viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 27 maj 2026

Category: by sophie engström
Tags: , , , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Det var i måndags, när jag i tjänsten stod på stationen i Kraków och väntade på en gäst som skulle anlända med tåget från Berlin, som jag hamnade framför det stora gula plakatet som anger tågens planerade ankomster. Dessa gula anmärkningar på tågens förehavanden är ju inte lika vanliga i Sverige som här, så ni har kanske glömt vad de informerar om. Jo, med en nära nog pliktskyldig nit, eller månne neurotisk perfektionism, redovisar de varje station längs med tågens banor samt tidpunkt för dessa uppehåll. Under raderna med de olika ortsnamnen och tidsangivelserna finns också en uppsättning symboler, som artigt står i givakt för att ange om det finns restaurangvagn, om man får ta med sig cykel, huruvida tågen är rullstolsanpassade, om det finns luftkonditionering och så vidare.

Men min uppmärksamhet riktades inte mot dessa små symboler, och inte heller alla olika tidsangivelser som kanske mest bör ses som en rekommendation, utan mot namnen på alla orter som tåget från Berlin hade passerat. Okända och kända platser som oblygt blandade sig med varandra. Ett av ställena som tog tag i mig var Głogów. Ni kanske tycker att ni känner igen namnet från ett tidigare inlägg, men denna ort ska ingalunda förväxlas med Głogówek där Ludwig van Beethoven en gång i tiden kamperade hos greve von Oppersdorff, samt skrev sin fjärde symfoni. Głogów är en helt annan ort, men det den delar med Głogówek att båda namnen är sprungna ur det polska ordet för havtorn, alltså głóg. I Głogóweks fall lär namnet bero på att det i området fanns mycket havtorn, men varför Głogów, som ligger på tåglinjen mellan Berlin och Kraków, har förärats ett namn med samma konnotation som den hos Głogówek, förtäljer inga trovärdiga källor.

Förutom namnet finns det även andra beröringspunkter mellan de två orterna. De grundades nämligen ungefär samtidigt, mitten och slutet av 1200-talet, och de båda ligger i Schlesien, fast de återfinns faktiskt i två olika vojvodskap; Głogów ligger i Nedre Schlesiens vojvodskap och Głogówek i Schlesiens vojvodskap. Men sedan är väl likheterna mellan Głogów och Głogówek inte särskilt stora, då den senare är en liten by utan vattendrag och den förra en mindre stad vid floden Oders strand. Fast Schlesien har de ändå gemensamt hur man än vänder och vrider på det.

Nåväl, när tåget från Berlin väl lämnat Głogów bakom sig är det efter ungefär 30 minuter dags för en annan stad som också nästan har en namne. Jag tänker alltså på Lubin som kanske kan förväxlas med Lublin, men som alla vet ligger Lublin inte på tågsträckan Berlin-Kraków, utan längre österut och snarare på vägen mellan Warszawa och Kyjiv. Och Lubin och Lublin har inte särskilt många gemensamma nämnare förutom deras snarlika namn. Lubin kan däremot stoltsera med att vara ungefär 200 år äldre än sin nästan-namne i öster, som fick stadsrättigheter på 1300-talet.

Men mycket längre än så kommer jag inte i mina funderingar, ty nu pustar tåget från Berlin in på stationen i Kraków och ut ur dess innandöme väller en brokig skara av resenärer vars okända anletsdrag flyter samman till en enda röra och skapar en massa associationer till folk man kanske känner, utan att jag för den delen lyckas finna den kända gästen bland dem tåget burit med sig. Men tursamt nog är gästen mer observant än jag och vi lyckas sålunda leta oss fram till varandra i myllret.

Stationen på bilden har ingenting med stationerna som omnämns i Dagens anteckning att göra


Dagens anteckning – 4 december 2024

Category: by sophie engström
Tags: , ,

(Läsningstid: 3 minuter)

Det är ju givetvis förfärligt, men det måste medges att man har blivit en sådan där torr typ som tänker på Ludwig van Beethoven nästan dagligen. Ja, jag skulle till och med kunna tillstå att jag tänker på honom dagligen. Detta innebär dessvärre att jag dessutom tänker på den olyckssalige Napoleon Bonaparte nästan lika ofta. De två går ju på många sätt hand i hand. Fast jag vet inte om det där senare, Ludwig van Beethoven skulle nog inte alls vilja hålla Napoleon i handen, och inte för att han behövde det heller. Han redde sig själv, så att säga.

Nåväl, denna torra syssla, alltså att tänka på Beethoven, innebär även att jag hör Elmer Diktonius röst inne i mitt huvud, ja, faktiskt nästan varje dag. Se nu inte så bekymrad ut, allt har en mycket rimlig förklaring. Elmer Diktonius läste nämligen in sin dikt “Beethoven i Hammarby“, och denna inspelning har sedan jag hörde den första gången liksom hängt med bland mina hjärnvirvlar. Beethoven var nu faktiskt aldrig i Hammarby, förutom i Elmer Diktonius fantasi, vilket förstås var fint, men det får mig att undra om Beethoven någonsin besökte dagens Polen, och hör och häpna, det gjorde han.

År 1806 var han på resande fot tillsammans med prins Lichnowsky (1761-1814) i Schlesien, och de tillbringade en tid tillsammans på prinsens residens i Opava, som ligger i dagens Tjeckien. En del källor gör gällande att Beethoven under denna resa egentligen var på flykt undan Napoleon. (Beethoven hade tidigare hyllat Napoleon, men år 1806 hade han inte mycket till övers för den franske kejsaren.) Nå, det ena ledde till det andra, och plötsligt var han gäst på slottet i Głogówek, som ligger i dagens Polen.

Slottets ägare var vid denna tidpunkt greve Franz von Oppersdorff (1778-1818), som lär ha varit mycket förtjust i Joseph Haydn. Men mycket tyder på att han även vurmade för nämnde Beethoven. Under sitt besök på slottet i Głogówek gav Beethoven flera konserter, eftersom greven hade en egen orkester. Ett av alla verk som framfördes var Beethovens andra symfoni (op 36). Familjen ska under flera år ha bevarat det klavikord som Beethoven spelade på under sitt besök.

Men berättelsen om Beethoven i Polen slutar inte här, enär greve Franz von Oppersdorff erbjöd Beethoven en ansenlig summa pengar för att skriva en symfoni tillägnat greven själv. Det finns många teorier om vad som hände därpå, och ett som är säkert är att Beethoven egentligen redan hade inlett arbetet med sin femte symfoni. Tanken kan ha varit att avsluta arbetet med den under resan tillsammans med prins Lichnowsky. Men det var inte femman har tillägnade greve von Oppersdorff, utan istället hans fjärde symfoni (op 60). Varför han inte tillägnade den femte symfonin till greven är höljt i historiens dunkel, men kanske berodde det på att greve Franz von Oppersdorff var, som nämndes ovan, mycket förtjust i Haydn, och den fjärde symfonin är inte lika känslomässigt stark såsom den femte, vilket innebar att den fjärde passade grevens sinne för musik bättre.

Så var det med berättelsen om Beethoven i Polen. Nåja, kanske inte riktigt lika underhållande som Elmer Diktonius dikt om Beethoven i Hammarby. Men ändå.


Beethoven år 1806.


Slottet i Głogówek.


Elmer Diktonius dikt “Beethoven i Hammarby”.