Nu är jag sällan lugn som en filbunke, utan har ständigt olika episoder av mer eller mindre explosiva dramer. Men oftast slipper omgivningen bevittna dessa fasor, ty de pågår vanligen väl inneslutna i mitt inre. Men det finns tillfällen då jag inte lyckas hålla masken, som när jag får syn på en fästing. Häromkring är de dessvärre förhållandevis vanligt förekommande, så det ger anledning till skiftande reaktioner med tillhörande fysiska uttryck, så som vrål, olika mindre rytmiska danssteg och så vidare.
Det är tyvärr mycket oklart varför jag fruktar denna futtiga insekt så till den milda grad, enär jag – mig veterligen – aldrig blivit biten. Men oaktat detta känner jag icke förty en närmast bestialisk skräck för fästingar. Ibland får jag till och med för mig att de inte förtjänar att få existera jämsides med mig, men det är ju givetvis helt orimligt, emedan de har funnits mycket länge än vi människor.
För några år sedan gjorde man nämligen en häpnadsväckande upptäckt. I en bärnsten, där en fjäder från en dinosaurie hade förevigats, hittade man en oansenlig liten varelse. När de studerade det lilla krypet närmare såg forskarna till sin förtjusning att det rörde sig om en fästning. Ja, det är sant. De blev förtjusta, då de ansåg att det var en synnerligen trevlig upptäckt. Det som gjorde upptäckten anmärkningsvärd var att forskarna kunde dra slutsatsen att fjädern och fästingen var ungefär 99 miljoner år gamla. Våra (eller snarare “era” för mina är de rakt inte) fästingar har alltså anfäder hundra miljoner tillbaka i tiden. Tänk bara så mycket blod de druckit, de små vampyrerna.
Som jag skrev finns det väldigt många fästingar häromkring. Nu vet jag inte om det de facto finns fler än i Sverige, men med tanke på att skog och mark oftare har en frodigare grönska än den i Sverige (och fästingar trivs ju i sådana miljöer, vem gör inte det förresten) så det inte helt otroligt om det förhåller sig som så. Därav är jag alltid extra vaksam när jag befinner mig i naturen, och faktum är att jag månne är löjeväckande vaksam.
Men dessvärre finns fästingar inte bara i naturen. De finns faktiskt i en mänsklig upplaga också. Ja, nu syftar jag på dem som heter fästing i efternamn, eller rättare sagt Kleszcz som det heter på polska. Det ska tydligen röra sig om 3000 personer och de är spridda över alla vojvodskap i Polen, med majoriteten boende i Schlesien och Lillpolen. De första dokumenterade fallen av personer som heter fästing i efternamn härrör från 1400-talet. Sedan har de alltså spridit sig över hela landet. Och det ska även finnas två i Sverige som bär det efternamnet, så se upp!
