I högra hörnet av en målning av den svenska landskapskonstnärinnan Josephina Holmlund (1827-1925) skymtar en bullig fysionomi fram som tydligen ska föreställa resterna av den medeltida borgen Kärnan i Helsingborg. När målningen tillkom under mitten av 1800-talet stod Kärnan i ruiner och blott som en skugga av sina fornstora dagar.
Den första borgen på platsen tillkom dock troligen redan på vikingatiden, och det rörde sig om flera olika borgar och flera av dem byggdes på 980-talet efter beslut av Harald Blåtand. Helsingborg nämndes första gången 1085, och i detta fall betyder “borg” inget annat än just borg (och inte som i gårdagens anteckning där “borg” härleds till “brant klippa”).
I början av 1100-talet byggde man två kortlivade torn av standsten, men dessa revs av oklar anledning och fick istället ge plats åt ett nytt torn som byggdes på order av den danske kungen Erik Menved. Det är också troligt att denne kung bodde i tornet, som strax omgavs av en mur med tillhörande befästning och till och med en kyrka. Man har länge trott att Kärnan byggdes först i slutet av 1300-talet, men med ny teknik har man kunnat konstatera att tegelstenarna kommer från tidigt 1300-tal.
Kärnan skulle tillsammans med Kronborg på andra sidan sundet få en stor betydelse i det kungariket Danmark, då man med hjälp av dessa båda borgar kunde ta tull av alla skepp som passerade. Och så skulle det vara ända till freden i Roskilde 1658, då Skåne föll i svenskarnas händer. Kanske stack den gamla danska borgen ögonen, ty Karl IX beslöt att riva borgen. Det skulle ta över ett år innan fästningen var nedmonterad, men man lät alltså tornet Kärnan stå kvar. Man ville väl påminna skåningarna om hur illa det kunde gå om man satte sig upp mot Stockholm. Men det var också så att Kärnan fungerade väl som fyr för sjöfararna och på dess topp placerade man dessutom en väldig svensk flagga. Möjligen för att reta danskarna på andra sidan sundet. Men trots att Kärnan användes som en slags fyr lät man byggnaden förfalla.
I mitten på 1700-talet överlät Sveriges regering Kärnan till Helsingborgs stad, men jag vet inte om det var särskilt goda ägare av denna kulturhistoriska klenod, ty man lät förfallet fortgå till slutet av 1800-talet, då ingen mindre än arkitekten till Helsingborgs rådhus, Alfred Hellerström, fick i uppdrag att rå om arbetet med att restaurera Kärnan. Sin vana trogen lät Hellerström förstärka känslan av medeltida riddarromantik och därför står nu Kärnan på sin höjd och ser lite ut som något som passar som kuliss i en kostymfilm med riddare.
Nåväl, fokus för målningen är dock inte alls Kärnan, utan den Essenska villan, även kallad Konsul Olssons villa efter den konsul som bodde där i nästan 50 år. Villan byggdes ungefär samtidigt då Josephina Holmlund satt på landborgen och målade ett porträtt av staden, som både är sig lik och väldigt olik på en och samma gång.
