Det måste erkännas att jag är lite av en morotsaktivist. Nu syftar jag inte på att jag skulle ingå i någon aktivistgrupp som sysslar med konsumentaktivism och tokhandlar av något företag för att gynna dem (vilket enligt Wikipedia kännetecknar en morotsaktivist). Nej, jag är morotsaktivist så tillvida att jag faktiskt äter morötter nästan dagligen. Det har blivit så, dock inte av födsel och ohejdad vana, utan beroende på att de är lätta att få tag på, samt att deras uppsyn alltid gör mig munter av någon anledning. Kanske beror det på deras vackra brandgula färg.
Och det kom därför som något av en överraskning för mig att morötter inte alls var brandgula i begynnelsen. De första morötterna som tittade upp i myllan i dagens Afghanistan för sisådär 3000-2000 år sedan lär nämligen ha varit mörklila och bestod av flera grenar istället för en bastant rot som idag. Men någon gång under 1600-talet på den nederländska landsbygden lär moroten ha behagat att skapa en mutation som ledde till att de fick den skepnad som dagens brandgula har. (Jag vet att det idag finns massor av morötter i allsköns färger, men här avhandlas den traditionella moroten.) Och några av er höjer kanske lite på ögonbrynen när ni får veta att man i begynnelsen inte odlade morötter för rötternas skull, utan för sina aromatiska blad. Ja, det gör man ju förresten fortfarande, ty både fänkål och persilja exempel på morotväxter.
Men att morötter är nyttiga är däremot ganska oomstritt. Med sitt höga innehåll av karoten och A-vitaminer ska de bland annat påverka hy, hår och naglar i positiv riktning. Jag försöker föreställa mig kan hur jag skulle se ut om jag inte åt morötter, ty sanningen att säga är mitt hår, hy eller naglar inte något att yvas över. Däremot är det en seglivad, om än ej särdeles gammal, myt att morötter skulle ge bättre syn. Myten härrör från andra världskriget, då den brittiska armén spred ett rykte att deras piloter hade oerhört bra mörkerseende och därför lyckades så bra med sina bombröder över Tyskland. Och orsaken de angav var att de brittiska piloterna skulle mumsa på ofantliga mängder av morötter. Men det finns tydligen ingenting som tyder på att man får bättre mörkerseende efter att ha proppat i sig morötter.
Man brukar förövrigt dela in morötterna i tre kategorier; de som skördas tidigt på försommaren, de som tas ur jorden på sommaren och de som får vänta till hösten med att skördas. Alla tre sorterna har sina fördelar, men så här års är det en särskild njutning att få kalasa på kokta försommarmorötter med en liten klick smör på. Och det var också det ödet som de avbildade morötterna mötte.
