När jag idag gick en promenad, på flykt undan min tentarättande hjärnhalva, snubblade jag en aning förvånat över en grupp av blåeld, som envetet och ståndaktigt stod givakt i backen. Styva i korken, som de i allmänhet är, hade de tagit en liten glänta i skogsdungen i besittning. Denna resliga ört kan bli över metern hög och om det vill sig riktigt illa kan de ta mark från all annan växtlighet. På vissa platser på vår jord lär den vara så till den milda grad ihärdig med sitt växande att den anses vara invasiv.
Nåväl, eftersom jag är svensk fördes mina tankar vid synen av dessa örter genast ut ur växtriket och till porslin, eller närmare bestämt till Hertha Bengtson, och hennes skapelse blå eld från 1950-talet. Detta vackra porslin förgyller många av mina barndomsminnen från min mormors hem, där blå eld intog en särställning och priviligerad position både på matbordet och i medvetandet.
Hertha Bengtson föddes i Ysane i Blekinge 1917. Hon kom från ett ganska fattigt hem och när hon uppvisade prov på stor skicklighet i teckning avfärdades det av familjen som nys. Men Hertha gav sig inte, utan knogade på och hittade slutligen en kvällskurs där hon fick utveckla sina färdigheter som tecknare och formgivning.
Hennes ansträngningar gav frukt och hon fick en provanställning på Hackefors porslinsfabrik i Linköping, och bara tre veckor senare erbjöds hon fast anställning. Hertha avancerade snabbt och efter något år blev hon chef för sin avdelning. Men hon sökte sig snart vidare till det mer prestigefyllda företaget Rörstrands porslinsfabrik. Det var också där som hennes öga för nyskapande formgivning skulle ges utrymme att frodas. På Rörstrand skulle hon förutom “blå eld” även skapa legendariska “koka”, “ceylon” och “rosmarin”.
Trots att hon gavs möjlighet att utvecklas på Rörstrand valde hon att byta arbetsplats ytterligare en gång, och nu satte hon sin kosa mot Höganäs Keramik. Under sin tid i denna skånska metropol återfinns en serie kallad “jasmine” med vilken skulle ge henne internationellt erkännande. Men efter fyra år blev hon helt oväntat uppsagd. Källorna är förtegna om orsaken, men det kan ha rört sig om någon slags gräl om hennes kontrakt.
Hertha var nu arbetslös för första gången i sitt liv, men inte hängde hon läpp för det. Nej, hon gav sig istället ut på kontinenten, närmare bestämt till Tyskland och porslinsfabriken Rosenthal. Hon skulle arbeta i Tyskland i över tio år, innan hon slutligen återvände Höganäs där hon hon levde sina sista år.
