Fading colors
Category: by sophie engström, photography
Tags: Lviv
Some pictures from Lviv • Lwów • Leopolis • Lemberg
Autumn 2015
Shot by me and with my Olympus OM-1
Film: Film for film cameras Kodak 250D
Category: by sophie engström, photography
Tags: Lviv
Some pictures from Lviv • Lwów • Leopolis • Lemberg
Autumn 2015
Shot by me and with my Olympus OM-1
Film: Film for film cameras Kodak 250D
Category: by sophie engström, music, ukraina
Tags: Lviv, Turism
En av de saker jag uppskattar mest med ukrainska julen är Dominikanska katedralens körfestival, där ukrainska julsånger (Колядки) framförs av olika körer. Igår hade jag turen att få lyssna till en kör med blinda deltagare. De hade väldigt vackra och klara röster. Körledaren, som stod bakom kören istället för framför, hade dessutom flera innovativa arrangemang på julsångerna.
Tyvärr har jag missat kören Soli Deo. Jag har aldrig fått möjlighet att lyssna till dem live.
Två timmar med ukrainska julsånger:
Category: ukraina
Tags: ukrainsk jul
Nu när julen lider mot sitt slut i Sverige, inleds det ukrainska julfirandet. Det är den bästa juletiden, tycker jag. Kanske för att den inte innebär några “måsten” för mig. Och för de fantastiska sångerna. Det finns inte några julsånger som är så vackra som de ukrainska. Hutsulernas julsånger tillhör dock mina absoluta favoriter. Detta gränslandsfolk som lockar mig alltmer.
Category: by sophie engström, movies, poland
Tags: film, Ida, Piotr Sawicki, Polen
Jag har dröjt länge. Dröjt länge med att se Ida. Jag undvek henne. Ville glömma att jag borde. Sedan Euromajdan har jag haft svårt att koncentrera mig på film. Jag har helt enkelt inte alls uppskattat formen. Jag har känt mig passiv, matad. Det är av den orsaken jag väntat med att se Ida. Jag ville inte rata henne. Jag ville kunna se och höra berättelsen. Och igår var den dagen.
Och självklart blev jag överväldigad. Särskilt av fotografiet. Varje bildruta kunde vara en stillbild. Varje bild talade ett eget språk. Berättade nya historier. Utan Łukasz Żal och
Ryszard Lenczewski fotografi hade filmen inte träffat lika rätt. I alla fall för mig. De gav mig en tidsresa. En inblick. Jag nästan kände dofterna av landsbygden. Åkern och skogarna. Surkålen på restaurangen, eller den sötaktiga doften av sprit, dagen-efter.
Fotografiet i Ida fick mig dessutom att tänka på en utställning jag besökte på Krakows fotografiska museum av fotografen Piotr Sawicki. Bilderna, som var tagna mellan åren 1968-98, skildrar livet på den polska landsbygden. Människorna, djuren, naturen, husen. De skildrar hur den brutala vintern besegras av en motsträvig vår, och vår älskade sommar förfäktas av höstens starka vindar. Jag drabbades så av hans närvaro. Nerv. Medkänsla. Oräddhet. Hans medkännande nyfikenhet. Och hur hans nyfiken återspeglas i de ansikten han skildrar. Det finns bilder där som jag aldrig glömmer. De är med mig för evigt.
Så som Ida.
Category: by sophie engström
Tags: Lviv
Tolvslaget i Lviv var magiskt. Förtrollande.
Ett påbud från stadens ledning att begränsa fyrverkerierna, efterlevdes faktisk. Strax före tolvslaget gick jag ut till den krispiga vinterkylan på balkongen.
Det var helt tyst. Staden låg som i slummer. Men så hörde jag något. Några bjällror närmade sig. Och hovslag mot kullerstenen. Kanske ett ekipage med häst och vagn på väg hem från julmarknaden.
Sedan slog rådhusets klocka de tolv slagen. Ett nytt år. 2016. Och stadens centrum var tyst. Jag var tyst. Lyssnade till slagen. Lyssnade till det nya året.
Category: by sophie engström
Gott nytt år!
Szczęśliwego nowego roku!
З Новим роком!
С Новым годом!
გილოცავთ ახალ წელს!
שנה טובה
Vykortet är från Polen år 1902 och på det står det “Serdeczne życzenia noworoczne”, vilket skulle kunna översättas med “Uppriktiga/innerliga nyårshälsningar”. Och det är precis det viewpoint-east önskar Er alla!