viewpoint-east.org

(Läsningstid: 3 minuter)

I fönstret till ett av båsen på marknaden Stary Kleparz fann jag mig själv igår stående och stint, ja, nästan ilsket, stirra på en rosaaktig bakelse som envist hävdade att den hette Napoleon. De flesta bakelser som bär detta namn är klädda, enligt min mening, i en helt annan typ av skrud. Jag håller inte den svenska varianten särskilt varmt om hjärtat, ty den är alltför söt i mitt tycke. Nej, den Napoleonbakelse jag håller av går att finna längre österut, i Ukraina (och även i Ryssland, fast där har jag av någon anledning lyckats undgå att stöta på nämnda bakverk). Den Napoleon jag helst sätter i mig består av flera lager av smördeg, varvat med vaniljkräm och toppat med ett tunt skikt av finhackad mandel.

Men framför syns helt klart och tydligt en bakelse med en rosa, svullna fysionomi som uppstudsigt kallar sig för Napoleon. Hur kan det komma sig? Saken måste undersökas.

Det visar sig, som med så mycket här i Polen, att det inte finns ett enkelt svar på varför den kallar sig som den gör. Å ena sidan kan det vara en förväxling, å andra sidan kan det röra sig om en regional ohörsamhet.

Det rätta polska namnet på detta bakverk tordes vara napoleonka. Men eftersom det är Polen vi befinner oss i visar det sig att den också har ett alternativt namn, nämligen kremówka. På vanligt tillkrångligt polskt manér är dock dessa två inte helt identiska, men nästan. Det är dessutom stora regionala skillnader. I Wrocław ska tydligen en äkta napoleonka ha en gräddfyllning, medan kremówkan har vaniljkräm som fyllning. För att göra saken mer komplicerad kan man tillägga att i Łódź är det precis tvärtom, och i Warszawa används napoleonka om både de med gräddfyllning och de med vaniljkräm.

Hos oss här i Lillpolen har kremówka vaniljkräm som fyllning, men det visar sig alltså med lite efterforskning att vi också har ytterligare en variant, som kallas just Napoleon. Denna avfälling har alltså en rosa fyllning som består av uppvisade äggvitor.

Som sig bör med alla bakelser som bär namnet napoleon, eller napoleonka, har denna bakelse inte något att göra med revolutionären som blev despot. Namnet kommer egentligen från adjektivet napolitansk, men någonstans på vägen har det alltså spårat ur och blivit en Napoleon. Jag vet inte om han hade roats av tanken att vi sätter i oss hans namne i parti och minut. Och om han dessutom visste att det hela berodde på en förväxling, och inte en hyllning, skulle han nog ha skrapat ilsket med sina fötter.

På frågan om jag köpte mig bakelsen som kallar sig för Napoleon, kan jag lugna er med att jag utan svårighet kunde avstå den frestelsen (om det nu ens var en frestelse).