Dagen har lunkat på i en sådan fart som bara ihåligt snöande och en lätt förkylning kan åstadkomma. Med andra ord kommer den inte gå till världshistorien som den mest betydelsefulla av dagar för mig, om nu något av det jag företar mig kommer att föras till någon ihågkommen historia. Men på dagens datum har det faktiskt förekommit sådant som skulle visa sig gå till världshistorien, så som att Robert Schumanns (1810-1856) violinkonsert i D-moll (WoO 1) framfördes för första gången på denna dag år 1937. Ja, du läste rätt. Det var faktiskt först 81 år efter Schumanns död som verket spelades inför publik den allra första gången.
Konserten tillkom hösten 1853 och tillägnades violinisten Joseph Joachim, en virtuos som tillhörde sin tids främsta solister. Han var nära vän med flera av dåtidens stora tonsättare däribland Johannes Brahms, även om de stundtals låg i luven på varandra. Schumann fick höra verket framföras med nämnda violinist som solist, men den tillställningen var inte publik och det verkar som att bara Robert Schumann, och möjligen hans fru Clara, närvarade. Några månader senare skulle Robert Schumann försöka ta sitt liv och detta ledde att Joachim fick för sig att verket innehöll morbida drag och han vägrade därmed spela det inför publik. Joachim gömde därför partituret bland sina ägor till sin död, och i sitt testamente beordrade han att det inte skulle spelas förrän 100 år efter Robert Schumanns död.
Partituret hamnade på det statliga biblioteket i Berlin. Där låg det och samlade damm, vilket det skulle göra än idag om det inte vore för att Joachims syskonbarnbarn, violinisten Jelly d’Arányi (1893-1966), skulle besöka en seans i London år 1933. Under denna seans dök tydligen Robert Schumanns ande upp och krävde att violinkonserten skulle framföras. Problemet var bara att Robert Schumanns ande glömde säga var partituret befann sig och därför blev man tvungen att hålla ytterligare en seans för att försöka få Joseph Joachims ande att säga var partituret kunde finnas. Av någon anledning ska Joachims ande ha avslöjat var det fanns. Han glömde kanske att titta i kalendern, ty seansen hölls hela två decennier innan 100-årsdagen av Schumanns död var ett faktum.
Det skulle dock dröja några år innan någon visade ett intresse för Schumanns violinkonsert. 1937 skickades partituret till violinisten Yehudi Menuhin (1906-1999). Han spelade genom konserten och förkunnade att verket var ett mästerverk och en pusselbit som hade fattats konstmusiken. Hans plan var att sätta upp konserten i USA, men i Nazityskland fanns det de som menade att Schumann tillhörde dem och därför skulle konserten uruppföras i Berlin. Eftersom Yehudi Menuhin var av judisk börd kunde han inte komma i fråga som solist, utan det framfördes istället av en Georg Kulenkampff vars eftermäle främst förknippas med hans samröre med nazisterna. Menuhin skulle under 1937 dock framföra konserten vid flera tillfällen i USA, och Jelly d’Aranyi skulle också vara solist vid första uppförandet i London.
Det skulle dock dröja innan Schumanns violinkonsert skulle leta sig in på standardreportoaren och sanningen att säga har jag aldrig fått höra den levande.
—
Bilderna visar i tur och ordning Joseph Joachim, Jelly d’Aranyi och Yehudi Menuhin
