viewpoint-east.org

Under den grå himlen har hästkastanjerna i Planty vecklat ut sina blad. De gröna bladen liknar nästan utsträckta händer, som klåfingrigt söker efter något att vidröra. Understundom dallrar de lite räddhågset till, såsom när vårregnets små droppar tränger ner genom trädkronorna.

Det är svårt att föreställa sig Planty utan hästkastanj. Vem skulle då ge skydd mot regn eller solen under de heta sommardagarna? Deras närvaro tycks nästan lika uråldrig som själva Planty, som om de alltid varit här. Men så förhåller det sig givetvis inte. Man har förvisso lyckats fastställa att hästkastanj var ganska vanligt förekommande på ett förhållandevis stort område före den sista istiden, men det skulle bara vara kring Balkan som de överlevde ismassornas framfart. Därav härrör alla dagens hästkastanjer från den regionen. Tidigare utgick man av någon anledning från att trädet kom från Asien, och det skulle dröja fram till 1800-talet innan världens botaniker accepterade tanken på att hästkastanj kom fram Balkan.

Intressant nog är hästkastanjen inte försedd med förmågan att sprida sig på egen hand. De är helt utelämnade till att få vår hjälp till att sätta ett nytt skott. Tidigare kan hästkastanjen dock ha haft någon form av glädje av uroxen, som lär ha spridit trädens avkommor. Men som alla vet dog uroxen ut på 1600-talet.

Det var alltså med människans hjälp som de första hästkastanjerna kom till Centraleuropa, och det i och med den turkiska expansionen på 1500- och 1600-talet. Men när den första hästkastanjen planterades i Planty hittar jag ingen källa som vill uppge. Inte heller finns det någon som säger hur många hästkastanjer som det kan finns totalt i hela Kraków. Däremot går det att få fram att det kan röra sig om upp mot 500 000 hästkastanjer i hela Polen. Det kan jämföras med att det blott finns några tusen exemplar kvar av beståndet på Balkan, alldenstund det är hårt ansatt av skogsbränder och avverkning.

I våra trakter består hotbilden mot hästkastanjen vare sig av eld eller såg, utan av en enventen mal som mumsar på trädets stam. Man vet inte varifrån hästkastanjmalen kommer. Några menar att den kan härröra från Balkan, medan andra avvisar detta lika bestämt. Det står ändå bortom allt tvivel att hästkastanjmalen är någon slags kosmopolit och som dyker upp lite varstans och där den behagar. Under de senaste åren har följaktligen mången hästkastanj råkat ut för denna fasot, och fler lär väl duka under, då ingen bot finns i sikte. Men i Planty har de trots allt ännu så länge herraväldet.