Dagens anteckning – 13 september 2026
Category: by sophie engström
Tags: Dagens anteckning, Hoppspindlar
När ni andra hänger er åt att följa olika staplar som flyttas upp eller ner allt efter väljarnas önskan, tänkte jag uppehålla mig vid en liten hoppspindel. Ja, längre än så har jag inte lyckats artbestämma den lilla krabaten på ungefär fyra millimeter som idag hade svårt att slita sig från min närhet. Och eftersom hoppspindlar är en intressant men ack så underskattad insekt passar det ju bra som förströelse en sådan här kväll.
Hoppspindlar är faktiskt den största familjen bland spindlar och utgör hela 13% av hela världens population av spindlar. De består av över femtusen arter uppdelat på ungefär sexhundra släkten, vilket tydligen är mycket i en jämförelse med andra spindlar. Gemensamt för hoppspindlar är att de är väldigt små. Praktiskt taget alla är mellan fyra och tolv millimeter. Deras kroppar är därtill nästan alltid klotrunda och benen dessutom oftast förhållandevis korta, sett ur spindlars perspektiv.
På tal om perspektiv, det är faktiskt något hoppspindlar har, ty de har den stora fördelen att kunna observera hela sin omgivning. Åt alla håll samtidigt. De har begåvats med åtta ögon som sitter strategiskt placerade så att de ger dem total kontroll på allt som pågår omkring dem. Det verkar dock förhålla sig som så att alla ögonen är i par på något sätt, och det är de som sitter mitt fram på deras huvuden (om det kallas så i spindlars värld) som är de mest utvecklade. Med detta ögonpar har de till och med färgseende.
Precis som andra spindlar har de möjlighet att spinna trådar, men de verkar inte använda trådarna för att spinna ett nät. Istället fäster de tråden vid sitt bo, och utför sedan ett slags bungyjump med tråden och hoppar iväg med den för att kasta sig sig över sitt byte.
Och det var också så vi möttes idag, hoppspindeln och jag. Den kom helt enkelt ned svingande från sitt bo och hoppade på mig. Ovetande om krabatens livsviktiga tråd viftade jag till och hoppspindeln hamnade på marken, oförmögen att klättra upp längs sin lina till sitt bo. Sedan satt den där på marken och tycktes spinna på en plan att ta sig upp i trädet igen. Möjligen hade den även något ofördelaktigt att säga om mitt vevande med armarna.
Nåväl, eftersom hoppspindlar har en så oansenlig storlek och därför inte riktigt gör sig på bild, lämnar jag er även med en bild av Wisłas spegelblanka fysionomi.


