En varm vind leker över det stora fältet Błonie. Den ruskar lätt om grästuvorna, som för att väcka dem, far sedan vidare för att varsamt virvla upp några löv som ligger och latar sig. Den rusar milt till nästa anhalt där den ruskar om någons hårsvall. Men dess huvudsakliga uppgift denna söndagseftermiddag förefaller ändå vara att låta ett dussintal drakar sväva upp mot skyn. Men dessvärre är vinden inte alltid tjänstvillig. Vissa drakar lyckas aldrig övertala vinden om att bära dem. Trots ihärdiga försök som involverar diverse pilande och skuttande över fältets tuvor.

Man skulle kunna tro att flyga drake är nästan lika gammal företeelse som vi människor. Att flyga verkar ju ha varit något som alltid har förundrat oss. Och drakar har dessutom förekommit i många av våra äldre sagor och sägner. Men de första drakarna kom faktiskt till Europa först med Columbus på 1400-talet. Och det blev inte heller någon riktigt framgång för dem. Måhända skrämde dessa tingestar européerna. Det skulle faktiskt dröja till 1800-talet innan drakflygning blev ett vanligt förehavande bland vuxna som barn i Europa.

I Kina var man emellertid inte lika lättskrämd och där syntes de första drakarna lyfta mot skyn för över 2500 år sedan. De första bryggdes av trä och det skulle dröja ytterligare något århundrade innan man började bygga drakar av papper. Då började man också använda drakar för att signalera, mäta avstånd eller vind och till och med lyfta människor.

Kineserna gav dessutom drakarna ganska tidigt det utseende vi förväntar oss att de ska ha idag, alltså en rektangulär med en svans, och de dekorerades ofta med olika mytologiska väsen. Men man lät givetvis också bygga drakar med andra former. Den enda begränsningen tycks ha varit fantasin och möjligheten också ekonomin. Under vissa epoker lät man förresten även förse drakarna med en egen ljudvärld. Man fäste exempelvis flöjter av bambu, olika visselpipor eller snören på drakarna. Det måtte ha varit ett herrans oväsen.

Något sådant förekom inte under eftermiddagens draksammankomst på Błonie. Det var en förhållandevis tyst samling människor, som riktade sina leenden ansikten mot himlen. Och drakarna, ja, de lät blott undslippa några försynta flax. Så som drakar gärna gör.

—

Dessvärre fastnar inte drakar på bild, så ni får tro mig på orden att det var en magnifik syn.