Viola – viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

Under min promenad genom skogen Las Wolski upptäckte jag plötsligt några pigga blå violer som samsades med en grupp vitsippor om en glänta mellan träden. Solens strålar strilade genom trädens ännu bladlösa grenar, som tillsammans skapade ett bekant vårlikt raster av mörker och ljus på marken. Jag studerade de små blommorna ingående, men dessvärre blev jag inte klokare för det. Min kunskap om flora är nämligen inte riktigt lika diger som den om fauna (som förvisso inte heller är särskilt omfattande), så det enda jag lyckades fastslå var att det rörde sig om en viol. Inte ens efter att ha rådfrågat Wikipedia blev jag klokare. Är det månne lundvioler eller skogsvioler som syns på bilden? Någon mer kunnig kan kanske svara på den frågan.

Violer, tänkte jag, så intressant namn. Ty mina tankar hade plötsligt färdats iväg mot viola, som är det latinska namnet på dessa små blomknyten. Har det någon koppling till instrumentet viola, grunnade jag vidare. Det är nämligen inte helt säkert varifrån namnet på instrumentet viola härstammar. Det finns teorier som säger att det kan vara sprunget ur vitula, som var ett medeltida ord för stränginstrument. Men vad vitula i sig kommer från vet man inte. Kanske har ordet ett samband med en romersk gudinna, med samma namn, som ansågs förkroppsliga glädje (samt även liv från ordet “vita”). Vitula har även en verbform på latin, vilken lyder “vitulari” och ska betyda att fira eller jubla. Men hör och häpna, vitula kan faktiskt även betyda “kalv”, vilket ger att vitulari skulle därför kunna översättas med att dansa som en kalv, eller liknande.

Det finns de som menar att violan utan tvekan har fått sitt namn från kalvar, eftersom violans strängar tidigare framställdes av kalvars tarmar. Men lika många verkar förkasta denna teori och mena att det har med den romerska gudinnan att göra. Hur det än är med detta har instrumentet viola ingenting med violens (alltså blommans) namn att göra. Ty man tror istället att namnet på blomman kan härröra från ett utdött språk som talades någonstans kring Medelhavet för (jag vet inte hur) länge sedan.

Men trots att det inte finns något som helst samband mellan instrumentet viola och violen, blev jag nästan tvungen att ta ett glädjeskutt, likt en kalv, efter att sett de små violerna. Men bara nästan.

(Läsningstid: 3 minuter)

Tornseglarna har nu tagit över ljudbilden i mitt kvarter. De glider svepande mellan huskropparna och deras tjut sprider sommarglädje över vår tillvaro. De dominerar så till den milda grad att de även flyttat in på detta CD-omslag med musik av Johannes Brahms. Men på nämnda CD finns egentligen inte mycket av spirande munterhet, ty tonsättningarna på CD:n tillkom under Brahms sista år i livet, under en tid då Brahms erfor att döden skulle komma även till hans boning.

Sechs klavierstücke (op 118) består av sex pianostycken och tillägnades Clara Schumann efter hennes död (1896), men han inledde arbetet redan tre år tidigare. Trots att det svävar ett vemod över de sex styckena, uttrycker de inte en rädsla för döden, utan snarare en stilla acceptans inför att vi alla ska den vägen vandra. Brahms var nämligen aldrig särskilt rädd för döden, även om han inte längtade efter den. Att förlora sin mest älskade vän, Clara Schumann, var dock ett hårt slag, vilket möjligen bidrog till att han förlorade livsglädjen. Han gick bort året efter Clara.

Det andra stycket (Sonata für klavier und viola op 120) på denna CD är ett stycke som först skrevs för piano och klarinett, och tillkom mellan 1891 och 1894. Efter det att sonaten hade framförts för första gången återvände Brahms till stycket och skrev om det för viola istället för klarinett. Violan är kanske ett av de mest underskattade instrumenten i orkestern. Det är svårt att förstå, ty dess mörka och varma ton är synnerligen intagande. Det är inte heller många som vet att violan faktiskt är ett instrument som kan ha en äldre historia än andra mer kända stränginstrument, och vissa lingvister hävdar att orden violin och violincello faktiskt härrör från viola. Nåväl, hur det förhåller sig med den saken lär man säkert fortsätta att tvista om. Noterbart är dock att första gången violan avbildades på 1530-talet, i fresk i en katedral strax utanför Milano, syns varken violin eller cello till. Violan syns i fresken tillsammans med andra instrument typiska för den tiden, så som orglar, olika slagverk, blåsinstrument och lutor.

Den första violan byggdes alltså någon gång på 1500-talet i Italien, vilket var ett led i försök att utveckla stränginstrumenten. Man ville att stränginstrumenten skulle kunna ha samma register som de mänskliga rösterna, alltså från sopran till bas. Men det skulle dröja till 1700-talet innan man skulle lyckas med att spänna strängarna så att violinen nådde de höga tonerna hos sopranen. Sedan gick allt på räls. De andra stränginstrumenten blev enormt populära, violan hamnade faktiskt i skuggan och hänvisades i många tonsättningar till att blott hålla takt och ton, skulle man kunna säga. Många gör sig därtill lustiga över instrumentet, och en hypotes är att det finns flest musikskämt om just viola och violaisterna. Det finns till och med en Wikipediasida om violaskämt. Jag tror inte att något annat instrument har ringaktats med en sådan sidan. Men det är en högst orättvis behandling av ett så vackert instrument. Ludwig van Beethoven, Mozart, Schubert, Britten, Dvořák visste alla bättre och de spelade helst viola när de spelade i olika stråkensembler.

Nåväl, det finns i alla fall ett musikskämt som inkluderar viola som är värt att återge, och det lyder: “Varför är alla skämt om viola så korta? För att violinisten ska förstå dem.” (Förlåt, alla violinister. Jag älskar också ert instrument.)

viewpoint-east.org

Dagens anteckning – 7 april 2026

Dagens anteckning – 14 maj 2025