viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 2 juni 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Så här års går det inte en dag utan att jag sätter i mig några gubbar. Ja, man skulle nästan kunna kalla mig gubbslukare. De flesta gubbar låter jag dock helst bli att sluka, eftersom de inte låter sig väl smaka. Inte heller jordgubbar låter särskilt aptitretande (för vem vill sätta i sig jordiga äldre herrar?), men trots det har jag svårt att låta bli dem. Jordgubbarna, alltså.

I begynnelsen var faktiskt inte jordgubbar just jordgubbar utan parksmultron. De senare ska inte förväxlas med skogsmultron, som tydligen är något annat. Ordet jordgubbar, som alltså beskrev parksmultron, finns hursomhelst belagt i svenskan sedan 1600-talet. De första jordgubbarna togs dock inte fram förrän på 1700-talet, och kallades inledningsvis för ananassmultron. Även detta namn kan leda till en förväxling, och då till annansjordgubbar som är en slags vit jordgubbe som likaledes togs fram under 1700-talet. Det finns faktiskt de som bestämt hävdar att annansjordgubbar är den äldsta sorten av odlade jordgubbar.

Nå, även i andra språk tycks jordgubbar ha en tendens att skapa förvirring, såsom i ukrainskan. I västra Ukraina ligger nämligen en stad kallad Truskavets. Enligt vissa källor kan stadens namn härledas till truskawka som är det polska ordet för jordgubbar, eller det västukrainska ordet truskavky (трускавки). (Många ukrainare föredrar dock polynytsi – полуни́ці.) Fast många bedömare gör faktiskt gällande att detta en felaktig slutsats, ty Truskavets kan enligt dem härledas till ett slaviskt familjenamn eller månne till det litauiska ordet för salt (druska) då det kan ha funnits saltkällor i området. Och det är också en mycket troligare förklaring, enär Truskavets faktiskt fanns långt innan de första jordgubbarna såg dagens ljus.

Truskawka/truskavky, som alltså jordgubbar heter på polska och likaså för en del ukrainare, har också en intressant etymologi. Man tror nämligen att ordet har ett onomatopoeiskt ursprung som syftar på det prasslande ljud som uppstår när man rör vid sträva blad. Tänk där ser, eller kanske snarare, hör man.


Dagens anteckning – 1 juni 2026

Category: by sophie engström
Tags: ,

(Läsningstid: 2 minuter)

Precis där solen har letat sig in mellan trädens kronor syns ett perfekt litet hål i trädstammen. Hålet är så felfritt runt att man skulle kunna tro att det tagits fram och räknats ut av avancerad teknik, med möjlig inblandning av AI. Men som alla vet kan även naturen åstadkomma perfekt symmetri, som när den mindre hackspetten hackar ut ett hålrum i träden åt sina ungar. Och ser man på, där kommer faktiskt en mindre hackspettshanne tassande uppför trädstammen och närmar sig hålet, varifrån man nu kan höra ett oregelbundet pipande från de hungrande ungarna. Men så upptäcker hannen att han fått oönskad uppmärksamhet, alltså min, och han flaxar sålunda resolut iväg under trädkronornas beskydd.

Men i grannskapet finns det månne ytterligare en ömmande fader, ty mindre hackspettar ägnar sig ibland åt polygami. I de mindre hackspettarnas värld innebär det att honan sällskapar med två hannar. Man vet faktiskt inte riktigt av vilken anledning som mindre hackspettshonor idkar polyandri, som det kallas när honor kilar stadigt med två hannar. Källor anger att det kan vara ett led i att förstärka arten efter någon tillfällig olägenhet som förorsakat minskningar av antalet mindre hackspett. Genom att vara tre som värnar ungarna har deras avkommor bättre förutsättningar att överleva tills dess att de är beredda att lämna boet. Dessutom förhåller det sig som så att det är hannarna som värmer ungarna under natten och det torde vara trevligare att vara två om den uppgiften, eller hur?

Mindre hackspettar har även andra intressanta egenheter, såsom att båda könen har liknade läten. Under vinterhalvåret kan man höra deras karaktäristiska kikikiki-läte i skogarna. Det kan möjligen uppfattas som lite hotfullt, men det är tydligen mest bara lite kallprat mindre hackspettar emellan. På våren sätter de även igång att trumma och de är riktiga mästare på att hitta goda föremål som ger extra förstärkning åt deras trummande. En återkommande resonansbotten som mindre hackspettar föredrar är döda grenar eller ihåliga träd. Varje trumsolo består av tio till trettio slag som pågår i någon sekund. Sedan tar de paus en kort stund för att sedan upprepa samma monotona solo. Ja, sådär kan de hålla på.