viewpoint-east.org

Natten gör sig redo att lägra staden. Runt kyrktornen och över Wisłas svarta kropp skymtar stundtals fladdermössen till. Med sina snabba vingslag flyger de spänstigt i jakt på sina byten. Deras små kroppar antecknas tydligt mot himlens kvardröjande blå färg. Blå timmen kallas som bekant stunden då några få vilsna solstrålar från andra sidan horisonten ännu lyckas hålla kvar i det övre lagret av atmosfären. Och för att nå oss måste de tränga igenom ozonskiktet, som girigt slukar de röda och oranga tonerna. Men de blå lyckas ta sig vidare och därav färgas himlen djupt blå under den stund som färgen har namngett.

När man står där och ser efter de sista resterna av den dag som varit, är det lätt att få för sig att den blå timmen verkligen ska sträcka sig över en hel timme, men de som studerat den blå timmens olika stadier har också noterat att den blå timmen är mycket kort. Faktum är att den inte ens orkar hålla sig vid liv mer än sisådär tjugo minuter.

Annat är det med den gyllene timmen. Den kan under vissa årstider faktiskt hålla ut nästan hela sextio minuter, innan den måste lämna över stafettpinnen till sin alltså lite vekare blå kusin, som alltid besegras av den svarta natten. Och ikväll på Piłsudski-bron kunde jag faktiskt studera en sådan överlämning, när den gyllene timmens sista strålar gjorde sin sedvanliga, smått koleriska, sorti.

Å andra sidan kan man ju mena att den blå timmen ändå måste ha något slags släktskap med med den blå färg som utgör dagsljusets himmel. Och faktum är att de faktiskt är släkt på något vis, men eftersom mina kunskaper i fysik är mycket bristfälliga lämnar jag ett längre resonemang om detta dithän.

Men nu känner jag känner mig nödgad att tillägga att dessa associationer under dagens anteckning inte har någonting att göra med politisk färgsättning, om nu någon av er trodde det.