och Polen. De har inte tagit i botten ännu, där de trampar runt i dyn, men de är farligt nära.

2015 antog Ukraina en mycket kontroversiell lag, som innebär att ingen får kritisera ukrainska befrielsearmén. I samma veva utnämndes de som stridit i denna armé till veteraner. Lagen var då tänkt som en markering mot Ryssland, skulle jag tro. Det ukrainska parlamentet och presidenten ville också visa ukrainarna att de är stolta patrioter. Lagen välkomnades av många i Ukraina, men långt ifrån alla. Många historiker, journalister, lärare, författare blev (och är ännu) rosenrasande över tilltaget.

Något som hände i spåren var att man antog lagen var att Polen började klaga. För polackerna är ukrainska befrielsearmén ett känsligt ämne. I Ukrainas västra grannland menar man att ukrainska befrielsearmén låg bakom och var drivande vid massakern i Volynien (som jag skrivit om tidigare). Direkt efter lagen antogs höll sig dock Polen förhållandevis lugnt, och kanske berodde det på att landet då styrdes av Medborgarplattformen, ett parti som inte har en stark nationalistisk framtoning. Det har dock dagens regeringsparti, Lag och rättvisa. De har inte gjort någon hemlighet av att de tänker straffa Ukraina för lagen.

Under hela hösten har bråket mellan Polen och Ukraina tilltagit, och tonläget har nu nått falsett. I veckan klubbade polska parlamentet genom en lag som dels gör det förbjudet att uttala stöd för ukrainska befrielsearmén samt den omstridde Stepan Bandera. De klubbade dessutom igen att man inte får hävda att polacker deltog i förintelsen eller mördade judar. Lagen är ett direkt svar på Ukrainas lag som jag beskrev ovan. Straffskalan är utsatt till böter eller upp till tre års fängelse. Den ukrainska lagen har ingen straffskala ännu, mig veterligen. Det är inte alls konstigt utan mycket ukrainskt. (Det skriver jag inte hånfullt utan ömt, för om det finns något jag verkligen älskar och beundrar så att det den ukrainska inkonsekvensen. Om fler länder vore lika inkonsekventa skulle nog världen var en mycket flexiblare och drägligare plats.)

Först var det väl bara ukrainska röster i strömmen av kritik. Man krävde vedergällning. Frågan är vad det skulle bli? Hur mycket värre kan det egentligen bli? Ukraina behöver Polen. Polen behöver Ukraina. Men det funderar man inte på nu. (“Inte nu när vi håller på att trampa ner oss i den dy som heter nationalism.”)

Men så händer det oundvikliga som måste ske i sådana här lägen. Någon annan blev förbannad. I det här fallet var det Israel. Det är ju inte ett land som har rent mjöl i påsen, kan man kanske säga. Men vem har det? Inte något enda land i världen, skulle jag tro. Vi är alla lika oförbätterliga svikare av andra nationaliteters mänskliga rättigheter. Det är nämligen så att det är något som ligger i nationalstatens natur, eller dy, att vi liksom inte kan låta bli att slå på någon svagare eller någon annan som vi tycker ligger och trycker lite för nära gränsen.

Jag kan inte se att den uppkomna situationen kommer att förändras inom överskådlig framtid. För vem ska retirera först? Polen? “Nä, då måste ju Ukraina retirera!” Men Ukraina svarar: “Vadå, vi har ett krig på vårt territorium, vi måste försvara vår nationella suveränitet!” (Vilket faktiskt inte är ett problem att underskatta). Vem var det som började det här? Ryssland? “Njet! Titta inte på oss. Titta på Sovjetunionen. Minns ni hur bra vi hade det? Komsi, komsi…”

Nej, det är ju givetvis inte ett alternativ för någon av dessa två länder, men slutsatsen, att varje land måste skapa sig en svulstig och narcissist självuppfattning är inte heller helt logisk i mitt tycke.

Så då står vi här i vår nationalistiska sankmark, för det sovjetiska arv. Den enda världsbild som lyckades födas ur det vedervärdiga imperiet som skuggar vår sikt och förnuft. Och vinnaren är Sovjetunionens moder, Ryssland.

on track
Var är vi egentligen på väg?

Share

Bandera is still not an easy task to solve

Category: by sophie engström, EU, guests, ukraine
Tags: , ,

(Läsningstid: 6 minuter)

I was asked a while ago to publish an open letter to the Portuguese MP’s of European Parliament signed by President of the Association of Ukrainians in Portugal, Pavlo Sadokha, 
President of the Association of Ukrainians in Portugal “Sobor”, Oleg Hutsko and the 
President of the Association of Ukrainians Algarve, Natalia Dmytruk. The open letter is a criticism against that the European Parliament adopted a resolution on 25 of February of 2010, starting “[d]eeply regrets the decision of the outgoing Ukrainian President, Viktor Yushchenko, is granted posthumously to Stepan Bandera, leader of the Organization of Ukrainian Nationalists (OUN)[…]“.

It is not an easy task to write an objective analyze how European Union, Ukraine, Russia should deal with the historical legacy of Stepan Bandera. I therefore hesitaed in doing so, and instead I refer to an article at Kyiv Post, published on the 13 of April 2010.

The open letter below was previously published at ucrania-mozambique.blogspot.com

ASSOCIAÇÃO DOS UCRÂNIANOS EM PORTUGAL
Rua Félix Correia Nº1, 2-Esq., 1500-271 Lisboa
tlm.: 967135885 / 964795123 NIB 506 695 107
e-mail: ucranianosemportugal@gmail.com

17/03/2010

Open Letter to the Portuguese MP’s of European Parliament
Dear. Mr. / Mrs., MPs,

It is now widely accepted that the European project has contributed decisively to the economic and social stability of the continent and to promote freedom and equality of citizens in Europe. Its democratically elected representatives consider the main objective of the European Union to ensure the welfare and protection of citizens rights, and for that, and based on the lessons of history, rejected any form of discrimination (racial, ethnic, religious, etc.). However, this does not mean the denial of historical and cultural heritage of the peoples of Europe, oppositely, the preservation of national cultures and languages, and respect for the historical past are some of the essential prerequisites for EU membership.

Speaking of historical past should be remembered that Ukraine never has any expansionist ambitions, and, oppositely, was the battleground of rival imperialist powers, with the consequent loss of sovereignty and national identity. During the World War II following the Nazi and Soviet aggression, Ukraine lost about 7.5 million inhabitants and approximately 2 million of Ukrainians were deported to labor-slave activities to Germany.

On the other hand, Ukraine, was also the scene of totalitarian tragedies, one example being the Great Famine of 1932-1933 (Holodomor) – qualified recently by the European Parliament of “horrendous crime against the Ukrainian people and against humanity” – that killed about 7 millions of Ukrainians as a result of famine caused by the Stalin dictatorship. At that time, the Organization of Ukrainian Nationalists (OUN), headed by Stepan Bandera, was forced to use the only language understood by a totalitarian regime and that could receive the attention of the international community: language of strength. On 22 of October of 1933, the Soviet consul in Lviv was killed by a militant of OUN in retaliation for the millions of Ukrainians decimated in the famine genocide.

This fact regain an greater meaning if we remember that other dramatic moments of the twentieth century, there was a need to commit a similar acts. For example, between 1920–1922, the militants of Armenian Revolutionary Federation killed several leaders of Turkey, in response to the Armenian genocide; on 27 of May of 1942, agents of the Czechoslovak secret service murdered the British Nazi leader Reinhard Heydrich, responsible for terror in Bohemia – Moravia and one of the key masterminds of the genocide of the Jewish population. 

Still on past history, the European Parliament adopted on 25 of February of 2010, a resolution on the current situation in Ukraine, stating that:
20. Deeply regrets the decision of the outgoing Ukrainian President, Viktor Yushchenko, is granted posthumously to Stepan Bandera, leader of the Organization of Ukrainian Nationalists (OUN), which collaborated with Nazi Germany, the title of “National Hero of Ukraine” and expects that new Ukrainian leadership to reconsider this type of decision and reaffirm its commitment to European values.

In this resolution, Parliament claims his right to indicate to Ukrainians how they should interpret their own history. Moreover, what is the basis of what decision? Is there any sentence issued by an International Tribunal to sentences Stepan Bandera or Ukrainian Insurgent Army (UPA) for collaboration with Nazi Germany? Have been carried out a thorough historical investigation of the Ukrainian independence movement?
It is important to realize that Stepan Bandera symbolizes in an undeniable and tragic way, a struggle for Ukrainian independence, finally achieved in 1991, was an inspiring idea to generations of freedom fighters and, simultaneously, the target of hatred of those who have imperialist designs for Ukraine.

On 30 of June of 1941, following the German invasion of the Soviet Union, OUN proclaimed the restoration of independence of Ukraine. This act represented a clear challenge to racial and expansionist plans of Hitler, which, in turn, wanted to convert Eastern Europe into a huge Germanic empire. Therefore, the German authorities demanded that the leaders of OUN abdicate its purpose, and at the refusal, unleashed a campaign of violent repression, forcing the independence movement to go underground and fight against the two occupying powers in Ukraine: the Soviets and the Nazis.

In July of 1941, Stepan Bandera was arrested and sent to the concentration camp of Sachsenhausen, where he remained until October 1944. Two of his brothers were deported to the extermination camp of Auschwitz, where they was brutally murdered. In the ravine of Babi Yar in Kyiv, alongside with thousands of Jews, were also murdered hundreds of militants of the OUN. Stepan Bandera himself also met a tragic end, when he was murdered in 1959 in Munich, victim of a secret agent of KGB.

At the Nuremberg Trials of 1945 was revealed a secret document of Einsatzkommando C / 5, dated of November 25, 1941, which invalidates any argument about the alleged complicity of Bandera and OUN with the Nazis:
There is evidence that the movement of Bandera prepares a revolt in Reichskommissariat, whose aim is to create an independent Ukraine. All members of the movement of Bandera should be immediately arrested and, after a thorough interrogation, secretly wiped out like bandits. 

In fact, what occurred was a brave and determined resistance of the independence movement against the violence used by totalitarian powers who wanted to order the Ukrainian nation to the slavery and extermination.
We, Ukrainians who came to Portugal in search of work and a better life, we have been committed to contributing to the progress and welfare of the host country. Many of us have chosen Portugal as their second home, receiving, therefore increasing visibility and relevance to our civic integration.

Therefore, in the dual capacity of Ukrainian and Portuguese fellow citizens, is urgent to repeal section 20 of the European Parliament resolution of 25 of February of 2010, in which the National Hero of Ukraine is unreasonably accused of cooperating with the Nazi tyranny. It is a moral imperative to recognize Stepan Bandera not only as a figure in the history of Ukraine, but also the universal fight for freedom and human dignity.

Yours sincerely,
President of the Association of Ukrainians in Portugal – Pavlo Sadokha 
President of the Association of Ukrainians in Portugal “Sobor” – Oleg Hutsko 
President of the Association of Ukrainians Algarve – Natalia Dmytruk

____
Attachments:
1.
20. Deeply deplores the decision by the outgoing President of Ukraine, Viktor Yushchenko, posthumously to award Stepan Bandera, a leader of the Organisation of Ukrainian Nationalists (OUN) which collaborated with Nazi Germany, the title of ‘National Hero of Ukraine’; hopes, in this regard, that the new Ukrainian leadership will reconsider such decisions and will maintain its commitment to European values;

2.
Open Appeal from Ukrainians to the Members of European Parliament with regards to the defamation of Stepan Bandera in the text of the Resolution of the European Parliament on the Situation in Ukraine from February 25, 2010.

Share

Avgående president blottar en grotesk nationalism

Category: antisemitism, ukraina, ukraine
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 1 minut)

Härrom kvällen satt jag med en vän på ett café i centrala Kiev. Vi diskuterade det förestående presidentvalet, trots att jag tänker försöka undvika att skriva om det. Plötsligt sa hon något, som jag visserligen anade kunde ske, men som jag ändå hade hoppats inte skulle ske. Hon berättade att Stepan Bandera postumt hade tilldelats priset som nationell hjälte i Ukraina. Förfärad tog jag mig för pannan. Bandera är en högst kontroversiell person och under andra världskriget gjorde han och hans armé sig skyldig till flera övergrepp och mord på judar och polacker.

Tyvärr måste jag säga att jag inte är förvånad. Den avgående presidenten Jusjenkos nationalism har antag allt groteskare former, och detta är väl egentligen bara en bekräftelse på att denna typ av nationalism har varit hans politiska profil. Personligen kan jag bara känna avsmak.

Men det är dock glädjande att se att FEOR‘s fördömande blir en top nyhet på RT.

Share

%d bloggers like this: