Jag blir ofta imponerad av ukrainsk påhittighet. En slags enveten överlevnadsstrategi som jag aldrig mött någon annanstans. En klurighet som jag ofta avundas ukrainarna. Som till exempel som när man behöver pengar för att göra det man vill. Istället för att beklaga sig över att alla pengar försvinner (ner i fickorna på dem som inte behöver mer) så kommer man på ett sätt skramla ihop tillsammans. Det är en kollektivism som inte längre existerar i exempelvis Sverige.
Nedan ett exempel på denna fiffighet. Man ber helt enkelt turisterna om hjälp att sprida kunskap om Lvivs förträfflighet. Och efter ett besök i Lviv är de självfallet rätt skaffade att förstå vikten av att låta denna pärla bli känd för fler.
