viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 3 november 2024

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Hon ser lite trött ut, där hon sitter på en röd resväska. Hennes tår pekar inåt och hon lutar sin haka i sina sammanflätade fingrar. Framför henne brusar bilarna fram på den stora farleden uppkallad efter Maria Konopnicka. På hennes vänstra sida står en lika stor resväska som den hon sitter på, samt en lite mindre resväska avsedd för barn. Ni vet en sådan där resväska i glada färger, med gulliga tecknade djur på, som barn ofta föredrar.

Hon sticker ut, med sin lite uppgivna och rufsiga uppsyn, ty bakom henne råder en helt annan atmosfär. Där syns ett pariserhjul, en förtöjd luftballong som kan ta dig upp för att skåda Kraków från ovan, helgalna gungor som kan både vända upp och ner och ut och in på dig, om det vill sig illa. Ja, här finns massor av sattyg som kan skrämma fram ett skratt hos dig.

Bland de mest beskedliga åkdonen återfinns en liten berg- och dalbana för barn. Och nu kör den runt och runt med en pappa och hans lilla dotter. Det är inte långsökt att tro att de hör ihop med den trötta kvinnan på sin röda resväska. I motsats till kvinnan på resväskan ser pappan extremt road ut. Faktum är att han ser nästan mer road ut än barnet, som med sammanbiten min stirrar målmedvetet framför sig mot en punkt där resan på berg- och dalbanan äntligen (?) tar slut.

Var har den lilla familjen varit, undrar man när man ser dem. Var detta resans mål eller dess oundvikliga slut? Hade de egentligen tänkt sig att åka till Polens största nöjespark Energylandia som ligger i närbelägna staden Zator. (Ja, jag vet, ännu en polsk ort vars namn låter som ett hårdrocksband från sent 1990-tal.)

Nå, dessa frågor får vi aldrig svaret på, för undertecknad trampar snabbt förbi på sin cykel, och börjar egentligen inte tänka på denna scen ur Krakóws vardag förrän långt senare.

(Fotot har, som synes, ingenting med någon av de omnämnda nöjesfälten att göra. Istället får ni titta på mitt nöjesfält – Błonie.)

Dagens anteckning – 2 november 2024

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Sommaren har under hela oktober kämpat förtvivlat för att besegra den annalkande hösten, men idag förefaller det som om sommaren slutligen fått falla till föga och dra till södra halvklotet. Träden har, med sina starka höstfärger, försökt få sommaren att veta sin plats. Men den har framhärdat att det nog kan vara sommar året runt. Det är inte att undra på att man kan hålla med sommaren. Fast helst då i dess mer gästvänliga skepnad, med temperaturer som aldrig stiger över tjugofem.

Mellan det sedan länge uttorkade vattendraget Młynówka królewska och Wisłas biflöde Rudawa knirkar en ensam cyklist fram över en äng. En råka ackompanjerar cyklisten med sitt karakteristiska knarrande läte.

Det känns inte längre orätt att det slutligen har blivit höst.

Dagens anteckning – 31 oktober 2024

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

“Kurant! Jag ska till Kurant”, ropar den synskadade kvinnan rakt ut i folkvimlet på Rynek główny i Krakóws gamla stan. En grupp hjälpsamma ungdomar lotsar henne fram till dörren och in träder hon till det som sedan över 30 år varit musikälskarnas trygga hamn – Musikbokhandeln Kurant. Från högtalarna ljuder jazz, som tillkommit och befinner sig på behörigt avstånd från alla hitlistor.

Här inne kan man, förutom att lyssna på musik med innehåll och själ, dricka kaffe, äta en tårtbit, och koppla av från samtidens larm. Bokhandeln säljer allt från noter till enklare sånger till mer avancerade partitur med konstmusik. Skivbutiken erbjuder en härlig blandning av CD och vinyl med klassisk musik, jazz och folkmusik. Väggarna pryds med konst av lokala konstnärer. Dessa alster är också till salu, vilket är en viktig inkomstkälla för många konstnärer. Och inte alltför sällan bjuder man på levande musik.

Den synskadade kvinnan beställer in en tårtbit och en kopp varm choklad. Från sin plats i hörnet kan hon höra alla trogna kunder som tittar förbi denna eftermiddag, den sista oktober 2024, som också råkar vara sista dagen som Kurant håller öppet. En kraftig hyreshöjning blev slutligen den kula som fick Kurant att stupa. Men det är blott inte bara hyreshöjningen som är orsaken till att Kurant måste kasta i handduken. I gamla stan i Kraków är det turisterna som styr efterfrågan och utbudet och de skyr också allt som är okänt. De väljer hellre välkända restaurangkedjor framför lokala påhitt som Kurant. De tycks inte alls lockas av det okända. Och faktum är ingen av dessa turister kommer att sakna musikbokhandeln Kurant. Hålet efter Kurants sorti kommer snart fyllas med något som denna trygghetssökande krets föredrar.

Den synskadade kvinnan dricker de sista dropparna av den varma chokladen, och torkar försiktigt sin mun. Kvar på bordet står snart bara hennes tomma kopp, ägarna till Kurant kommer att låsa dörren till detta, musiklärarnas paradis, för sista gången. Och en trettioårig kulturinstans drar sin sista stuck.

En artikel i Gazeta Krakowska.

Dagens anteckning – 30 oktober 2024

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Det är nog inte så många som tänker på honom, den där tunne mannen med sitt glesa skägg, som ibland syns på en bänk i Planty i närheten av filharmonin. Där han sitter och röker och askar i sitt medhavda blå askfat av gummi.

Om man nu händelsevis råkar få syn på honom, kommer man nog ana att han registerar allt som sker runt omkring honom. Det förefaller som om han ser allt. Turisterna som tultar fram, trötta efter allt nyupptäckt. Barnen som samlar de färgrika löven, eller som bara skriker för att de inte fått tillräckligt med glass eller uppmärksamhet. Cyklisterna som jagat pilar mellan fotgängarna och de cyklister som rullar fram i sakta mak och låter höstlövens mjuka frasande ackompanjera kedjans knorrande. De unga paren som vänslas på parkbänkarna. Hundarna som är ute och rastar sina mobilförsedda ägare. Munkarna som raskt traskar genom Planty, och som med sina långa tygsjok, inpyrda av kyrkans rökelser, lämnar efter sig spår av något historiskt, avlägset och mystiskt. De äldre damerna som ingen längre ser, men som så gärna vill bli sedda, ja, till och med dem ter det sig som vår rökande man på bänken ser.

Eller så ser han inte allt detta, utan vänder blicken inåt mot en punkt där han kan smaka på en liten stunds avskildhet.

Dagens anteckning – 27 oktober 2024

Category: by sophie engström
Tags: , , ,

(Läsningstid: < 1 minut)

Nu är det inte alls säkert att ni intresserar er det minsta för detta, men eftersom man aldrig kan veta så noga berättar jag ändå att ni måste ta er hela vägen fram över en myriad av cykelvägar, följa Bialuchas lynniga slingrande mellan husen genom för många okända bostadsområden, så som Osielde Ofiserskie, både genom Olsza och Olsza II, Prądnik czerwony, förtjusas av herrgården Dworek Białoprądnicki samt parklivet däromkring, ta er vidare genom områden med små söta hus, förena er med Bialucha igen (som senare övergår till att kallas Prądnik), men nu i grönskande vegetation, innan ni kommer till utkanten av byn Zielonki och ser, eller snarare hör, det buskage av enar, där pjoddarna bor.

Dagens anteckning – 26 oktober 2024

Category: by sophie engström, Centraleuropa, poland
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

När jag flyttade till Kraków var det stora samtalsämnet luftföroreningar. Det ordnades konferenser där till och med Katowice, staden som dittills hade haft Europas sämsta luft, gjorde sig känd som en stad som försökte göra något åt den ohälsosamma luften.

I Kraków var det var inte alls ovanligt att man såg cyklister eller gångtrafikanter med munskydd, rådigt designade efter den tidens tycke för smak.

Sedan kom pandemin och man verkar ha blivit mer oroad över andra föremål som flög runt i vår luft. Alla ålades av nervösa politiker att bära munskydd (under en tid), men det var bara ett fåtal som orkade engagera sig i eventuell design.

När pandemin inte längre skrämde upp oss tillräckligt kom så Rysslands misslyckade försök till fullskaliga invasion av Ukraina. Några munskydd sågs inte längre till och faktum är att munskydd nog står sig slätt mot Rysslands aggressivitet.

Men hur förhåller det sig med luften i Kraków i detta nu? Det kan man undra, en sådan här dag, när solen nästan svämmar över av lyskraft och höstlöven skimrar i sina på en gång starka så som skira färger. Jo, den är dålig. Nå, inte riktigt lika uselt dålig som den var före pandemin, men alltjämt dålig för lungor. Det är inte så att politikerna har legat på latsidan. Man har infört olika regler för att få bukt med koleldningen, men tyvärr har det har gått troll (läs = politik) i frågan, med allt vad sådana charader innebär.

Regeringen i Warszawa är dock inte särskilt intresserad av vare sig munskydd eller luftföroreningar. Deras blickar riktas inte ut i tomma luften, utan mot belarusiska och ryska gränsen, vilket inte är att undra på.

Men det också en helt annan fråga.

—

För att illustrera dagens anteckning får ni njuta av bilder från Botaniska trädgården i Kraków.

Dagens anteckning – 25 oktober 2024

Category: by sophie engström, poland
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Precis innan jag kommer fram till övergångsstället slår det om till rött. Ilsket bromsar jag in cykeln och sätter ner foten med ett irriterat “bamp” på marken. Egentligen gör det mig inget att jag måste vänta en stund, jag har ju inte bråttom någonstans, men jag imiterar min omgivning. En cyklist gör en dödsföraktande manöver och cyklar över gatan strax före alla bilisterna kommer i högsta hastighet, som skjutna ur en kanon eller kanske snarare med eld i baken. Givetvis är det ett cykelbud, som i tusentals cyklar runt i staden, med sina stressade uppsyner och som fullkomligt saknar trafikvett.

Jag skakar på huvudet åt cykelbudet, så där irriterande som vi svenskar ofta gör när vi tycker vi vet bättre än alla andra av jordens befolkning.

Rödljuset ger mig möjlighet att ägna mig åt min favoritsysselsättning, nämnligen att studera folk. På andra sidan gatan har det nu samlats en hoper jäktade människor. Jag vet inte om de verkligen är jäktade, eller om de bara imiterar omgivningen så som jag gör. De flesta tar upp sina mobiler, antagligen för att det spär på bilden av den upptagna och viktiga personen.

Men tre personer utmärker sig. Det är tre herrar, modell äldre. Alla långa, men två av dessa dessvärre endast på bredden. Förutom att de inte tittar på sina mobiltelefoner har de något annat gemensamt. De har alla slokmustasch. Denna ansiktsprydnad är nog på utdöende här i Polen, men ännu går de att skåda i folkvimlet. Orsaken till att vissa män i den äldre generationen har slokmustasch förklaras rimligtvis med Lech Wałęsa. Eller så går det ännu längre tillbaka i tiden, till självaste Kejsare Franz Joseph. Bland yngre män förekommer inte dylik mustasch-typ. De tycks föredra en lite fjunigare typ av mustasch. Kanske börjar den sloka i framtiden, tänker jag.

Hoppsan, nu slår det om till grönt.