viewpoint-east.org

(Läsningstid: 2 minuter)

När jag far genom Planty på min cykel, sveper den blå timmen, med sin väldiga, djupblå cape, bestämt bort den gyllene timmen, som nu ligger och dallrar oroligt i horisonten i väster, redo att förgås. Snart kommer även den blå timmen svepas bort, men om det vet den ännu ingenting. Bekymmerslöst välter den ut sin kropp över hela himlen, och snart nog ryms ingenting annat.

Jag kastar en blick mot upp Wawel innan jag passerar gatan och ser att det lyser i ett av fönstren i tornet. Och just i detta ögonblick minns jag att det ofta lyser i det fönstret. Vem kan vara där, så här dags? undrar jag. Kanske är det den svensk-polske kungen Sigismund III Vasas (1566-1632) vålnad som sitter och plitar på ett brev till krakowiterna, för att söka deras förlåtelse för att han flyttade Polens huvudstad till Warszawa år 1596. Ja, så är det alldeles säkert.

Men varför flyttade han då huvudstad? En orsak som ofta anges är att det kan ha berott på en förödande brand året dessförinnan, som gjorde Wawel praktiskt taget obeboeligt. En annan orsak som ofta nämns är att det berodde det på att han ansåg att Warszawa hade ett bättre geografiskt läge. Om detta kan man tvista i oändlighet, och det är inte säkert att kungens vålnad vill ge något svar. I vilket fall som helst är det något som många krakowiter ofta nämner som skäl till varför de inte riktigt är förtjusta i Sigismund.

Men efter ett möte idag mellan Sveriges ambassadör i Polen, Andreas von Beckerath, och våra studenter vid Jagellonska universitetet, står det i alla fall klart att de svensk-polska förbindelserna idag är långt mycket bättre än det var på Sigismunds tid. Dessutom bådar framtiden för detta samarbete gott. Det visade våra studenter med besked under mötet.

Så jag tror att Sigismund kan sluta plita på sitt brev nu, och släcka lampan i Wawels torn.