viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 11 juli 2025

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Så här års ligger de i stora drivor hos grönsakshandlarna i Polen. Och “de” i det här fallet är de, av polackerna, så högt älskade körsbären. Det är till och med möjligt att de ingen annanstans är så omhuldade och älskade som här. Nå, det är givetvis inte en korrekt beskrivning av verkliga sakförhållande, ty polackerna får i sin kärlek till körsbär konkurrens av exempelvis japanerna, där körsbärsträdens blomning har en särdeles stark position i deras kulturarv. Alla har väl någon gång mött det japanska ordet “sakura”, som just betyder körsbärsträd och körsbärssblommning.

Men jag uppfattar ändå polackerna som särdeles stora och hängivna körsbärsälskare. Kanske går deras kärlek till körsbär att jämföra med vårt svenska svärmeri för jordgubbarna. Nu är det givetvis så att polacker också älskar jordgubbar, men körsbär tycks ändå inta en unik position i det polska medvetandet. Varje affär med lite självaktning har nämligen flera hyllmeter med olika burkar med sylt och marmelad av körsbär. Hemma bakar man kakor med körsbär som viktigaste ingrediens, och man tillreder “kompot”, ett avkok från körsbär, som dricks som måltidsdryck. Alla polacker har någon gång gjort pieroger fyllda med körsbär (pierogi z wiśniami), och enligt min erfarenhet verkar varje polack dessutom säga sig ha en mormor, mamma, eller undantagsvis en morfar eller pappa, som tilllagar körsbärspieroger som ingen annan. Vidare finner vi i min föreställningsvärld att nästan alla polacker dessutom har minst en flaska med Nalewka Wiśniowa, körsbärslikör, stående hemma. Fast ovanstående påståenden bygger väl egentligen bara på rent anekdotiska iakttagelser gjorda av mig.

I vilket fall som helst så har jag, genom polackernas försorg, äntligen lyckats lära mig att uppskatta dessa bär. Mitt förhållande till dem har nämligen sedan urminnes tider varit ytterst komplicerat. Som liten kunde jag exempelvis drabbas av panik om jag upptäckte att en bit choklad innehöll körsbär. Mitt nyvunna intresse för körsbär har också lett till att jag nu faktiskt vet att körsbär faktiskt inte bara ett bär, utan att den också en stenfrukt inom plommonsläktet. Det betyder att körsbäret både är ett bär och stenfrukt samtidigt. Tanken svindlar. Jag har också fått lära mig att ordet för körsbär är snarlikt i praktiskt taget alla europeiska språk. Ja, till och med ungerskan, som annars tycks gå sin egen väg, har ett ord för körsbär (cseresznye) som liknar de andra europeiska språkens ord för körsbär. Och likaså har finskan lydigt låtit sig inlemmas i fåran med sitt “kirsikka”.

I polska språket har man två olika ord för körsbär. “Wiśnia” kallas de körsbär som man oftast använder i matlagning, medan “czereśnie” är de körsbär man ofta äter utan att tillaga. Jag har försökt att få någon reda i skillnaden mellan de båda, men det måste nog till en polack för att klara av att göra den åtskillnaden. Något jag däremot har noterat är att wiśnia ofta säljs utan stjälkar. Således syns på fotot nedan ett utmärkt exempel på czereśnie, tror jag i alla fall.


Dagens anteckning – 28 mars 2025

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Vid Grunwaldzkibron över Wisła blommar redan körsbärsträdet. Varje vår överraskas jag av dess vackra blommiga fysionomi, och hur den låter sina grenar sträcker sig ut mot kyrkan Skałka, kyrkan på klippan som den också kallas. Som om trädet ville omfamna kyrkan. Väva in den i sin blomsterprakt.

Lika säkert som att jag hänförs varje vår av dess prakt, är det att jag varje sensommar och höst glömmer att studera dess frukt. Därmed kan jag inte med visshet säga vad det kan tänkas vara för typ av körsbärsträd. En amatörmässig gissning är dock att det rör sig om sötkörsbär, eller fågelbär, alltså en prunus avium för att slänga sig med latin. Frukterna på dessa körsbärsträd är mycket små och dessutom förfärligt bittra. Det är, som namnet antyder, bara fåglarna som förtär dem.

I Kraków är man för övrigt väldigt förtjust i körsbärsträd. Varje kvarter stoltserar med minst ett körsbärsträd, där dess vita, röda eller rosa blommor mjukar upp vår tillvaro och synintryck. Jag har alltid upplevt det som att det rör sig om flera olika sorters av körsbärsträd, men en närmare undersökning visar att man i Polen bara hyser fyra eller fem inhemska arter och att det blott är sex arter som har introducerats till Polen. Och döm om min förvåning när jag uppdagade att körsbärsträd tillhör plommonsläktet, som i sin tur har inordnats under rosväxter. Med andra ord lär man sig något nytt varje dag.

Nåväl, alla dessa körsbärsblommor för mina tankar självklart till Giacomo Puccinis opera “Madama Butterfly” som hade premiär 121 år sedan. Operan som utspelar sig i körsbärsträdens hemland Japan med en oerhört sorglig handling som kretsar kring olycklig kärlek och fatala misstag, vilket leder till att operans hjältinna, Butterfly, tar sig av daga. Men i operans första akt finner vi istället något betydligt mer livgivande, nämligen scenen där Butterfly möter sin stora kärlek Pinkerton. Scenen jag tänker på är “Quanto cielo! Quanto mar!” (ungefär “så mycket himmel, så mycket hav”). Och det är också i denna scen som körsbärsträdens blommor lovprisas med kören som sjunger “Quanti fior! Quanto mar!/Quanto cielo! Quanti fior!”, vilket betyder “Så mycket blommor! Så mycket hav!/Så mycket himmel! Så mycket blommor!” sådär på ett ungefär (min översättning). Och körsbärsträd är just funtade så att de skapar både himmel och hav med sin blomning.


Om ett bär som älskas av nästan alla

Category: by sophie engström, Centraleuropa, Galizien, Kåseri, krönika, poland, ukraina
Tags: , , ,

(Läsningstid: 2 minuter)

“Detta är väl inte riktigt som i Sverige”, fastslår en vän, om den värmebölja som just nu råder i Lviv med omnejd. Ja, i hela Galizien är det faktiskt stekhett. Nu ser ju inte min vän särskilt oberörd ut heller. Svetten skapar ett vackert pärlband i hans lvivianska panna. Ja, trots att han är född och uppvuxen här, ser han ganska medtagen ut.

Jag har under mina år här varit med om liknande värmeböljor varje sommar. Man borde vara härdad, men varje gång det händer drabbas min skånska fysionomi av förvåning. “Vad fasiken är det här?” säger den bestört, och svullnar upp eller bara är fullkomligt ohanterlig.

Och trots att jag är med om detta varje år, har min hjärna inte heller lyckats tänka ut några knep för att motverka effekten av värmeslag. Givetvis vill kroppen dricka vatten i mängder, men faktum är att det är inte att rekommendera. En annan vän hade en mycket otäck erfarenhet på Kuba. Hon anlände dit mitt i den svenska vintern. Kroppen krävde att hon skulle bälga i sig mängder av vatten. Resultatet lär ha blivit uppblåst, så att säga.

Nå, jag har tursamt nog inte varit med om något liknande. Min kropp tycks inte vilja dricka vatten i den mängden. Däremot ville den häromdagen äta körsbärsglass. Varför den ville det är för mig fortfarande en gåta. Jag hade nämligen ätit körsbär redan till frukost. Slutsatsen blev i alla fall att man bör undvika att äta körsbär till frukost, samt körsbärglass till lunch mitt i en värmebölja. Särskilt om man gillar att ha magen i något sådär balans.

Körsbär är annars ett väldigt uppskattat bär häromkring. Både i Ukraina och i Polen äter man körsbär i fullkomligt absurda mängder. Man nöjer sig inte med det, utan kryddar även spriten med bäret, och pressar ner dess saft i alla möjliga olika produkter. Jag antar att det främst beror på att det är ett lättodlat bär på dessa breddgrader. Jag inbillar mig nämligen att det är svårt att hitta någon annan förklaring. Ja, som ni nog redan förstått så förhåller sig det så att trots att jag bott här väldigt länge så har jag inte blivit vän av körsbäret. Varför jag nu fick för mig att äta ett bär jag egentligen inte uppskattar både till frukost och lunch kan väl bäst förklaras med att min självbevarelsedrift försvagades i den rådande värmeböljan.

Tilläggas bör att det enda körsbär jag verkligen dyrkar är körsbärstomaten. Men jag vet inte riktigt hur den skulle ta sig ut i en glass.

Min svettige vän köper en kvass och sölar vidare i Lvivs värmebölja. Tack och lov att de inte fått för sig att smaksätta den med körsbär… ännu.